Av
På många sätt påminner mobilwebben om hur nätet var för tio år sedan. Mobilsajterna ser bedrövliga ut, webbläsarna följer inga standarder och de lycksökare som hunnit publicera banners erfar skyhöga klickfrekvenser.
Dessutom lever vi med en betalningsmodell där man betalar efter användning istället för en fast månadskostnad. Det är inte svårt att dra paralleller till hur modemerans minutkostnad effektivt la band på internetboomen eftersom de flesta levde under villfarelsen att internet var någonting dyrt.
Nästan oavsett vem man talar med i branschen säger alla att prismodellen för framtiden är flatrate, att användarna kommer att betala en enda fast kostnad för att sedan kunna surfa med mobilen så mycket de vill. Ännu fler är vi som spår mobilportalernas oundvikliga undergång. Det spelar ingen roll om plattformen är dator eller mobil – portalen i sig är helt enkelt en dålig idé.
Hur kommer det sig då att vi tvingas genomlida alla dessa mobilwebbens barnsjukdomar trots att vi redan nu vet hur det måste bli? Svaret är naturligtvis att mobiloperatörerna har plöjt ner stora pengar i sina nät och på intet sätt ser fram emot en framtid där de har lika stor kontroll över våra telefoer som internetleverantörerna har över våra datorer.
Redan idag tjänar operatörerna stora pengar på mobiltjänster via sina portaler och hur stora vinstmarginaler operatörerna har när de tar betalt 15 kronor per överförd megabyte kan vi bara spekulera i eftersom de alla besvarar frågan med en talande tystnad.
Än kärare kassako är dock den traditionella mobiltrafiken i form av talsamtal och sms. Trots miljardinvesteringar är det hederliga gamla gsm-nätet en gigantisk vinstaffär utan tidigare motstycke för operatörerna.
Framtiden strävar oundvikligen mot mobiltelefoner som påminner mer om datorer. All kommunikation – även röst- och videosamtal – kommer att ske i form av datatrafik och precis som med datorn kommer vi att förvänta oss en fast kostnad för abonnemanget. I en sådan framtid tvingas operatörerna konkurrera med företag som Google och Skype – ja till och med mobiltillverkare som Nokia är på väg att bli tjänsteleverantörer.
Om operatörerna bara vågade släppa kontrollen och lita på att mobilt internet precis som det ”vanliga” internet tjänar på öppenhet och oberoende skulle den pågående mobilrevolutionen kunna ta verklig fart. Det skulle även operatörerna själva tjäna på i längden.
Tyvärr är telekombranschen ett tungrott oligopol och i dagens samhälle är det minst sagt svårt att använda sin konsumentmakt för att tvinga operatörerna att ändra riktning. Ändå är det precis det vi måste försöka göra.
Använd alla underbara mobiltjänster så mycket du kan men håll dig borta från operatörernas egna. Stöd initiativ som Tre:s X-series (även om det fortfarande har sina begränsningar) och se för guds skull till att nästa telefon du köper har stöd för wifi.
Dessutom lever vi med en betalningsmodell där man betalar efter användning istället för en fast månadskostnad. Det är inte svårt att dra paralleller till hur modemerans minutkostnad effektivt la band på internetboomen eftersom de flesta levde under villfarelsen att internet var någonting dyrt.
Nästan oavsett vem man talar med i branschen säger alla att prismodellen för framtiden är flatrate, att användarna kommer att betala en enda fast kostnad för att sedan kunna surfa med mobilen så mycket de vill. Ännu fler är vi som spår mobilportalernas oundvikliga undergång. Det spelar ingen roll om plattformen är dator eller mobil – portalen i sig är helt enkelt en dålig idé.
Hur kommer det sig då att vi tvingas genomlida alla dessa mobilwebbens barnsjukdomar trots att vi redan nu vet hur det måste bli? Svaret är naturligtvis att mobiloperatörerna har plöjt ner stora pengar i sina nät och på intet sätt ser fram emot en framtid där de har lika stor kontroll över våra telefoer som internetleverantörerna har över våra datorer.
Redan idag tjänar operatörerna stora pengar på mobiltjänster via sina portaler och hur stora vinstmarginaler operatörerna har när de tar betalt 15 kronor per överförd megabyte kan vi bara spekulera i eftersom de alla besvarar frågan med en talande tystnad.
Än kärare kassako är dock den traditionella mobiltrafiken i form av talsamtal och sms. Trots miljardinvesteringar är det hederliga gamla gsm-nätet en gigantisk vinstaffär utan tidigare motstycke för operatörerna.
Framtiden strävar oundvikligen mot mobiltelefoner som påminner mer om datorer. All kommunikation – även röst- och videosamtal – kommer att ske i form av datatrafik och precis som med datorn kommer vi att förvänta oss en fast kostnad för abonnemanget. I en sådan framtid tvingas operatörerna konkurrera med företag som Google och Skype – ja till och med mobiltillverkare som Nokia är på väg att bli tjänsteleverantörer.
Om operatörerna bara vågade släppa kontrollen och lita på att mobilt internet precis som det ”vanliga” internet tjänar på öppenhet och oberoende skulle den pågående mobilrevolutionen kunna ta verklig fart. Det skulle även operatörerna själva tjäna på i längden.
Tyvärr är telekombranschen ett tungrott oligopol och i dagens samhälle är det minst sagt svårt att använda sin konsumentmakt för att tvinga operatörerna att ändra riktning. Ändå är det precis det vi måste försöka göra.
Använd alla underbara mobiltjänster så mycket du kan men håll dig borta från operatörernas egna. Stöd initiativ som Tre:s X-series (även om det fortfarande har sina begränsningar) och se för guds skull till att nästa telefon du köper har stöd för wifi.
