Magnus Ljungkvist fick pris för sin medborgarjournalistik i Almedalen. Magnus drev Almedalsbloggen för andra året. Niklas Svensson har pumpat på med nyheter, skvaller och bilder i Politikerbloggen. Båda har rapporterat flitigt från Almedalen, men också varit en ständig källa för andra medier och politikerna själva.

Deras framgång är välförtjänt. De har satsat stort, med seriösa redaktioner och en mycket aktiv bevakning. Allt har inte varit stor journalistik eller stora avslöjanden. Men det har skapat närvaro och nerv ett år då Almedalen annars uppfattats som lite avslaget ur ett rent politiskt perspektiv.

Almedalsbloggens och Politikerbloggens synlighet i sig är ett tydligt tecken på att bloggvärlden blivit viktigare. Bloggens enkelhet och det faktum att allt fler också läser bloggarna har gjort att intresset ökat. Och det är speciellt tydligt att just den politiska världen vunnit mycket på bloggarnas rapportering. Just politikerna har insett att de kan förmedla sina tankar direkt, utan att behöva vänta på eller övertyga en butter journalist.

Men det är självklart inte bara dessa nya nyhetsredaktioner i bloggformat som fått bloggvärlden att stå ut. 

Tidningsredaktionerna själva har bloggat som aldrig förr. Peter Wolodarski har rapporterat dagligen även på nätet och Expressen har haft en Almedalsblogg.

Dessutom har det ju varit fullt med politiker av allehanda slag i Almedalen. Och många är de som kännt sig kallade att börja blogga. 

Fredrik Federley syns överallt, och hans nya blogg hos Metro har självklart varit full med kommentarer. Men även den centerinfluerade bloggen Departementet, moderata Anna König Jerlemyr och socialdemokraten Claes Nordmark har bidragit under veckan och gjort att just denna vecka blivit oväntat mycket omskrivet. Bland många, många andra.

Det har knappast varit mycket prat under seminarierna kring modern teknik, än mindre om nätets många möjligheter. Men det har varit just bloggarna som har bidragit med kommentarerna och analyserna. Det har varit bloggarna, minst lika mycket som de traditionella medierna, som förmedlat känslorna och snacket från gränderna i Visby.

Oavsett hur många som lyssnat på partiledarna på kvällskvisten.