Rubriker så som ”Facebook synar 400 000 svenskars liv” satta i stor stil och med vidhängande expertvarning låter ju onekligen alarmerande. Det har till och med startat grupper inom Facebook som protesterar mot de påstått oskäliga villkor mediapådraget varnar för. Mediebyråer har dessutom svalt hela konspirationsteorin och varnar sina kunder för integritetskränkande metoder. Vad är det som händer, kan det verkligen vara så illa ställt med Facebook?

I huvudsak drivs tre teser:
  • 1. Facebook tar sig rätten att använda bilder och texter du laddar upp till webbplatsen hur de vill – Facebook ”äger” dina bilder och texter och kan sälja dem vidare.
  • 2. Facebook kartlägger det du gör på webbplatsen och ”förföljer” dig som användare när du surfar vidare utanför Facebook.
  • 3. Facebook har luriga, krångliga och dolda avtal, samt finns bara till för att tjäna pengar på sina användare genom massiv kommersialisering och mördande reklam.

Det låter inte alls särskilt trevligt det där, skönt då att det faktiskt inte är sant. Enkelt uttryckt går det att vränga till vilken avtalstext eller lagtext som helst genom att plocka ut ett valt parti och strunta i kontexten.

Alla som driver tjänster på nätet måste ta frågor om personlig integritet, upphovsrätt och datasäkerhet på högsta allvar. Dessa områden är dessutom reglerade i lag och internationella överenskommelser. För att bli användare av en sådan tjänst krävs att du läser igenom och godkänner ett avtal som reglerar skyldigheter och rättigheter.

I många fall kan avtal om mjukvarulicenser och webbtjänster vara ovanligt tillkrånglade och friskriva den som tillhandahåller tjänsten från ansvar för det mesta. Till stor del är detta ett resultat av hur rättsväsendet i USA utvecklats. Minsta lilla brist från ett företags sida kan resultera i stämningar på mångmiljonbelopp, så det gäller att gardera sig rättsligt.

Facebooks användaravtal är i jämförelse med det mesta i samma kategori ett under av klarhet. På varje sida som Facebook visar finns en länk till användaravtalet ”Terms” längst ned. Avtalet är på en sida och tydligt avdelat med rubriker för varje område. Just det avsnitt som den förrädiska artikeln siktat in sig på är faktiskt den centrala text som låter Facebook göra precis det vi som användare vill att tjänsten ska göra, nämligen låta oss dela med oss av det vi gör på Facebook till de vi inkluderat som vänner. Detta är själva vitsen med Facebook, utan avtal skulle inte detta vara möjligt.

"When you post User Content to the Site, you authorize and direct us to make such copies thereof as we deem necessary in order to facilitate the posting and storage of the User Content on the Site. By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing. You may remove your User Content from the Site at any time. If you choose to remove your User Content, the license granted above will automatically expire, however you acknowledge that the Company may retain archived copies of your User Content."

Medvetet eller utav rent oförstånd vill skrämselartikeln få oss att tro att vi någonstans i ovanstående text ger bort vår upphovsrätt till eget skapat material och låter Facebook sälja materialet vidare. Eftersom det mesta i avtalstexten mer eller mindre vänts till sin motsats, kan det behövas en liten genomgång vad som menas i klartext:

När du till exempel laddar upp en bild till din Facebooksida, intygar du samtidigt att det är du som äger rättigheterna till bilden, så att varken du eller Facebook gör våld på någon annans upphovsrätt.

"You may not post, transmit, or share User Content on the Site or Service that you did not create or that you do not have permission to post."

Facebook i sin tur behöver få rätt (non–exclusive license) att vidarepublicera (use, copy, publicly perform, publicly display) denna bild på webbplatsen. I första hand för att visa upp den på din sida till de vänner som du själv bestämt ska ha tillgång till ditt material. Detta ställer du in under ”Privacy” som finns högst upp på alla Facebooksidor. Non–exclusive license betyder just att Facebook inte har någon exklusiv rätt att publicera bilden, utan att du är fri att göra vad du vill med ditt material utanför Facebook.

Facebook behöver dessutom rätt att anpassa (reformat, translate, excerpt) det du laddat upp beroende på hur det ska visas. En stor bild kan till exempel visas i mindre format när den dyker upp i nyhetsflödet hos någon av dina vänner.

Det mesta som publiceras kan dessutom återpubliceras (sublicense) av dig själv och andra. Har du lagt upp något finns möjligheten för dina vänner att lägga upp samma material på sin sida, eller skicka det vidare till någon annan användare genom att klicka på ”Share”.

Vill du inte längre vara med i Facebook så upphör den licens för publicering som du ingått med Facebook automatiskt. Däremot kan material finnas kvar i backupfiler hos Facebook, något som är helt normalt för alla databasdrivna tjänster.

Att Facebook håller koll på vad du gör inne på webbplatsen är självklart. Bland annat är detta till för att ditt nyhetsflöde ska uppdateras med sådan information som kan tänkas vara viktig för dig. Däremot har Facebook ingen möjlighet att ”se” vad du gör utanför den egna webbplatsen.

"When you enter Facebook, we collect your browser type and IP address. This information is gathered for all Facebook visitors. In addition, we store certain information from your browser using "cookies." A cookie is a piece of data stored on the user's computer tied to information about the user. We use session ID cookies to confirm that users are logged in. These cookies terminate once the user closes the browser."

Information om sådant som är relevant för dig kommer från det material du använder eller delar med dig av genom Facebook. Men även från dina vänner, som till exempel kan ”tagga” dig i bilder som är upplagda på Facebook.

Facebook may also collect information about you from other sources, such as newspapers, blogs, instant messaging services, and other users of the Facebook service through the operation of the service (e.g., photo tags) in order to provide you with more useful information and a more personalized experience.

Facebook tillhör en kategori tjänster som benämns ”Walled garden” där ingen utomstående kan gå in och snappa upp information. Det du skriver på Facebook dyker inte upp vid en sökning på Google, samma sak med bilder och annat. Däremot kan de du godkänt som vänner hitta information om dig genom Facebook.

"Unlike most sites on the Web, Facebook limits access to site information by third party search engine "crawlers" (e.g. Google, Yahoo, MSN, Ask). Facebook takes action to block access by these engines to personal information beyond your name, profile picture, and limited aggregated data about your profile (e.g. number of wall postings)."

Det är viktigt att hålla i minnet vad det är Facebook är till för, något som summeras i två grundprinciper:

"Facebook follows two core principles:

* 1. You should have control over your personal information.
Facebook helps you share information with your friends and people around you. You choose what information you put in your profile, including contact and personal information, pictures, interests and groups you join. And you control the users with whom you share that information through the privacy settings on the My Privacy page.
* 2. You should have access to the information others want to share.
There is an increasing amount of information available out there, and you may want to know what relates to you, your friends, and people around you. We want to help you easily get that information."


Observera att det är upp till dig att ge korrekt information och välja vad du vill lägga upp på Facebook, samt vad du vill dela med dig av till dina vänner. Normalt omdöme och sunt förnuft räcker långt för att få uppleva glädjen i att återknyta kontakter från förr och hålla igång en levande närvaro med vänner och bekanta.

Eftersom Facebook hanterar personlig information och dessutom har ambitionen att göra denna tillgänglig för andra så krävs avtal som täcker in mycket. För den som upplever avtalen som krångliga så räcker de ovanstående huvudprinciperna långt för att förklara vad det handlar om.

Så kommer vi till detta med reklam. Är det bra eller dåligt med riktad reklam?

Jag vill påstå att när det gäller reklam föredrar de flesta mindre, men bättre riktad reklam, istället för att bli dränkta i massreklam. Det bästa exemplet på totalt ofokuserad reklam är all spam som väller in till våra mejlkonton. Priset för att få den reklam vi verkligen är intresserade av är ofta att acceptera även tidsödande och slösaktig reklam. Jag kan till exempel inte välja att få reklam från Elgiganten och Expert, men inte från Hemtex och Guldfynd i min brevlåda, det blir antingen all reklam eller ingen alls.

Just vad gäller reklam kör Facebook med en befriande låg profil. Det finns en smal reklambanner till vänster på alla sidor. Det hade inte varit någon konst alls att ösa på med reklam, eller sälja allt till något mediakonglomerat som bara sett till möjligheten att pumpa ut reklam till användarna, men det har man inte varit intresserad av. Möjligheten att visa riktad reklam gentemot åldersgrupp, kön och valda nätverk ger helt klart mer relevant reklam. Utökas detta även till att gälla intressen och annat så varför inte? Vi väljer faktiskt själva om vi vill gå vidare och agera utifrån reklambudskapen, precis som överallt annars i dagens värld.

En annan innovativ möjlighet är att vilken Facebookanvändare som helst kan skapa egna enkla reklambanners till lågt pris.

Det är bra att frågor om integritet och upphovsrätt blir belysta, men det krävs förståelse för de villkor, avtal och regler som gäller för att hålla debatten på rätt nivå. Tyvärr saknas ofta ett mer övergripande perspektiv just när det kommer till frågor om IT och immaterialrätt från medias sida. Det är märkligt hur grava felaktigheter utan kritisk granskning kan få sådan spridning.

När vi tar steget från passiva konsumenter av information till att bli aktiva publicister, genom bloggar, sociala nätverk och andra kanaler, gäller det att förstå hur den information vi sprider kan komma att användas, samt vilka rättigheter och skyldigheter vi har att ta hänsyn till.

Facebook och andra moderna sociala tjänster är betydligt mer intressanta att se på utifrån ett sociologiskt perspektiv, än bara som simpla plattformar för att luras och mata ut reklam. Det händer något med den som engagerar sig i ett vidare nätverk. Vi har sett många goda exempel på det de senaste månaderna, när grupper och event för olika syften snabbt skapats och fått stort genomslag. Här ligger den riktiga potentialen i Facebook.

John Sandström
Strateg digitala medier, Prime PR