Vad säger människan? Han går ju tvärtemot vad alla experter sagt de senaste åren. Hur vågar han hävda att användargenererat innehåll är dödsdömt i framtiden? Har han aldrig hängt på Fejjan? Eller läst en blogg?
Den mening som kom ur Alexander Bards mun var en provokation mot hela webbranschen. ”Talent generated content is the future” sa Bard och fortsatte med att förklara varför. Enligt honom kommer vi inte att orka surfa runt på sajter som Youtube i jakt på bra innehåll. Istället kommer vi att förlita oss på att någon gör det åt oss, förslagsvis mediabolag och andra större aktörer med kapital i ryggen.
För en webbnörd ter sig resonemanget på gränsen till revolutionärt. I tider av bloggar, communities och sociala tjänster har vi lärt oss att rapa ord som dialog, kommentarer och användaromdömen i sömnen. Och mantrat är tydligt – alla sajter kan bli sociala, användarna gör jobbet.
Så kommer denna nätdebattör och talar om det motsatta, en tillbakagång till sändare och mottagare, elit och pöbel, producent och konsument.
Jag tror att Alexander Bard har både rätt och fel. Han har rätt i att informationsstressen gör oss kommunikationströtta och skapar en vilja att effektivisera onlinetillvaron så långt det går. Han har fel i att ansvaret för urvalet skulle ligga hos ett fåtal gatekeepers som bestämmer ”what’s hot or not”. I framtiden sker urvalet automatiskt utifrån varje musklick eller mobilknappsnedtryckning vi själva gör. Och samlingspunkterna blir de verktyg som är bäst på att paketera och filtrera vår kommunikation och information.
För webbens framtid handlar inte om att samla information, det handlar om att effektivisera kommunikation. Som det alltid har gjort.
Den mening som kom ur Alexander Bards mun var en provokation mot hela webbranschen. ”Talent generated content is the future” sa Bard och fortsatte med att förklara varför. Enligt honom kommer vi inte att orka surfa runt på sajter som Youtube i jakt på bra innehåll. Istället kommer vi att förlita oss på att någon gör det åt oss, förslagsvis mediabolag och andra större aktörer med kapital i ryggen.
För en webbnörd ter sig resonemanget på gränsen till revolutionärt. I tider av bloggar, communities och sociala tjänster har vi lärt oss att rapa ord som dialog, kommentarer och användaromdömen i sömnen. Och mantrat är tydligt – alla sajter kan bli sociala, användarna gör jobbet.
Så kommer denna nätdebattör och talar om det motsatta, en tillbakagång till sändare och mottagare, elit och pöbel, producent och konsument.
Jag tror att Alexander Bard har både rätt och fel. Han har rätt i att informationsstressen gör oss kommunikationströtta och skapar en vilja att effektivisera onlinetillvaron så långt det går. Han har fel i att ansvaret för urvalet skulle ligga hos ett fåtal gatekeepers som bestämmer ”what’s hot or not”. I framtiden sker urvalet automatiskt utifrån varje musklick eller mobilknappsnedtryckning vi själva gör. Och samlingspunkterna blir de verktyg som är bäst på att paketera och filtrera vår kommunikation och information.
För webbens framtid handlar inte om att samla information, det handlar om att effektivisera kommunikation. Som det alltid har gjort.
