Samtidigt som många bloggar för att synas och bli lästa motsätter sig andra att bli övervakade och granskade av myndigheter och organisationer. Privatlivet tycks vara på spel trots att vi delar med oss mer än någonsin.

I början av sommaren blossade debatten kring FRA-lagen upp i Sverige – ett år efter att Internetworld uppmärksammat kritiken mot lagen från bland andra Google. Till en början bubblade det i den svenska bloggvärlden och när bruset blev tillräckligt högt kunde inte de traditionella medierna blunda längre. De började rapportera om det utbredda missnöjet med det förslag till signalspaningslag som snart skulle röstas igenom.

En del av de personer som stod på barrikaderna för att stoppa lagförslaget var själva bloggare som publicerar stora mängder privat information om sig själva helt öppet på nätet, ofta genom tjänster som privata företag levererar, men med skillnaden att de bestämmer själva över publiceringen.

Är det en motsägelse att vara starkt emot att myndigheter bevakar oss men samtidigt låta privata företag hantera vår personliga e-post, konversationer och relationer på nätet?

Vint Cerf är en person som ofta utmålas som ”han som uppfann internet”. Redan 1973 lyckades han och hans medarbetare på Stanford University komma på tekniken som dagens internet baserar sig på och den bärande filosofin var öppenhet och frihet. Dock var inte den politiska dimensionen uttalad från början.
– Det handlade inte om att sprida demokrati eller liknande. Istället handlade det om att nätet måste vara tillgängligt överallt för att det skulle kunna bli en internationell standard. Mitt i det kalla kriget 1973 lyckades vi undvika att försvarsmakten la sig i.

- Vi frågade inte om lov, vi gjorde det bara, säger han till Internetworld.

Idag är Vint Cerf vice vd och ”evangelist” på Google. Han är kompis med Al Gore och käkade lunch med Henry Kissinger någon vecka innan vi träffar honom i Stockholm. När vi kommer in på ämnet bevakning och säkerhet på nätet talar Vint Cerf om två ytterligheter.

– Det finns en spänning där. Att alla kan vara helt och hållet privata skulle vara en fara för samhället, men möjligtvis bra för individen. Å andra sidan, om vi inte har något privatliv alls kanske vi får ett bra samhälle, men ingen som vill bo där. Det är en spänning mellan att skydda samhället och att skydda individens frihet. Ibland kan man hamna fel.

– Tekniken i våra mobiler urholkar det privata också. Det är en sidoeffekt med den tekniken. Vi kan filma och dokumentera allting, säger han.

På frågan om hur Google använder den privata information som användarna av bolagets tjänster delar med sig av talar Vint Cerf om hur viktigt det är för företagets överlevnad att uppfattas som säkert och pålitliga. Så fort användarna känner tveksamhet eller misstror Google kan de välja andra alternativ.
– Vi måste hantera systemet på ett så säkert sätt som möjligt, annars försvinner vår affärsmodell, säger han.

Att byta leverantör är en sak, men det är svårare att byta land eller regering, även om det förstås också är möjligt. Vint Cerf talar om vikten av öppenhet hos den styrande församlingen.
– En stat som vill bli litad på måste vara transparent och öppen. Annars blir medborgarna misstänksamma. Som tekniker kan jag hjälpa till men det är upp till politikerna att ta besluten. En del av min uppgift på Google är att samarbeta med dem som skriver lagarna. Så att de inte skapar lagar som inte går att implementera.
 

Ord förknippade med debatten om FRA i bloggvärlden
Källa: Twingly


Karin Rebas är liberal ledarskribent och har även bevakat internetfrågor under lång tid. Hon efterlyser en debatt kring vilka regler som ska gälla för företagen på nätet. När Facebook slog igenom förra året blev det en diskussion om vad som händer med de bilder folk delar via plattformen, men Karin Rebas hävdar att debatten behövs hela tiden. Samtidigt finns en betydande skillnad mellan hur människor ser på myndighetsutövande och företagsverksamhet på nätet enligt henne.

– I grunden tror jag att folk kommer att fortsätta lita mer till de privata företagen än till staten. En avgörande skillnad är ju att företagen »bara« är ute efter pengar, det är rätt uppenbart vad de vill ha informationen till. Riktade annonser väger trots allt ganska lätt mot statens tvångsmedel. Det är inte så konstigt att många hellre blir kartlagda av Google – eller för den delen Ica – än av Säpo eller FRA.

Karin Rebas tror också att det finns en slags låtsad öppenhet på nätet där vi regisserar bilden av oss själva.
– Transparensen kommer att bli mer selektiv när folk blir allt mer medvetna om vilken information de delar med sig av och hur den presenteras. Med tiden tror jag att vi kommer att bli allt skickligare på att skapa en officiell nätpersonlighet och visa upp en redigerad image.

Författaren och frilansjournalisten Isobel Hadley-Kamptz är inne på samma linje som Karin Rebas när det gäller hur vi regisserar vår egen nätidentitet. Isobel har även bevakat FRA-debatten och pekar på skillnaden mellan att bli bevakad och att själv publicera information frivilligt.


Isobel Hadley-Kamptz, författare och frilansjournalist

– Man kan ju vilja ha sex men inte vilja bli våldtagen. Det är skillnad att göra något frivilligt och att bli påtvingad någon annans intresse. Öppenheten och transparensen är delvis spelad. Folk visar upp redigerade versioner av sina liv. De visar det de vill visa upp och den roll de vill spela. Och det är ju något helt annorlunda mot att någon annan kan gå in och titta på vad man gör och vilka man har kontakt med, säger Isobel Hadley-Kamptz.

Hon trodde ett tag att begreppet integritet på nätet skulle bli något som den yngre generationen såg mycket mer lättvindigt på än dagens vuxna. Att privatlivet helt enkelt inte skulle vara helgat på samma sätt i framtiden. Men Isobel Hadley-Kamptz insåg att människor ser olika på när företag utnyttjar vår privata information jämfört med när myndigheter gör det. Hon ger exemplet med Amazon som ger boktips baserat på vad kunden gillat tidigare.
– Jag tror att det finns en skillnad mellan det privata och det statliga. Fler människor skulle uppleva det som obehagligt om biblioteken gjorde som Amazon.

Vint Cerf på Google är övertygad om att de som växer upp med internet snabbt lär sig spelreglerna och blir extra känsliga för den här typen av frågor.
– Jag har pratat med ungdomar som använder Facebook och Myspace till exempel. Många av oss tror att de delar ut väldigt privat information på nätet. Men mitt intryck är att de är smartare än så och de använder verktyg för att begränsa tillgången till informationen. Och det största motivet är att föräldrarna inte ska komma åt informationen. Barn är inte så naiva som vi tror, säger han.