Traditionellt har rörligt innehåll varit dyrt att producera (riktigt dyrt), haft noll möjligheter till interaktion och riktat sig mot jättestora målgrupper av tittare framför tv-apparater eller bioskärmar. Och när webb-tv började bli stort för några år sedan hängde dessa föreställningar till en början kvar.
Eftersom det var tv som främst stod som normen för denna typ av rörligt material föll det sig ganska naturligt att jämföra det nya distributionssättet med det gamla. Det hörs ju på namnet: webb-tv. Tv som tv, ungefär. Precis så som det brukar vara när nya medietekniker först dyker upp.
Men det var då. De senaste årens utveckling av webbtjänster och hårdvara håller på att göra video på nätet till något helt eget. En ny genre med egna produktionssätt, distribution och berättande.
Björn Falkevik
– Tv-formatet är bara en megafon, säger Björn Falkevik, som specialiserat sig på att producera röligt material för webben.
Han representerar en ny modell för att göra videoinnehåll som är skräddarsytt för webben där förutsättningarna är helt skilda från de gamla. Inte minst genom att video på nätet existerar tillsammans i symbios med text och stillbilder.
– Vi har byggt hela vår dramaturgi på film och tv. Format där vi bara hade tv- eller bioskärmen att jobba med. Nu kan vi istället hitta nya sätt att berätta med samspelet mellan text och video.
Text och bild är så olika och är bra för skilda saker, säger Björn Falkevik och ger ett exempel han brukar använda där en person skriver till en annan om världens vackraste plats. Båda personerna kan då föreställa sig platsen så att den för dem är just världens vackraste plats. Men om den första personen istället visat ett videoklipp från världens vackraste plats är det troligt att den andra personen tänker: ”Vackert, javisst. Men jag skulle nog valt ett annat ställe”.
– Jag förespråkar att man ska jobba med bild och text samtidigt. Man ska jobba med video ungefär som man jobbar med stillbilder. Att skriva en bra rubrik och ingress och en bra text och sedan ha kanske tre videoklipp utspridda i artikeln. Man kan tänka kapitel istället för att bara ha en lång videosekvens, säger han.
Björn Falkevik har byggt sin position på att bemästra moderna och billiga webbverktyg för att distribuera video över internet. Han menar att många företag och organisationer som vill börja använda video fastnar redan vid infrastrukturen där de försöker uppfinna hjulet på nytt eller avskräcks av dyra distributionslösningar som man tror behövs. Björn Falkevik menar att det ofta duger lika bra med gratisverktyg som till exempel Blip.tv, Vimeo eller Youtube. Pengarna satsar man istället på produktionen.
– Historieberättandet är det viktigaste. Form och inramning är sekundärt. Det är snyggt med en proffsig videospelare. Men snyggt och prydligt är inte ett gott argument nog för att folk ska titta, säger Björn Falkevik.
Men även produktionen bygger på nya förutsättningar på webben. När man jobbar med video och text i symbios kan videoinnehållet skapas snabbare och med enklare dramaturgi än klassiska tv-inslag. Att skapa vinjetter som berättar vad människor heter blir till exempel inte alltid nödvändigt, eller att i bild förklara förutsättningar och kontexter som framgår i texten kring videoklippet.
Men det viktigaste med den nya videoformen är den sociala aspekten, tycker Björn Falkevik. Och det är kanske den största fördelen med webbens gratis- eller billiga distributionstjänster: de har en social dimension som skapar interaktion och aggregerar trafik till videoinnehållet.
Ett klipp på en tjänst som Blip.tv eller Youtube lever i symbios med sina kommentarer och länkar från den sociala webben. Det är också lätt för andra att placera klipp på sina egna sajter med embed-teknik.
Innehållet får en livslängd på allt från veckor, till månader och år. Allt detta formar sättet vi använder och tänker kring rörliga bilder. Och lita på att det kommer att fortsätta att utveckla videoberättandet framöver.
Eftersom det var tv som främst stod som normen för denna typ av rörligt material föll det sig ganska naturligt att jämföra det nya distributionssättet med det gamla. Det hörs ju på namnet: webb-tv. Tv som tv, ungefär. Precis så som det brukar vara när nya medietekniker först dyker upp.
Men det var då. De senaste årens utveckling av webbtjänster och hårdvara håller på att göra video på nätet till något helt eget. En ny genre med egna produktionssätt, distribution och berättande.
Björn Falkevik
– Tv-formatet är bara en megafon, säger Björn Falkevik, som specialiserat sig på att producera röligt material för webben.
Han representerar en ny modell för att göra videoinnehåll som är skräddarsytt för webben där förutsättningarna är helt skilda från de gamla. Inte minst genom att video på nätet existerar tillsammans i symbios med text och stillbilder.
– Vi har byggt hela vår dramaturgi på film och tv. Format där vi bara hade tv- eller bioskärmen att jobba med. Nu kan vi istället hitta nya sätt att berätta med samspelet mellan text och video.
Text och bild är så olika och är bra för skilda saker, säger Björn Falkevik och ger ett exempel han brukar använda där en person skriver till en annan om världens vackraste plats. Båda personerna kan då föreställa sig platsen så att den för dem är just världens vackraste plats. Men om den första personen istället visat ett videoklipp från världens vackraste plats är det troligt att den andra personen tänker: ”Vackert, javisst. Men jag skulle nog valt ett annat ställe”.
– Jag förespråkar att man ska jobba med bild och text samtidigt. Man ska jobba med video ungefär som man jobbar med stillbilder. Att skriva en bra rubrik och ingress och en bra text och sedan ha kanske tre videoklipp utspridda i artikeln. Man kan tänka kapitel istället för att bara ha en lång videosekvens, säger han.
Björn Falkevik har byggt sin position på att bemästra moderna och billiga webbverktyg för att distribuera video över internet. Han menar att många företag och organisationer som vill börja använda video fastnar redan vid infrastrukturen där de försöker uppfinna hjulet på nytt eller avskräcks av dyra distributionslösningar som man tror behövs. Björn Falkevik menar att det ofta duger lika bra med gratisverktyg som till exempel Blip.tv, Vimeo eller Youtube. Pengarna satsar man istället på produktionen.
– Historieberättandet är det viktigaste. Form och inramning är sekundärt. Det är snyggt med en proffsig videospelare. Men snyggt och prydligt är inte ett gott argument nog för att folk ska titta, säger Björn Falkevik.
Men även produktionen bygger på nya förutsättningar på webben. När man jobbar med video och text i symbios kan videoinnehållet skapas snabbare och med enklare dramaturgi än klassiska tv-inslag. Att skapa vinjetter som berättar vad människor heter blir till exempel inte alltid nödvändigt, eller att i bild förklara förutsättningar och kontexter som framgår i texten kring videoklippet.
Men det viktigaste med den nya videoformen är den sociala aspekten, tycker Björn Falkevik. Och det är kanske den största fördelen med webbens gratis- eller billiga distributionstjänster: de har en social dimension som skapar interaktion och aggregerar trafik till videoinnehållet.
Ett klipp på en tjänst som Blip.tv eller Youtube lever i symbios med sina kommentarer och länkar från den sociala webben. Det är också lätt för andra att placera klipp på sina egna sajter med embed-teknik.
Innehållet får en livslängd på allt från veckor, till månader och år. Allt detta formar sättet vi använder och tänker kring rörliga bilder. Och lita på att det kommer att fortsätta att utveckla videoberättandet framöver.
