Under några år har poddandet vuxit sig starkt. Det går nog att hävda att 2013 var poddens år. Inte minst för mig personligen blev 2013 året då jag på allvar upptäckte poddarna och nördade ner mig i ett antal, mer eller mindre smala, poddar.

Jag har hittat ett antal favoriter: Dagens Industris Digitalpodden, branschpodden Mattson&Helin, Internetworlds egen Lina möter, Resumés Kommunikationsklubben, Micke Zackrissons Entreprenörspodden, Mårten Schults och Tove Lindgrens Juridikpodden. Bland andra.

För andra är Sveriges Radios program i poddformat utgångspunkten. Lördagsintervjun, Spanarna, Radioteatern och Vetenskapsradions Språket ligger i mitt flöde.

Ytterligare andra hittar sina bästa inslag hos amerikanska eller brittiska poddar. Guardians Politics Weekly hinner jag inte alltid med, men den finns där.

I veckan blev det lite rörigt i mitt podd-flöde. Maktministeriet bestämde sig för att lägga ner. Och Filip och Fredriks podd, en av landets allra största och välkända, tog någon sorts omtag och lovade ett storslaget avslut. Även om det också lovades en fortsättning redan nästa vecka.

Jag är övertygad om att poddarna är här för att stanna. Men jag är också övertygad om att vi just nu håller på att lära oss hur poddarna ska kunna förhålla sig till både traditionella medier, till hur de ska finansieras och hur vi ska komma över den tidiga entusiasmen till den lite tråkigare men nog så viktiga vardagen.

Precis som för så många andra entreprenörsprojekt är det en enorm skillnad mellan att drivas av en entusiasm och upptäckarlusta till att övergå till en löpande vardagslunk.
De tidiga pionjärerna håller på att ersättas av både förvaltare och av affärsmän.
Jag tror nämligen att podden har två tydliga roller att fylla i det nya medielandskapet.

För det första kompletterar ljudet och det talade på ett bra sätt det skrivna ordet: insikter och möten kan paketeras på nya sätt utan att de behöver tänkas ut igen. Recycling på bästa sätt.
För många redaktioner är det därmed en naturlig förlängning av det vanliga redaktionsarbetet. Dessutom betydligt enklare än att ge sig på videoproduktion.

För det andra är det något som kan konsumeras på ett smartare sätt hos oss mediekonsumenter. Ljud, oavsett om det är linjär-radio eller podd, passar utmärkt på träningsbandet, i bilen, vid spisen och diskbänken.
På samma sätt som vi Play-tjänsterna på allvar tagit klivet in i folkhemmet lär podden på sikt ta sig in i vardagsköken. Just på grund av att det är så logiskt och naturligt.

Och finns det produktion och konsumtion lär det även komma ekonomi.
Jag tror vi just nu är på väg att se en mognad, både i produktion och konsumtion av poddar.

Därför är det lite synd att favoriter försvinner. Jag kommer på allvar att sakna insikterna från Fredrik Wass, Julia Skott och Josefine Hådell på Maktministeriet. Men förändring kräver också att gammalt går i graven. Att dö är att skiljas en smula. Även i poddvärlden.


Magnus Höij är chefredaktör på Internetworld. På Twitter är han@magnushoij.