I den eviga jakten på ordning och katalogisering av nätets oändliga innehåll, kommer det hela tiden nya, smarta funktioner och verktyg. För även om vi hittar det mesta med Google finns det ingen intelligens i sökningarna. En sökning på "novell" ger länkar till både linux-produkter och sidor med noveller, men kan inte skilja de två sakerna åt.

Den senaste trenden inom ordning är så kallade tags. Nej, inte sprejade graffiti-krummelurer, utan helt enkelt etiketter som surfare sätter på olika typer av innehåll. Först ut var amerikanen Joshua Schatter, som har skapat samlingssajten del.icio.us.

Här hittar du, kort sagt, etiketterade länkar. Det går till så att när du som registrerad medlem surfar runt på nätet och hittar en sajt, en artikel, en bild eller en video som du gillar, sätter du en etikett på den och lägger till den i del.icio.us växande arkiv. Till exempel får en sida med snygga knappar i flash etiketten "webdesign". När vi sedan går in på kategorin "webdesign" hittar vi bland alla spännande länkar även denna sajt. Tanken är att användare med gemensamma ansträngningar ska skapa en gigantisk katalog. Som en organisk variant av de rekommendationssystem vi skriver om i det här numret av Internetworld.

Fenomenet används i mer avskärmad form på olika typer av innehållssajter, exempelvis mobilbildersajten Flickr och det svenska reklamforumet Adland, för att kategorisera bilder och reklamfilmer på smarta sätt.

Metoden är dock långt ifrån problemfri. För det första kan man bara tagga med ett ord. För det andra är systemet beroende av att alla användare kategoriserar med samma sunda förnuft, något som är nära nog omöjligt. För det tredje är risken för spam större än i ett Hotmail-konto.

Det kan med andra ord vara svårt att få fram en pålitlig katalog, risken för en sönderspammad tjänst med lika många kategorier som poster är överhängande.

Men initiativet är beundransvärt och i avgränsade sammanhang kan det nog fungera bra. Men varför måste alltid nya nätfunktioner ha så gräsligt fula gränssnitt? Funktion behöver inte utesluta form, jag lovar.

Christoffer Kittel