Första talare på webbdagarna var Nicklas Lundblad från Stockholms e-handelskammare. Han redde ut turerna kring webb 2.0-begreppet och refererade bland annat till vad han tror att ett gäng stora tänkare skulle sagt om utvecklingen.
Om alla arbetar för sin egen nytta blir det kollektiva resultatet väldigt bra. Adam Smith-teorin ”Den osynliga handen” går att applicera på webb 2.0. Google bygger till exempel på att var och en av oss länkar till något som vi tycker om. Vår egoism samlad kan sedan skördas av smarta entreprenörer. Att söka på google är som att fatta den osynliga handen och låta sig bli ledd ut på webben.
Ju mer modernt samhället blir desto mer kommer vi att fördela arbetet. All modern teknik syftar till att fördela arbetet effektivare. Wikipedia är det tydligaste exemplet. Samma sak gäller öppen källkod. Lifehacking handlar om att göra saker effektivare i sitt eget liv. Det finns en spännande produktivitetskultur i webb 2.0. Tjänsten Basecamp är ett exempel.
”Central planering är alltid sämre än koordinerad, kollaborativ kunskap” – Nyah, Nyah, Myrdal.
Ludvig Wittgenstein menade att ord har en mening redan innan vi definierar dem. ”Begrepp har ingen verklig definition”. Webb 2.0 låter användarna berätta hur de uppfattar eller använder ett begrepp. De låter användarna tagga sidor, länkar, filmer, musik som beskriver hur de uppfattar innehållet. Vad blir resultatet? Jo, ett språkspel, eller ”tag cloud” som går att använda för att navigera inom ett område. Tagging skapar bilder av hur språket verkligen används istället för ett fördefinierat system. Webb 2.0 utnyttjar det faktum att ingen själv kan hitta på vad ord betyder och det kartlägger olika språkspel.
Sociala nätverk och social programvara är en central del av webb 2.0-världen. De är alla försök att återskapa bygemenskapen. Det lilla nätverket. Ryktesteknik kommer vi att se mycket mer av framöver. Rekommendatoiner och recensioner blir allt viktigare.
Luhmann skulle säga att webb 2.0 inte är en teknisk uppfinning utan en social innovation. Ett sätt att tänka.
Syndikering är en tankefigur för hela webb 2.0. Det är sönderfallet av webben i massa små delar som vi sedan sätter ihop till kollage. Till exempel via RSS. Lyotard talar om bricolage, eller mash-ups.
Vad innebär webb 2.0? - slutsatser
Produktionsmedlen demokratiseras
Egendom definieras om
Vi skördar invidivens egenintresse för kollektiv nytta
Vi fördelar arbete bättre
Vi odlar språket underifrån
Vi bygger bygemenskaper istället för stora modernistiska samhällen
Förtroendet står i centrum
Webben faller i bitar
