Nu är vi oss själva på webben

För tio år sedan var webben befolkad av anonyma alias och nicknames och det enda du kunde vara säker på vara att om någon utgav sig för att vara 28-årig man från Stockholm så var det troligtvis en 15-årig tjej från Mölndal. Ingen var den han såg ut att vara. Nu har pendeln svängt och idag räknar vi med att de flesta är sig själva på nätet. Det som förr vara fascinerande, att man kunde bli någon helt annan på webben, lockar inte på samma sätt idag. Kanske var det därför som superhajpade Second Life floppade på kort tid. Vi är trötta på avatarer och knasiga smeknamn, och vill bara vara oss själva.

– Om jag får en vänförfrågan som ser ut att komma från en person jag känner så utgår jag från att det är den personen. Hade det varit för ett par år sedan så hade jag utgått från att det inte var den personen. Från att webben har varit extremt anonymiserad så är det nu helt naturligt att använda sitt riktiga namn, säger Mattias Fyrenius, chef över nya medier på TV4 och med mångårig erfarenhet av medlemsbaserade webbtjänster där användarna skapar innehåll.

Men det där med identitet i den digitala sfären är ju rätt rörigt. För de flesta som använder webben relativt flitigt är det i princip omöjligt att hålla reda på alla olika konton med inloggningsnamn och lösenord till olika tjänster. Så antingen glömmer man bort dem och får ett fasligt sjå att finkamma mejlboxen när man väl ska ta sig in på någon sällan använd tjänst. Eller också frestar man de hackande nätskojarna och kör samma lösenord på alla ställen. Inget vidare något av det.

För fungerande sätt att identifiera sig och spara personlig information är en grundförutsättning för att våra webbtjänster ska fungera optimalt. Och det är inget som bör omgärdas av slarv och tillfälligheter. Då får vi en sämre webb.

Därför har det i flera år legat och bubblat en rörelse som velat lösa problemet med alla inloggningsnamn och lösenord och skapa en gemensam och öppen standard för att hantera vår identitet på nätet. För några år sedan presenterades till exempel initiativet Open ID, ett öppet ramverk för att hantera id-konton på webbtjänster. Tanken är att om många leverantörer har samma standard för inloggning så ska användarna kunna ha endast en identitet som de sedan kan flytta med sig och logga in med på massor av sajter.

Alla tjänster som är med i Open ID-samarbetet gör det möjligt för användare att identifiera sig med ett konto de har hos en annan ansluten tjänst. Till exempel kan man logga in på Myspace med sitt Yahoo-konto. Förutom dessa har stora aktörer som Google, Wordpress och AOL hoppat på Open ID.

Men trots framgångarna för Open ID i branschen var det egentligen först när nätets just nu allra mest agendasättande bolag tog ytterligare steg för att underlätta portabla identiteter som frågan blev riktigt het. Förra året presenterade Facebook sin Facebook Connect som gör det möjligt för sajtägare att låta användarna logga in med sina Facebook-konton.

Likaså lanserade Google i samma veva Google Friend Connect som gjorde ungefär samma sak fast med Google-konton. Plötsligt dök fraserna Connect with Facebook och Logga in med Google upp på bloggar och sajter lite varstans på nätet. För med dessa jättars intåg blev tröskeln lägre och vinsterna med att låta användare använda konton från andra leverantörer lättare att skåda för sajtägarna.

Och vinsterna handlar inte främst om några borttappade lösenord. Utan möjligheten att kunna ta med sig sin identitet från en tjänst till en annan för med sig större förändringar än så. Att människor i större utsträckning visar upp vem de är på webbtjänster kommer troligtvis att rensa bort en hel del av det så kallade näthatet. Och dessutom höja kvaliteten på det innehåll som blir kvar.

När man är en och samma identitet på flera platser blir det en del av ens identitetsskapande, en bild av den man är i andras ögon. Och då är det förstås mer noga hur man framställer sig.

– Det jag har märkt i mina jobb är att när man går från helt öppet till någon form av registrering så ändras sättet som folk beter sig på. Det är en enorm skillnad. Då sker det en form av sanering, säger Mattias Fyrenius som nyligen lanserade tv-tjänsten TV4 Play där användarna kan logga in med sina Facebook-konton för att kommentera eller rekommendera innehåll.

Tv4 blev i april 2009 först ut av de större svenska mediesajterna att testa Facebook Connect. Och Mattias Fyrenius menar att man redan kan se att kommentarer får en annan tyngd och kvalitet när de som skriver gör det under sin Facebook-identitet. Han tror att trenden med öppna identitetslösningar gör att det kommer att ske en uppstramning av nätet både när det gäller vad folk skriver och hur de skriver. I det får han medhåll av en annan veteran när det kommer till användarskapat innehåll på den svenska webben.

Andreas Aspegren, communitychef Aftonbladet

– Ju mer riktig identitet man har med bild och namn desto bättre innehåll brukar man bidra med. Jag tror att detta skulle gynna kvaliteten och minska det »abuse« som finns. För det kommer uteslutande från anonyma personer, säger Andreas Aspegren, communitychef på Aftonbladet med ett förflutet bland annat som chefredaktör och produktchef för Passagen.

Han tror att det finns mycket att vinna med öppna identitetslösningar. Dock ställer han sig avvaktande till att ta in en OpenID-lösning på Aftonbladet i nuläget eftersom man inte vet hur lätt det kommer att vara att till exempel stänga av eller varna användare.

– Vi vill vara nära våra läsare och pratar ju med alla som vi stänger av. Den dialogen är viktig för oss och den vill vi inte vara utan.

Jättelika amerikanska företag ger ju vanligtvis ganska små möjligheter för en aldrig så stor men lokal svensk spelare som Aftonbladet att diktera villkoren.

Men oavsett vilken teknisk lösning som lägger grunden tror Andreas Aspegren på en utveckling där allt fler väljer att vara öppna med vem de är på webben.

– I längden tror och hoppas jag att om man ska bidra med en massa saker på webben så vill man också att det ska synas vem man är. Jag har svårt att tro att man skulle orka göra det anonymt, säger han.

– Jag tror att det ligger i den mänskliga naturen att man vill få bekräftelse på att jag säger det här, och att man vill ingå i någon slags socialt sammanhang.