Det finns tre huvudspår idag när det gäller frågor om hur internet ska fungera och hanteras framöver. Tre underliggande stora frågor som delar lagstiftare och intresserade i olika läger.

Den första handlar om det som kallas nätneutralitet. Det är frågan om vad internet egentligen är och ska vara. Ska internet betraktas som en neutral infrastruktur, likt vägar och telefonnät, där trafiken inte styrs av infrastrukturleverantören, eller ska det vara mer som en tjänst likt kabel-tv där tjänsteleverantören bestämmer vad som levereras till en mottagare?

De som vill att nätet ska vara neutralt tycker att internetoperatörer inte ska få göra skillnad på olika typer av trafik. Till exempel ska inte stora aktörer kunna köpa sig till extra bandbredd på bekostnad av mindre företag och privatanvändare.

Operatörerna vill i de flesta fall få bestämma själva om de vill prioritera olika typer av trafik och vill följaktligen inte ha en lagstiftning om nätneutralitet.

Nästa fråga gäller hur tillgång till internet för den enskilda medborgaren ska betraktas: som en tjänst vilken som helst eller som en rättighet som inte kan berövas henne utan rättsligt förspel? Detta är en av sakerna som diskuterats mest i debatten kring Telekompaketet.

Det tredje spåret handlar om övervakning och personlig integritet. Ytterst handlar det om vad myndigheterna ska få avlyssna och spara om medborgares internetanvändning. Myndigheter som polis och underrättelsetjänst vill lyssna av och spara viss digital kommunikation för att bättre kunna utreda och förebygga brott. Kritikerna menar att detta leder till ett övervakningssamhälle. FRA-lagen och Datalagringsdirektivet sorterar vi in under detta spår.

Lagar & direktiv:

Telekompaketet: Ska man kunna bli avstängd från nätet?
Den hetaste potatisen i debatten vid sidan om FRA-lagen. Det som med ett samlingsnamn kallas Telekompaketet är ett antal förslag för att uppdatera tidigare EU-direktiv, som reglerar telekommarknaden i Europa. Paketet klubbades igenom i dagarna och ska införas i medlemsländernas lagar under 2010.

En av de mest omdebatterade frågorna i Telekompaketet är huruvida internetanvändare ska kunna bli avstängda från nätet som straff för till exempel fildelning och om detta ska kunna ske med eller utan rättegång. Om detta handlar det omdiskuterade tillägg 138. Enligt Telekompaketet får användare stängas av efter en ”rättvis och opartisk prövning”, som dock inte behöver ske i domstol.

Ipred: Ska fildelares ip-adress avslöjas?
Den 1 april trädde Ipred-lagen i kraft i Sverige. Enligt lagen har upphovsrättsinnehavare rätt att i domstol begära ut identiteten bakom en ip-adress som misstänks användas till olaglig fildelning. Det första Ipred fallet som gick upp i rätten slutade med att Svea hovrätt den 14 oktober meddelade att bredbandsbolaget

Ephone inte behövde lämna ut ett ip-nummer eftersom motparten, ett antal ljudboksföretag, inte kunnat bevisa att det skett någon faktiskt spridning av de filer som målet gällde.
I skrivande stund verkar det som att många upphovsrättsinnehavare avvaktar med att åberopa Ipred tills dess att fler fall har prövats i domstol.

FRA-lagen: Ska staten kartlägga mina sexvanor?
FRA-lagen, som slutligen klubbades igenom i riksdagen den 13 oktober i år, innebär att Försvarets Radioanstalt, FRA, får tillstånd att bedriva signalspaning även i kablar som passerar landets gränser och inte bara i radiovågor.

I realiteten ger det FRA tillåtelse att lyssna av den svenska internettrafiken eftersom den nästan alltid passerar landets gränser på ett eller annat sätt. Syftet är att förebygga terrorism och liknande.

Farhågorna är att när det handlar om så stor mängd data som internettrafiken utgör är det möjligt att ta reda på i princip vad man vill om människor. Lika lätt som att söka efter terroristsympatier är det att undersöka vilka politiska sympatier en person har, om han eller hon har könssjukdomar eller om personen är otrogen.

En annan invändning mot lagen har varit att den kan leda till att människor blir rädda för att använda internet för att till exempel kontakta sin läkare eller advokat. Och det är då både problematiskt för den enskilde och för samhällsutvecklingen som i allt större utsträckning förlitar sig på internet som kommunikationskanal. Intresseorganisationer som Läkarförbundet, Tidningsutgivarna och Advokatsamfundet har riktat hård kritik och menat att lagen även med sina integritetsstärkande tillägg riskerar att inkräkta på det journalistiska grundlagsskyddade källskyddet, och den konfidentiella relationen mellan läkare och patient, eller advokat och klient.

Datalagringsdirektivet: Ska människors mejl lagras?
En annan viktig fråga för den personliga integriteten på nätet är Datalagringsdirektivet som handlar om att lagra trafikdata i telefon- och internetnäten för att underlätta för polisen att utreda grova brott. Enligt förslaget ska trafikdata i Sverige kunna sparas under en begränsad period av tre månader. Detta grundar sig på ett EU-direktiv som redan skulle ha införlivats i svensk lagstiftning men som dragit ut på tiden.

I somras sa justitieminister Beatrice Ask att fördröjningen beror på att det är svårt att bedöma integritetsaspekten av lagen och att detta måste få ta tid. I oktober meddelade justitieministern att lagen skjutits upp ytterligare och att det inte kommer något förslag innan riksdagsvalet 2010. Detta innebär troligen att Sverige kommer att få böta till EU för att vi inte infört direktivet i svensk lag.

Fakta

Internetoperatörerna vill generellt inte ha något rättsligt ansvar för vad deras kunder gör i näten. Då blir de tvungna att övervaka kundernas trafik vilket skulle bli resurskrävande och kostsamt. De hänvisar till hur telefon och post fungerar idag och menar att detsamma borde gälla internet. Där har den enskilde medborgaren ett rättsligt skydd mot att bli avlyssnad eller få sin post öppnad av någon annan. Det krävs speciella tillstånd och styrkt misstanke om brott för att tillåta detta intrång i det privata.

Den 30 september 2009 skrev cheferna för nio stora svenska bredbandsoperatörer en debattartikel i Svenska Dagbladet där man argumenterade mot förslaget som skulle innebära att de tvingades övervaka kundernas internettrafik. Bland annat skriver operatörerna:

»Vi operatörer driver
en infrastruktur. Att tillhandahålla en transportmöjlighet mellan två punkter är kärnan i verksamheten. (...) Tänk dig att kaféägare tvingas ansvara för gästernas samtal, eller Vägverket för vad bilisterna gör på vägarna. (...) ­Resultatet blir strypt yttrandefrihet och ökade kostnader. Skjut inte budbäraren.«

Men operatörerna vill
ogärna ha en lagstiftning om fullständig nätneutralitet som gör att de inte får styra trafiken i näten alls. För det begränsar deras framtida möjligheter att prioritera egna bandbreddskrävande tjänster som till exempel ip-tv.