Vad gör du samtidigt som du läser den här texten? Slötittar upp från tidningen på tv:n som står på i bakgrunden? Läser ett sms med ena ögat som just damp ner i luren? Uppdaterar din
Facebook-status? Funderar snabbt på ett mejl du borde besvarat igår? Ja, du hinner förmodligen med en massa småsaker samtidigt som du, om någon skulle fråga, egentligen hela tiden fokuserar på att läsa en artikel.

För det är så vår mediekommunikation och arbetssituation ofta ser ut idag. Den här formen av flackande uppmärksamhet som kommer av att vi idag ständigt är uppkopplade och tillgängliga kallas av den amerikanska forskaren och tekniktänkaren Linda Stone för ”continuous partial attention”.

Linda Stone är en riktig veteran inom it-världen. Hon har haft ledande positioner på Apple och Microsoft innan hon satsade på sin egen forskning och sitt skrivande. Hennes verksamhet har sedan dess handlat om hur vi människor använder och påverkas av tekniken.

Uttrycket ”continuous partial attention” myntade Linda Stone redan 1998. Men idag ser hon hur en motreaktion mot den ständigt delade uppmärksamheten börjar gro.

– När ”continuous partial attention” tas till en extrem nivå gör det oss överväldigade, otillfredsställda och utmattade. Och vi börjar då fundera på vad som skulle vara bättre. Då inser vi att det som skulle vara bättre är fokuserad och engagerad uppmärksamhet. Det är därför vi börjar experimentera med yoga, meditation och känner att vi vill stänga av våra apparater i större utsträckning än tidigare, kommenterade Linda Stone när hon var i Sverige på konferensen Sime 2009 i höstas.

Men även om den ständigt delade uppmärksamheten tagen till sin extrem är påfrestande för oss menar både Linda Stone och andra forskare att det finns fördelar med att bli distraherad eller ta små pauser när vi är koncentrerade på en uppgift.

I artikeln ”When distraction is good”, som publicerades på sajten Huffington Post, skriver Linda Stone om hur hon själv upplever att genom korta avbrott från sin huvudsyssla får ny energi och nya idéer om hur hennes uppgifter ska lösas. En erfarenhet hon delar med flera personer som hon intervjuat.

Och enligt studieresultat från forskaren Michael Kane vid University of North Carolina (publicerade i artikeln ”For whom the mind wanders, and when: An experience-sampling study of working memory and executive control in daily life”, Psychological Science, 2007) flyttas vårt fokus från det vi gör ungefär en tredjedel av tiden. Det indikerar att detta beteende antagligen fyller en funktion i våra hjärnor.

Andra undersökningar visar också att när vi till exempel dagdrömmer eller låter medvetandet flyga fritt en stund aktiveras delar av hjärnan som associeras med sparandet av långtidsminnen.

Det kan alltså vara så att när vi tar en paus från den jobbrelaterade rapporten för att kolla vad kompisarna skrivit på Facebook, hjälper vi hjärnan att spara information bättre. Det säger den ledande medvetandeforskaren Jonathan Schooler vid University of California i novembernumret av tidningen Wired.

Men inte bara det. Det visar sig också att när medvetandet flaxar iväg så aktiveras också de delar av hjärnan som hjälper oss att lösa problem. Så när vi tittar ut genom fönstret och tänker på inget speciellt så håller våra hjärnor samtidigt på med avancerat kreativt arbete, menar Jonathan Schooler.

Forskarna tror dock att för att komma åt dessa positiva krafter bäst måste vi företa oss något som inte är för mentalt krävande, som till exempel en promenad i skogen (eller kanske en digital promenad på gården i Farmville på Facebook). Och det är något helt annat än den ständigt delade uppmärksamheten.

Varför kommer vi så ofta på idéer när vi står i duschen? frågar Linda Stone retoriskt när hon håller presentationer. Jo, därför att vi inte kan vara uppkopplade där. Och då tillåter vi medvetandet att fara fritt. Därför spelar det stor roll hur våra pauser eller avbrott fylls. Att gå ut på balkongen funkar bra. Men att kolla e-post ger snarare effekten att man tappar bort sig och ökar sin stressnivå.

Ett fenomen som Linda Stone utforskat på senare år och som resulterat i hennes senast myntade begrepp, ”email apnea” (apnea, eller apné på svenska, betyder andningsstillestånd). Linda Stone har nämligen observerat att när människor läser eller skriver e-post håller de andan. Eller så andas de snabbt och ytligt.

När meddelandena fyller inkorgen och hjärnan försöker reda ut vilka som behöver besvaras, vad som kan vänta och vad som skulle varit gjort redan igår, slutar många av oss att andas lugnt och regelbundet. Istället håller vi andan eller andas snabbt och oregelbundet.
Det gör i sin tur att kroppen försätts i ett läge där den gör sig redo att antingen fly eller strida. Men istället för en fysisk explosion sitter vi vid datorn och svarar på e-post. Det här sätter igång en mängd biokemiska processer i kroppen som i längden kan bidra till stressrelaterade sjukdomar.

Linda Stone tror att vi genom andningsövningar kan lära oss att andas lugnare även när inkorgen är full. Och att vi på så sätt kan motverka ”email apnea”. Bara vi blir medvetna om kroppens reaktioner.

Så fundera på hur du andas när de oöppnade e-postmeddelandena fyller skärmen. Och börja se Facebook och fönstertittande inte som tidstjuvar eller tecken på dålig arbetsmoral utan som viktiga delar i din arbetsprestation.

För även om de flesta av oss inte kan ta en tretimmars skogspromenad under arbetstid, kanske lite slösurfande bland bilderna från kompisens möhippa kan göra dig lite extra kreativ och effektiv.

Fakta

  • Linda Stone - When distraction is good, Huffington Post 2008 (artikel)
  • Linda Stone - Building the case for Email Apnea, Huffington Post 2008 (artikel)
  • Clive Thompson - Flights of Fancy, Wired 17.11 (artikel)
  • Science paying attention to not paying attention - Associated Press, 2007 (artikel)
  • Kane, M.J., Brown, L.E., Little, J.C., Silvia, P.J., Myin-Germeys, I., & Kwapil, T.R. (2007). For whom the mind wanders, and when: An experience-sampling study of working memory and executive control in daily life. Psychological Science, 18, 614-621. (artikel)