– Egentligen är ni fel, ni är inte webben, egentligen är ni kapitalistklassen som leker webb, mästrar Alexander Bard publiken.

Han utropar också död och skivan, död åt hårddisken och död åt Piratpartiet.

– Piratpartiet håller på med fel fråga – fildelning. Utvecklingen går så snabbt att den frågan snart är död, tycker Alexander Bard.

Han, som kallar sig artist, entreprenör, filosof och författare, är på Webbdagarna för att prata om sin manual till den moderna människan. Hans drivande tes är internet är det största som har hänt mänskligheten.

I det han kallar sitt seriösa vuxenarbete, som internetsociolog, har han studerat var internet tar vägen sedan 1996. Det har bland annat resulterat i boken Nätokraterna som Alexander Bard turnerar världen runt med.

– Internet är varken gott eller ont, internet är en hydra, säger Alexander Bard.

Han menar att alla snart kommer att inse att internet förändrar deras liv från grunden.

– Det har bara börjat – internet äter sig in i våra fysiska liv och kommer att ta över dem.

– Det är så mycket spännande som kommer att hända de tio närmaste åren. Internet äter sig in i vår fysiska verklighet och kommer inte bara vara virtuellt och mentalt.

Nätokrati-teorin bygger han på historien. En historie om kommunikation i talspråk till skriftspråk till massmedia och slutligen interaktivitet.

– Det här är de fyra sätt vi människor kommunicerar på varav den fjärde skapades i Kalifornien på 1970-talet. Och det ena har tagit ut det andra.

Alexander Bard menar att medierevolutionen har gjort att vi människor byter språk och går så långt att hävda att vi har bytt till interaktivitet och inte vill veta av det gamla sättet att kommunicera. Att lusten för envägskommunikation är slut.

Han berättar om historien som en utveckling av fysiska material och börjar i stenåldern och fram till dags datum

– Ni är förlegade och sysslar med ett gammalt paradigm – pengar, säger han till publiken.

– Men i internetsamhället är det inte längre fysiska material som är grejen, det är mediet. Och all annan historieskrivning som inte syftar mot internet borde skrivas om.

Han menar att det är alltid är teknologin som bestämmer vad vi tänker och inte tvärtom.

– Jag har sagt till de politiker jag träffar att stoppa inte in några papper i någons brevlåda under det här valet. Envägskommunikation är dött. Utan en förnissad interaktivitet finns inget kvar. Vill du inte kommunicera kan du inte göra affärer. Vill du inte kommunicera är du död.

– Lär av historien, då blir du ödmjuk. Jag kan inte säga något om framtiden bara om samtiden.

Det till trots menar Alexander Bard att han redan från början förutsåg att Facebook så småningom skulle få funktioner där man kunde välja vad folk kunde se och att användarna skulle börja rensa bland sina kontakter.

Han bygger sina resonemang på att internet från början funkade så att alla försökte prata med varandra. Men att människors bristvara är tid och energi. Problemet som följer av det är att när alla kommunicerar med varandra är det en fysisk omöjlighet att kommunicera med varandra. Istället kommer nyckelpersoner att kommunicera med varandra direkt och resultatet blir att det byggs parallella nätverk.

– Folk tror att man ska gulla med folk på internet, nej man ska kräva något. Ska vi få någon spets på skiten måste vi jobba med slutna grupper.

– Det som avgör makten i samhället är inte att hamna högst upp i hierarkin, för samhället handlar om subkulturer och det är bara de som finns kvar. De måste i sin tur kollidera med varandra för att ”connectas” och ta makten.

– Vem är du connectad med och vilka är de i sin tur connectade med? Det är din privata ödesfråga, avslutar Alexander Bard.