Han håller Google på spåret

Han kommer till intervjun på cykel. Nicklas Lundblads kontor ligger i en byggnad en bit från receptionen på Googles högkvarter i Mountain View i Kalifornien. Han är ny på sökjättens campus sedan i våras och har fått titeln Head of Public Policy, med uppgift att bygga en tankesmedja som samordnar Googles samhällsanalys och samhällsrådgivning runtom i världen.

Cykelturen till Nicklas Lundblads kontor går mellan de olika delarna på campus. Google-cyklarna finns parkerade där de anställda bäst behöver dem. Ett träningspass pågår på en gräsmatta. Anställda fikar med laptops under Google-färgade parasoller.

Vi cyklar förbi advokaternas kontorskomplex.
– Här är det bäst att inte ha kameran framme, säger Nicklas Lundblad.

Det är hans andra vända på företaget. Förra gången var han policychef för Europa. Idag är han policychef för Googles hela verksamhet.

– Det här var ett fantastiskt erbjudande – att få bygga upp en global tankesmedja inom ramen för Google.

Uppdraget är inte tidsbestämt och Nicklas Lundblad tror inte att en tankesmedja är något man kan bygga upp under en begränsad tid.
– Ena dagen försöker man förstå hur indisk upphovsrätt fungerar, andra dagen tittar man på vad som händer i Australien med olika filtreringsförslag och tredje dagen är man tillbaka i Europa och försöker klura ut hur den europeiska integritetsskyddslagstiftningen kommer att förändras.

Han menar att det är så spännande att han nästan skäms.
Den första tiden har gått åt till att anställa. Idag består hans team av åtta personer med målet att bli närmare 15 i slutändan. Alla genomgår Googles rigorösa anställningsprocess. Den fick Nicklas Lundblad genomgå en gång till när han kom tillbaka till Google efter en sväng som vice vd på Stockholms Handelskammare i åtta månader.

– Det är en otroligt robust anställningsprocess. Det man brukar säga är att den tar lite för lång tid, men den ökar antalet människor som stannar kvar på Google. Eller kommer tillbaka som i mitt fall.

Trots att Nicklas Lundblads nya jobb är i Silicon Valley behåller han sina uppdrag med anknytning till Sverige som medlem i regeringens it-råd, där han är med och diskuterar allt från nätverksneutralitet till upphovsrätt och integritet, och han kvarstår som en del av Carl Bildts globala referensgrupp för internetfrihet som drivs inom ramen för FN. Han menar att Sverige har betydelse för hans arbete på Google på mer än ett sätt.
– Svensk it-politik är väldigt utåtriktad, det inser man när man tittar på andra länder. Sverige är ett av de länder som har högst bredbandspenetration i världen och har avancerade internetanvändare och en levande mashup-kultur.

Sverige är också föregångare inom öppna data-rörelsen.
– Det finns många svenska entreprenörer som är duktiga på att snickra ihop olika saker av all den information som finns på nätet. I Sverige finns en kraftfull rörelse som verkar för att öppna upp offentliga data och som är otroligt viktig.

Nicklas Lundblad pratar om svenske professorn Hans Rosling som är en av världens främsta förespråkare för att den offentliga sektorn överallt i världen ska dela med sig av sina data.
– Det är någonting vi tror är viktigt eftersom det demokratiserar och öppnar upp möjligheter för entreprenörer att bygga tjänster på offentliga datamängder.

Han menar att Google stenhårt driver principen om transparens för information och har lanserat ett verktyg, google.com/governmentrequest, där medborgare kan se hur regeringar i varje enskilt land har begärt att ta bort information från Google. Men det finns länder de inte kan berätta om, som har bestämt att det är en statshemlighet. Däremot gav Google även ut den informationen om Kina under den period företaget verkade där. Något han säger att Kinas största sökmotor Baidu också har tagit efter.

Sverige är ett föregångsland vad gäller hur företagande är på väg att förändras, tycker Nicklas Lundblad. Han pratar om 24 Hour Business Camp, där svenska entreprenörer tillsammans utvecklar nya företagsidéer under 24 timmar, som ett exempel på hur synen på ett företags livslängd är annorlunda.
– När vi interagerar med regeringar runtom i världen har de ju alltid en agenda som på ett eller annat sätt ska främja företagarna, men deras föreställning om företag är rätt gammaldags.

Bilden är traditionellt att det börjar med ett litet företag som växer sig större med en livslängd på minst 50-60 år.
– Samtidigt vet vi att medellivslängden på företag sjunker enormt mycket. Tänk om det är så att företagen istället kommer att bli tillfälliga adhoc-nätverk som finns under en kort tid, levererar värde och sedan försvinner. Det kräver en helt ny typ av näringspolitik.

Googles roll i samhällsdebatten, enligt Nicklas Lundblad, går ut på att berätta vad man kan göra med ny teknik inom företagande, skolvärlden och inom andra samhälleliga frågor, som att visualisera energiförbrukning och kartteknik för att bekämpa skogsbränder.
– Det bästa sättet för oss att syssla med filantropi är inte att bara slänga ut säckar med pengar, utan att bygga intressant och bra teknik som kan främja olika samhällsfrågor.

På frågan om samhällsengagemanget är ett sätt att stävja kritiken mot Google svarar han:
– När vi investerar hundratals miljoner i bättre vindkraftverk eller bättre solceller är det inte för att det ska se bra ut, utan för att det ska bli bra också. Att det dessutom ser bra ut kan inte hållas emot oss.

När det gäller frågor som censur, upphovsrätt och integritetsrätt, där företaget har affärsintressen, uttrycker Google sina åsikter utifrån verksamheten.
– Vi anser till exempel att en balanserad upphovsrätt tillåter ett remixande och återutnyttjande av innehåll på olika sätt.

Den fråga han tycker är svårast att besvara om Google är den återkommande frågan som lyder ungefär såhär: ”Tänk om Google skulle vilja bli elaka, vi säger inte att ni är det, men om ni skulle vilja bli det? Då skulle ni kunna göra en massa läskiga grejer”.
– Det är en hypotetisk fråga för det första. För det andra förutsätter den på något sätt att argumentera mot en möjlighet.

– Jag tror inte att det skulle hända och det är svårt att bemöta ett ”tänk om”-argument. Jag har funderat mycket på hur vi skulle kunna övertyga våra användare att vi inte blir elaka och en viktig sak där är vårt projekt Data Liberation Front som går ut på att det tar kort tid att lämna våra tjänster. Om våra användare tycker att vi blir så elaka och onda som våra kritiker säger är det faktiskt rätt lätt att byta.

Han hänvisar till ett experiment där en person testade att flytta alla sina data från Google till en annan tjänst, vilket tog under 24 timmar.
– Varje dag någon använder våra tjänster är egentligen en röst för att vi inte är elaka. Jag tror att den hypotetiska frågan om att vi skulle bli elaka måste besvaras med att då skulle folk välja något annat, för det finns gott om andra alternativ. Det är lite av ett förtroendespel.

Han tror att en del av problemet ligger i den allmänna uppfattningen om data och var de befinner sig. Om man som företag frågar var Google huserar data och får svaret att de lagras runtom i världen i olika center, blir man kanske orolig och tänker: ”då vet jag inte var mina data är”. Men den frågan vill Nicklas Lundblad bolla tillbaka: ”Vet du var dina data är idag”?
– Hur många av dina anställda har laptops, använder sina datorer i andra länder, skickar e-post till folk utanför företaget? Föreställningen om att vi vet var våra data finns någonstans idag är baserad på väldigt tunn grund, tycker han.

Den här diskussionen dyker upp i jämna cykler, enligt honom. Först när internet kom runt 1997-98, och nu när vi har en mer molnbaserad arkitektur.

Nicklas Lundblad tycker att det är viktigt att försvara och argumentera kring varför den nya tekniken kanske inte är så annorlunda än den gamla. Men menar samtidigt att man inte ska förlöjliga frågorna.
– Det är en legitim oro. Nätet är nytt, och framförallt det vi kallar cloud computing är nytt, och då är det upp till oss stora företag att förklara exakt vad det är som händer. Det ingår i vårt jobb att användarna ska få ställa alla frågor de har.

Ibland leder också frågorna till att Google förändrar något som i exemplet med möjlighet till krypterad sökning med SSL.
– Vi ser hela tiden att lyhörda företag klarar sig bättre i längden. För om du bedöms vara stor, arrogant och om du inte lyssnar på dina användare, och om du inte bryr dig om vad de gör, kommer du väldigt snabbt att tappa – och då förtjänar du det också.

Google har bara den makt över data som deras användare ger dem, resonerar Nicklas Lundblad.
– Jag skulle vilja veta vad makten över data består i? Skulle inte våra användare använda våra tjänster så har vi inte något inflytande alls. Och det ska vara lätt för användarna att lämna Google och ta med sig sina data. Till de stora företag som låser in sina användare är frågan om makt över data väsentligt mer berättigad, tycker Nicklas Lundblad.