I högskolevärlden har datorer och internet länge varit viktiga hjälpmedel för studenterna, och betraktas inte heller med samma skepsis som i grundskolan. Men teknikanvändningen är i många fall fortfarande av ganska traditionell natur. Datorn används för att skriva, göra research och för att kommunicera via mejl och intranät.
Men internets möjligheter håller så sakteliga på att vända den traditionstyngda universitetsvärlden på ända.
Det handlar om geografi och gamla murar som rivs. Möjligheterna till distansutbildningar och att sprida utbildningsmaterial via nätet öppnar för människor som kanske annars inte haft möjlighet att ta del av utbildningen.
– Idealet vore att en student vid ett litet college i Kalifornien kan se Robert Shillers ekonomiföreläsningar vid Yale, eller den bästa professorn som undervisar i fysik vid MIT. Och att de sedan kan ha en personlig kommunikation med en lärare, antingen via möten eller online. Och att de har råd med det, säger Anya
Kamenetz, amerikansk journalist och författare som nyligen skrivit boken DIY U om framtiden för högre utbildning.
Studenterna borde kunna välja och vraka bland världens bästa kurser på de mest prestigefyllda universiteten. Men om elever får en mer aktiv roll i sin utbildning genom verktyg som gör att de kan lära sig förstå saker på egen hand, utan en lärare, är ett hot mot dagens ordning där läraren leder eleverna genom lärandet. Denna utveckling är också ovan för de prestigefyllda lärosätena som bygger sin position på exklusiv antagning, tradition och geografi.
Det här är dock inget som kräver någon ny teknikutveckling, utan snarare handlar det om att utbildningssystemen behöver startas om och anpassas till en uppkopplad värld så att nya synsätt kan inkorporeras i utbildningsvärlden, menar Anya Kamenetz.
