Nästan 100 föredrag från en och samma scen under loppet av två dagar med avbrott endast för lunch. Det gällde att ladda datorbatterierna rejält för att kunna följa hela flödet från 140Conf, som fokuserar på realtidsutvecklingen på internet och hur sociala medier förändrar vårt nätbeteende.

Journalistik i förändring, det lokala kontra det nationella, tillgången till nätet och användande av sociala medier i undervisning samt biståndsarbete var några av ämnena som togs upp.

Annika Lidne, onlinestrateg på Disruptive Media och en av få svenskar på plats, gillade föredraget om biståndsarbete i Nigeria.
– Det handlade om ett par som hjälper en by i Nigeria att komma online via 3G. Med hjälp av sociala medier redovisar de nästan i realtid hur biståndsarbetet går, när de bygger en brunn så får man följa arbetet på deras blogg. Det ger en närhet som ökar viljan att bidra med pengar, säger hon.

Överlag tycker hon dock att årets upplaga av 140Conf varit en besvikelse. Hon besökte även premiärupplagan 2009 och skillnaden är stor, konstaterar hon.
– Då var det många stora företag på plats. Nu känns det mer som en träff för twittrare och det är väldigt många berättelser om hur sociala medier förändrat deras liv. Varför är inte Google här och pratar realtidssök till exempel? Det finns jättemånga företag som är framgångsrika inom det här området, var är de? Och varför ta hit stora föreläsare som Jeff Jarvis och Stowe Boyd om de ändå bara får prata i tio minuter? Varför inte ge dem mer tid?

Vad pratades det då mest om? Här är några av ämnena som återkom:
Journalistikens framtid:
The Guardian-kolumnisten Dan Gillmor pratade om vikten av långsam journalistik i ett allt snabbare flöde. Han och flera andra berörde debaclet i vintras när kongressledamoten Gabrielle Giffords efter ett skottattentat felaktigt dödförklarades av många medier som inte ansåg sig hinna få händelsen bekräftad.

Nätevangelisten och Googlespecialisten Jeff Jarvis pratade om hur traditionella medier förlorat ensamrätten till nyheter och att artikeljournalistik i dag borde ses som en lyxvara som ska tillföra unikt innehåll till en historia, i stället för att som ofta i dag endast upprepa vad som redan sagts.

Sociala medier på lokal nivå:
Den lilla staden Blacksburg i Virginia satsade på att koppla upp samhället redan 1995. Nu bjöd de in chefer för positionerings- och incheckningstjänster som Foursquare att besöka staden och se om man kan skapa realtidstjänster ämnade för lokal nivå, som kan utveckla små samhällen.

Tillgång till ett öppet internet:
I USA håller tillgång till internet på att bli en klassfråga. Staden Newarks twittrande borgmästare Cory Brooker sade att det största hotet mot USA i framtiden var att barn inte får jämlik tillgång till kunskap, och en nyckelfaktor här är internet.

Sociala medier i utbildning:
Läraren Anthony Rotolo vid Syracuse University berättade om hur han uppmuntrar och använder sig av studenternas twittrande under sina föreläsningar. Ett gäng sjundeklassare frågades också ut om sina internetvanor. Alla såg Facebook som sin viktigaste nätkanal, och ingen använde e-post.

Virala succéer på nätet genom sociala medier:
Komedisajten Funny or Die och webb-tv-kanalen WyTV berättade om sina virala framgångar på i princip nollbudget. Vad de dock verkade glömma att berätta var att Funny or Die hade stor hjälp av att Hollywoodstjärnan Will Ferrell var frontfigur, samt att WyTV nådde sina miljoner tittare genom att lyckas få en liveintervju med skandalskådisen Charlie Sheen när det blåste som mest kring honom i våras. Framgångssagor utan exceptionella dragplåster var det dock tunnsått med.