Politiken
Jag är inte med i moderaterna eller MUF längre. Det har både att göra med tidsbrist och att jag inte visste om jag var moderat längre. När man blir äldre och driver företag och träffar mycket folk, som jag gör när jag åker runt och föreläser, märker man att världen inte är svart eller vit som man tror när man är med i MUF. Jag har blivit mer ödmjuk och ser att det inte finns något perfekt parti som kan rädda Sverige.

Jag tror att jag kommer att ge mig in i politiken igen, men att det ligger några år framåt i tiden. Jag känner att den erfarenhet jag samlar på mig just nu, och just att jag träffar så mycket folk som jag gör, kommer att vara jätteviktig om jag vill in i riksdagen i framtiden.

Feminist 2.0, ett begrepp som ­Isabella Löwengrip lanserade på omslaget av tredje numret av tidningen Egoboost.
När folk frågar mig om jag är feminist säger jag alltid nej, även om jag brinner för kvinnofrågor. Jag har känt att det bara är en viss grupp kvinnor som får vara feminister och kan känna sig hemma i det och jag har inte riktigt känt mig hemma i den gruppen. Det är en väldig generalisering, men det har varit så. Därför startade jag en ny feminism, feminist 2.0, där målet är att tjejer ska hjälpa varandra. Att vi ska börja samarbeta och inte bara skylla på att allt är männens och samhällets fel. Vi ska börja hos oss själva och samarbeta för att hjälpas åt för att få lika villkor.

Först frågade folk varför jag ens skulle förknippas med feminismen. De frågorna kom från kvinnor, ­tyvärr. Anledningen till att vi inte har samma villkor i dag är för att vi inte samarbetar och hjälper varandra. Men jag har fått bra respons, framför allt från unga kvinnor som har satt sig in i feminismen och som inte visste vad det var tidigare.

Hur företag ska tänka kring sociala medier
Det har funnits en hype kring att alla bolag ska ha Facebook och Twitter och jag blir så irriterad när jag hör det. Det måste alltid finnas ett syfte med vad man gör. Visst kör med en blogg, men fråga er ­själva varför ni ska ha bloggen.

En bra tumregel för företag som vill starta en blogg är att fundera på vad budskapet hos företaget är. Som Fjällräven till exempel, det handlar om att få ut folk i naturen, då ska ju bloggen handla om det.

Twitter
På Twitter är makthavare bara en tweet bort. Jag hade aldrig kunnat bygga företag och mitt kontaktnät om inte nätet hade funnits, jag hade inte ­kunnat knacka på alla dörrar.

Twitter är min jobbkanal, på Facebook har jag ­mina vänner. På Twitter försöker jag hålla en vuxnare ton än vad jag har på min blogg eftersom jag vänder mig till en annan målgrupp. Vissa kallar mitt Twitterflöde för skryt, men där är mitt liv och mitt ­företag och då är det klart att då syns bara det positiva. Det är inte så konstigt att jag väljer att skriva om det.

Jag kom ihåg att jag när jag gick med för två år ­sedan frågade: Varför finns det ingen Twitterportal där man kan se vem som är störst i Sverige, som det finns i bloggvärlden? Det blev en Twitterstorm. Folk blev hysteriska och sa att det inte handlar om vem som har flest followers, utan om vem som är duktig på att kommunicera, har bra budskap och har förstått vad Twitter handlar om. Men nu vet jag att en Twitter­portal är på väg, så folk verkar ha ändrat sig.

Makt och att få betalt för tweets
Jag har fått en förfrågan att få betalt för mina tweets och det blev också en stor grej. Jag skulle få 7 000 kronor per tweet från ett företag som ville att jag skulle twittra fyra gånger. Då vet man att man har makt på Twitter i och med att de vill betala så mycket. Det motsvarar två annonssidor i tidningen.

Jag skrev på Twitter att jag blev erbjuden det och då ringde Dagens Media och Expressen. För mig är trovärdigheten allt jag har och eftersom jag har en så känslig målgrupp skulle jag aldrig kunna göra så. Men jag vet att det försiggår på Twitter i dag och jag tror inte att folk riktigt har förstått det. Därför var det kul att kunna släppa den bomben. Man kan ­aldrig veta vad som är sponsrat eller inte.

Köpta blogginlägg

Bloggen är vi jättetydliga med. Vi säljer banners och företag kan inte hamna i ett inlägg. Jag får ­frågan varje dag och det var svårt när jag började. Jag var ju bara 14 år, fick läppglans och skor skickade till mig och blev jätteglad. Sedan blev det en stor grej med Skatteverket och Konsumentverket. Som tur var hade jag aldrig tagit betalt för att skriva om en sak, men jag hade fått saker gratis. I dag skickar vi tillbaka allting och jag får betala porto för det. Det är surt, men viktigt.

Näthatet
Jag ser näthatet som en del av min verksamhet. Jag måste ha det för att kunna finnas, skapa vågor och bli omtyckt. Bloggvärlden rannsakar sig själv. När det kommer en elak kommentar kommer det också tio positiva kommentarer där det står att ʼʼså är det inte allsʼʼ. Det skapar en våg och jag behöver den. Men det är inte alltid så kul att läsa det och när vissa större profiler, som Alexander Schulman och Fredrik Virtanen, går på mig och säger att de hatar mig kan jag reagera och bli ledsen.

Det är tråkigt att en vuxen man eller kvinna går på en så hårt, men när det är anonyma kommentarer rör det mig inte alls. Jag är mest tacksam att jag får en till kommentar i bloggen.