– Webb är till 95 procent typografi. Därför är det extremt viktigt att kunna använda typsnitt som faktiskt förmedlar någonting, säger Alexis Fellenius Makrigianni, designer och partner på designbyrån Oktavilla, med kunder som Unicef Sverige, Bonnier, Miljöpartiet och Schibsted.
Han får medhåll av Lars Steiner, kreativt ansvarig på digitala reklambyrån Projector, som arbetar med bland andra Samsung, Scandic, WWF och Gallerian i Stockholm.
– Att vi nu kan arbeta bättre med typografin tillför extremt mycket. Nu kan vi plötsligt börja formge webben på ett vettigt sätt. Detta är något du helt enkelt måste bry dig om, säger han.
Vad som har hänt på senare år är att den typografiska verktygslådan har vuxit – närmast exploderat. Tidigare har webbdesignern varit hänvisad till ett fåtal standardtypsnitt på webben. Några vanliga exempel är Helvetica, Arial, Georgia och Verdana. I dag är de begränsningarna i stort sett borta.
– Det här är otroligt skönt som designer. Jag vill bara kräkas på valet mellan Arial och Verdana. Egentligen är det komiskt att vi har haft de här begränsningarna. Det är något vi kommer att skratta åt i framtiden, säger Lars Steiner.
Typografi handlar om att göra text så tillgänglig som möjligt genom att formge den på ett optimalt sätt. En grundläggande parameter är läsbarheten, det vill säga hur lätt läsaren kan avkoda texten utan att göra misstag och utan att behöva stanna upp.
Läsbarheten påverkas av en rad faktorer. Bland dem finns radlängd, storlek på texten (grad), radavstånd (kägel), avstånd mellan bokstäver och ord och typsnittets utformning.
Formgivaren har flerhundraåriga typografiska traditioner och erfarenheter att luta sig emot. För trycksaksformgivaren finns också bra verktyg att arbeta med. Dessutom presenteras texten i en kontrollerad, statisk miljö, som färg tryckt på papper.
Det innebär att du kan justera typografin på många olika sätt.
– I tryck kan du ta ett typsnitt du gillar och bearbeta det manuellt för att få det funktionellt. Det kan du fortfarande inte göra på webben, säger Alexis Fellenius Makrigianni.
Är typsnittsdiskussionen bara designerporr och detaljer? Tyvärr inte. Även om läsaren sällan tänker ”den här texten har väldigt lågt läsbarhet”, gör bristande typografi ofta att vi snabbt tröttnar på att läsa en text. Vi uppfattar den som tråkig eller förvirrande, utan att inse att det är textsättningens fel, inte innehållets. I en tid som allt oftare hyllar just innehåll, content, blir bra typografi en konkurrensfördel och till och med en del av kärnaffären.
1995: Typografi har inget stöd i html, typsnitt och stilar kontrolleras helt av webbläsaren.
Netscape introducerar <font>-märket. Märket blir standard i html 2. Märket kräver att typsnittet finns installerat på användarens dator, vilket leder till uppsättningen av standardtypsnitt, typsnitt de flesta förväntas ha installerade.
1996: Första versionen av cascading style sheets,
css, publiceras. Innehåller <font>-märket.
Microsoft börjar sammanställa en palett typsnitt som ska vara fria att använda och tillgängliga för alla. Bland typsnitten finns bland annat Arial, Times New Roman och Verdana. Av någon outgrundlig anledning också Comic sans.
1997: Internet Explorer 4.0 innehåller stöd för typsnittsnedladdning.
1998: I css 2 introduceras typsnittsmatchning, typsnittssyntes och typsnittsnedladdning. Dessa nyheter blir inte populära och försvinner till css 2.1. Typsnittsnedladdningen använde märket @font-face, det märke som i dag används för att kunna erbjuda egna typsnitt till besökaren.
2008: Runt 2008 är tillräckligt mycket av css 3-standarden publicerad. Flera webbläsare har stöd för @font-face-märket.
2009: Typsnittstjänsten Typekit lanseras.
2012: Stödet för @font-face-märket är utbrett, även om det fortfarande finns begränsningar i olika enheter och webbläsare.