Mark Frauenfelder, chefredaktör för Make Magazine och grundare av nätkulturbloggen Boing Boing.

Hur skulle du definiera vad som pågår inom ­maker-rörelsen? Och hur är du en del av den?

– Vi är nu i fas två av den moderna maker-rörelsen. Fas ett startade i början av 2000-talet, när folk började göra coola saker och visa dem online. Fas två var när makers började skapa verktyg för andra människor att göra coola saker med, som 3d-skrivare, laserskärare, ­Arduino-kontroller, Raspberry Pi-datorer med mera. Och crowdfunding-­rörelsen har verkligen tagit det till nästa nivå, eftersom det ger amatörmakers möjlighet att starta egna företag.

– Som chefredaktör för Make Magazine arbetar jag med de bästa makers i världen för att presentera deras projekt för våra läsare så att de kan pröva dem själva och lära sig nya saker.

Axel Svensson, frilansande produktutvecklare och ordförande för samt en av initiativtagarna till Stockholm Makerspace.

Hur och varför startade ni Stockholm Makerspace?

– Det började som en diskussion på Elektronikforumet, där någon skrev att ”vi borde verkligen ha en lokal någonstans där vi kan sitta och löda”. Det var ett år sedan, ganska exakt. Det finns ­flera aspekter på varför vi vill ha en lokal. En är att vuxna ska ha någonstans att gå och samarbeta. Tillsammans kanske vi kan göra saker som till och med är bättre än vad som görs på forskningsavdelningar och universitet. Inom forskningen har man inte kommit så långt med det tvärvetenskapliga än. Av 200 personer på ett maker-ställe kanske en är superbra på plast, en annan är läkare och någon kan skaffa fram en maskin som kan användas för att göra superbra kirurgtråd.

– Men det viktigaste är att ha någonstans att gå och det handlar om skaparglädje. Man behöver ingen högskoleutbildning för att bli en maker.

Filippa Malmegård, driver DIY-bloggen (do it yourself) Scraphacker.com, är en av initiativtagarna till och med i styrelsen för Stockholm ­Makerspace och jobbar till vardags som webb- och sociala medier-­redaktör på Byggmax.

Vad gör en person till en maker? Hur ­skulle du definiera ­maker-rörelsen?

– Det är två olika personlighetstyper som dras till maker-rörelsen: Antingen är man specialist och älskar till exempel robotar eller så är man generalist och vill lära sig nya saker hela tiden. ­Viljan att utforska och upptäcka är den gemensamma nämnaren. Det är lite skönt att få sätta en etikett på det, att jag är en person som vill lära mig nya saker och att jag då kan kalla mig maker. För mig betydde det att jag fick tillbaka mitt kreativa självförtroende och naturligt kunde utveckla mina praktiska intressen för bland annat programmering och finsnickeri, trots min teoretiska bakgrund som konstvetare och ekonom.

– Jag skulle säga att maker-rörelsen är en insikt om att teoretiskt tänkande och praktiskt görande går hand i hand och att det verkligen kan slå gnistor om man för ihop dem på ett bra sätt. Jag liknar ofta maker-ställen vid gym. Det är ingen som ifrågasätter att det finns gym, men vi glömmer att hjärnan är en muskel och att den behöver stimulans för att må bättre. Maker-rörelsen för med sig insikter om att ny teknik och traditionellt hantverk är två sidor av samma mynt, och det är i gränslandet mellan dem som vi kommer att hitta de idéer och innovationer som behövs för att möta samtidens och framtidens utmaningar.