När jag var liten byggde min pappa ett nytt hus på den gård söder om Stockholm han några år tidigare köpt. Det var stort, med flera våningar, tänkt att rymma den familj han och hans nya fru nu skulle bygga upp. I en källarvägg minns jag att vi murade in en liten ask. Jag är osäker på vad vi lade i den, men jag tror det finns en teckning jag ritade där. Någon lite Lego-gubbe, kanske. Artefakter och minnen. ”När de river det här huset om hundratals år”, minns jag att min pappa sa, ”kommer de kanske hitta den här asken och förstå att vi en gång bodde här”. Jag tänker fortfarande på den där asken ibland. Att genom en liten gömd detalj, som kanske aldrig ens kommer upptäckas, försöka ge ansikte och berättelse till en helt andra människor. Tiden upphävdes, frös där inne i väggen.
Jag tror det är därför jag blir så fascinerad av fenomenet känt som "killar kan inte runka".
Det gick att prova för alla tills helt nyligen. Du gick in på Google.com. Innan du visste ordet av såg du att den från början korta url:en förlängdes till en lång harang av förkortningar och nycklar vars betydelse du antagligen inte behöver känna till. Det som hände då var att Google märkte att du är från ett annat land, och hivade vidare dig till din lokala server. Inga konstigheter så långt. Det var först om du plockade bort allt efter det första och-tecknet (&) i url:en, kopierade det du hade kvar (som borde ha sett ut så här: https://www.google.se/?gws_rd=cr) och sedan klistrade in det i Googles sökfält som konstigheterna började.
Bland sökresultaten såg du nu Googles egen sida längst upp. Men länkens titel hade inget med varken Google eller landet du befinner dig i att göra. Den var istället ”killar kan inte runka”. Söker man på denna fras istället får man samma resultat.
Googles egna undersida har, till synes av Google själva, getts en oanständig titel.
Den mystiska upptäckten gjordes tidigast på SEO-forum.se den 21 augusti i år, där det också nämns att resultatet under en stund hade titeln ”Tättöhavsbad” istället. Vi vet att det vid det laget var tämligen nytt, eftersom en användare på forumet Loading.se bara tre veckor innan varit vänlig nog att nämna att den sökningen bara fick två träffar då, ingendera kopplad till detta. Men det var i en trådstart på Flashback i början av december som den märkliga sökträffen fick ordentlig uppmärksamhet. Det var där jag upptäckte detta.
Trådstartaren, försedd med det mustiga användarnamnet ”ÄruBängEller!”, förklarar situationen och undrar om han är hackad eller om det är Google som är ”jävligt lustiga”. Flera användare vittnar sedan om att de får samma resultat när de gör sökmanövern. Och det var bara hos Google, noterade användaren Helliano som skrev att ”varken Bing eller Yahoo visar samma resultat vid sökning på denna länk.” Senare samma natt konstaterade användarna Neth och Vintergrisen att andra länders lokala Google-upplagor fick egna, ofta lika mystiska resultat – i Frankrike var det ”vi har gått för långt för att vända om när det gäller”, och på tjeckiska ”kolla in Googles sökresultat - moto jackor”. Mysteriet tätnade. ”Nu har vi snokat i saker som man inte ska snoka i”, skrev någon.
Det är inte första gången något liknande händer. I september 2011 skrev jag om ett liknande mysterium, då en ensam bild på den okände indonesiske motorsportskillen Zenanti Brahim låg på en för Facebook central men inte publik domän. Vi kanske aldrig kommer få veta varför, skrev jag då, men vi vet att ”allt vi gör på Facebook… övervakas av Zenanti.” Jag tror fortfarande en del av fascinationen över ”killar kan inte runka” och Zenanti baserar sig på just tanken att något vi själva inte ser hägrar i bakgrunden av våra vardagliga nätsysslor, att något konstant vi inte känner till gömmer sig i kulisserna. Det går ihop med samtidens oro över NSA- och FRA-övervakning, och fyller i vakuumet skapat av okunskapen om hur nätet egentligen fungerar. En märklig sökträff är allt som behövs. Spekulationerna, gissningarna, spänningen sväller upp. Igen.
Kort efter att jag får kontakt med Googles svenska presskontakt, Gustaf Brusewitz, försvinner ”killar kan inte runka” från resultatsidan. ”Rubriken på sökresultatet för denna ovanliga url sökterm var inte idealisk”, svarar han mig senare och tackar för ”feedbacken gällande detta egendomliga resultat”. På frågan om det kan finnas fler liknande små guldklimpar gömda i Googles milslånga koder svarar han inte. Jag hoppas att det gör det. Aningen om något som är gömt för andra men finns för en själv ger en särskilt koppling. På samma sätt som asken i min pappas källarvägg är det en sorts trygghet.
Jack Werner är krönikör på Internetworld och sociala medier-redaktör på Metro. På Twitter är han @kwasbeb.
