Vårt moderna samhälle – den moderna civilisationen – har byggts upp under lång tid, med olika perspektiv, olika kulturer, olika bevekelsegrunder och en mängd olika drivkrafter. Hela vägen från Mesopotamien, Egypten, Indusdalen och norra Kina via det antika Grekland och Romarriket fram till dagens New York, Singapore och London. En del kungar och despoter kunde vi varit utan, men få lär argumentera emot att vår samhälle blivit bättre av utveckling än utan. Sammantaget har vi byggt vårt moderna samhälle genom att lägga sten till sten, en institution till andra institutioner.

Internet idag är ett ganska nytt fenomen, i alla fall i jämförelse med den mänskliga civilisationen. Och byggandet av det nya, digitala har bara börjat.

Det finns idag en spännande debatt kring en del fundamentala komponenter i det nya digitala samhället. Informationsfrihet, synen på upphovsrätt, frågor kring transparens, synen på rättsstatens inblandning i den privata sfären och så vidare. Frågorna där det gamla möter det nya är många. Och ofta blir konflikterna mellan de gamla och de nya stora. Dessvärre blir också debatten ganska ofta förvirrande.

Det är lätt att argumentera för en ökad kunskap om hur nätet fungerar, hur moderna kommunikationsplattformar tekniskt sett är uppbyggda, hur de används och för några uppenbara konsekvenser av dessa, såsom globaliseringen, transparensen, den ökade takten i informationsspridning och så vidare.

Men när vi enats om det rent tekniska kommer sedan ett antal ställningstaganden. Hur ska den moderna upphovsrätten vara utformad? Hur ska rättssamhället motarbeta terrorism och grov kriminalitet? Hur ska vi möta globaliseringens utmaningar, och det mångkulturella samhället?

Svaren är inte enkla. De går inte att räkna sig fram till. Och framför allt: det är frågor som alla, både gamla och unga, både teknikerna och humanisterna, både idealisterna och kapitalisterna måste få tycka till om.

Det finns de som tycker att nätet är en plattform som de som byggde den måste få ha kontroll över. Att internet och kulturen på nätet är något som bäst sköts av dem som en gång byggde nätet.

Och visst: många politiker, företagsledare, jurister, journalister och andra makthavare har verkligen för dåligt på fötterna för att kunna fatta kloka beslut om våra framtidsfrågor just nu. Vi behöver det teknikkunnande som sitter hos ingenjörer och andra för att navigera de kommande åren i byggandet av det nya.

Teknikkunnandet kommer alltid att behövas. Våra system behöver skötas och utvecklas av profesionella. Men när det kommer till policys, visioner och målsättningar, ja, då måste alla få vara med. Teknikerna, ingenjörerna och andra som utgjorde internets ursprungsbefolkning måste släppa in alla i samtalet om vart vi ska.

Det nya kommer att byggas ovanpå det gamla. Det nya kommer att ta vid där det gamla slutade.

Det nya kommer inte att byggas av de första nybyggarna eller av den digitala ursprungsbefolkningen. Det nya kommer att byggas av de som kommer efter oss.


Magnus Höij är chefredaktör på Internetworld. På Twitter är han @magnushoij.