I den amerikanska militärbudgeten, som för 2014 förväntas uppgå till över ofattbara 600 miljarder dollar, finns en post som på sina kring fem miljoner dollar årligen nätt och jämt utgör en hundratusendel. Den går till ett gäng figurer som sitter och hänger framför sociala medier. Precis som de förväntas göra. De kallar sig ”Center for Strategic Counterterrorism Communications”, och har som uppdrag att på Twitter, Facebook och Youtube möta terroristerna på deras egen planhalva. Till exempel på Twitterkontot @ThinkAgain_DOS. Där en liten del av den lilla delen av den stora amerikanska försvarsbudgeten går till en sysselsättning alla som varit på nätet i mer än fem minuter känner igen: Trollning.

Eller snarare papegojning. Jag har tidigare skrivit två krönikor här på Internetworld där jag beskrivit papegojorna, de anonyma, nitiska, politiska och kritikdöva twittrarna som i evighet rapar upp sina inlärda floskler trots att inte många orkar lyssna. En papegoja går att känna igen på sin anonyma användarbild, sitt överanvändande missbruk av hashtaggar, den politiska dogm som genomdränker varje stavelse de skriver samt att de hugger tag i alla som av ett eller annat skäl hamnar i deras väg. För att sedan aldrig någonsin släppa. Ett axplock av @ThinkAgain_DOS:s tweets:

”Wake up from your fantasies.” ”När ska svenska folket vakna ur PK-vansinnet!” Potato, potato.

Nej, jag jämställer inte frifräsande svenska tangentbordsrasister med den amerikanska antiterrorverksamheten. Beroende på ens politiska åsikt om USA och deras militära mål och medel kan visserligen den senare uppfattas som minst lika tveksam, men de styrs trots allt av en demokrati med det uttalade syftet att skydda delar av civilbefolkningen. Det jag jämför är deras tonlägen.

När ”Center for Strategic Counterterrorism Communications” gav sig ut på nätet gjorde de det inte bara med terroristernas vistelseorter i sikte, utan även deras världsbild. De lever i den sortens kluster som hamnade på agendan efter att Breivik sprängt och skjutit sig in i världsmedierna – stängda och slutna grupper som bara släpper in de nyheter och analyser som stryker deras åsikter längsmed ryggarna, och som stärker varandra genom blint och okritiskt stöd. Utåt märks detta genom ett kodifierat språk kryddat med laddade värdeord – ”sjuklövern”, ”genusvansinne”, ”kulturmarxister”. Med detta följer ofta en laddning länkar, naturligtvis enbart till källor som av den egna gruppen godkänts som kosher.

Men trots sina miljoner dollar har @ThinkAgain_DOS bara nätt och jämt lyckats skrapa ihop 700 följare på Twitter, efter månaders kampanjande. För frågan är: Har någon någonsin övertalats av detta? Har någon någonsin läst alla de där länkarna, sett det aggressiva hashtaggandet, smakat på kodorden och tänkt: Ja, jag är nog sådan. Jag är nog rasist. Eller: Jag ska nog sluta med terrorismen. Jag tror själv inte det. Jag tror det intensiva sjabblet snarare får läsaren att vända bort blicken, att avfärda den andre som icke trovärdig, köpt eller bara knäpp, och att i den speglande kontrasten därigenom få en ännu bättre bild av den egna gruppen. Om den som inte håller med mig är så här dum så måste jag ju ha rätt.

Så trampar sig båda sidorna djupare och djupare ner i sin egen kvicksand. Ställningarna befästs och hålls. Och jag undrar var det ska sluta.


Jack Werner är krönikör på Internetworld och sociala medier-redaktör på Metro. På Twitter är han @kwasbeb.