Det är lördag förmiddag och jag äter dim sum på en restaurang i området Sunset i San Franciscos utkant. Vid bordet bredvid sitter en kvinna i medelåldern och säger att hon visst inte tänker flytta till East Bay där staden Oakland ligger, ungefär 20 minuters bilresa härifrån.

“San Francisco är min stad”, säger hon. Och det verkar som att hon har bott här under större delen av sitt liv.

Hon är inte ensam om sin oro, för liksom i reportaget Internetworld publicerade i måndags om “när miljonärerna som tog över stan”, har hyrorna i San Francisco dubblats och på vissa fall tredubblats de senaste åren.

I San Francisco råder det brist på bostäder och de senaste åren har det skett en inflyttning till stan bland teknikfolket. Om det kan ni läsa mer om i reportaget.

Jag tänkte istället berätta lite om hur jag och folk jag träffar här upplever staden. Teknik och affärer har länge varit mitt bevakningsområde och jag har ett stort och långlivat intresse för digital utveckling. Därför är San Francisco och Silicon Valley helt rätt ställe att vara på.

Här ligger utvecklingen före och det händer en massa saker. Transporttjänster som Uber, Lyft och Sidecar fyller gatorna med bilar. Vi beställer middagsmat via appar, som levereras tio minuter senare. Och det finns många intressanta människor att träffa.

Men jag ser också hur staden förändras. Särskilt från när jag bodde här förra gången under 2007. Då var det visserligen ett uppsving i startup-investeringar, innan lågkonjunkturen började under 2008. Men områden som The Mission och Hayes Valley var inte alls lika hippa och staden var inte full av nybyggen.

Men samtidigt behövs det många fler bostäder. San Francisco är känt för att inte bygga på höjden och bebyggelsen i stadskärnan har skyddats av diverse organisationer. Det har lett till att efterfrågan är stor, bostäderna är få och hyrorna skenar. Vilket i sin tur gör att alla inte längre har råd att bo i stan.

I veckan åkte jag med taxitjänsten Uber och chauförren berättade att han är 33 år gammal och har bott i området The Mission i sammanlagt 20 år. När han var barn var hyrorna låga och i området bodde främst mexikanska arbetare. Många hemlösa fanns i området. Gatan Valencia Street, som i dag är full av restauranger, butiker och fina lägenheter, var i princip folktom och öde. Den hörde inte heller till The Mission, utan låg på gränsen till det finare området Noe Valley. Men så för tio år sedan startade förändringen, sa Uber-chauffören. The Mission började utvecklas mot vad det är i dag, både på gott och ont, sa han. Det lokala näringslivet blommar upp, men i takt med att allt från hipsters till entreprenörer, företagsledare, advokater och folk som jobbar på företag i stan vill bo i The Mission har det också blivit för dyrt för arbetarna. Och alla får helt enkelt inte plats. De hemlösa har också till viss del motats bort.

Även om San Francisco behöver innovations- och tillväxtkraften från teknikbolag är det lätt att förstå medborgarnas oro. För en utomstående är det också lätt att tro att konflikten är svart och vit, men det är den långt ifrån. De flesta här kan nog enas om att jobben och utvecklingen som teknikbolagen ger, bidrar med mycket. Jag träffar ofta nykläckta Lyft- och Uber-chaufförer och det lokala näringslivet gynnas av bolagsetableringar. Men något måste man ju vara emot när det finns krafter som tar över ens stad och då är Google-bussar och skattelättnader tillgängliga måltavlor för många.

Jag hoppas att San Francisco ska fortsätta vara den öppna och välkomnande stad som det är i dag. Att kulturlivet inte försvinner och parkerna fortsätter att fyllas med folk från alla olika samhällsskikt. Samtidigt är jag nyfiken på hur den digitala utvecklingen ser ut framåt och jag hoppas att vi inte måste välja.


Miriam Olsson Jeffery är frilansjournalist och Internetworlds korrespondent i Silicon Valley. På Twitter är hon @miriamolsson.