Ni som följt mig på Twitter - eller via hashtagen #magnussommar här på Internetworlds sajt - vet att jag haft på mig en Narrative-kamera och försökt att dokumentera min sommar med den.

Det var extra lockande att testa denna kamera, som tar en bild var 30:e sekund så länge du har den på dig, eftersom det är en omskriven tjänst med sina rötter i Sverige och Linköping.

Och med tanke på vädret, mina resor till Kroatien, Slovenien, Österrike, Tyskland, Italien, västkusten och kräftfiske i Småland var ju förutsättningarna utmärkta för världens bästa foto-sommar.

Relaterat: Du skapar din egen åsiktskorridor

Det har varit … intressant. Men också jobbigt. Och lite struligt.

Låt oss börja med det positiva. Många har såklart undrat vad det är jag haft på skjortan, både de jag träffat och pratat med, men också en del som jag bara passerat. Då har jag haft chansen att berätta om innovationen, om nytänkande, om svenskt entreprenörskap och om trender som quantified self.

Dessa samtal har nog varit det mest givande med hela projektet.
Enskilda bilder har också blivit riktigt värdefulla. Min farmor, 96 år, fångas inte gärna på bild, men med denna enkla maskin blir fotograferandet inte något som stoppar upp samtal eller möten. Många vardagssituationer - i båten, bilen, på picnic eller hemma vid köksbordet - fångas på ett mycket mer naturligt sätt, än om telefonen eller systemkameran måste plockas fram.

Men det finns några utmaningar också, i synnerhet om man använder sin Narrative-kamera så mycket som jag har försökt göra.

Låt oss börja med kamerans litenhet. Den är förvisso snygg och lätt att ha på sig. Men jag har faktiskt letat efter den åtskilliga gånger och näranog tappat bort den, just eftersom den är så lätt och liten. Det kanske inte är en bugg, det är troligen en feature. Men ändå: kameran är ganska lätt att ta med sig, men också lätt att lägga på ställen där du inte hittar den igen.

Är man på resa i Europa - eller i skogen i Småland - är det inte uppenbart enkelt att ladda upp 600 Mbyte till servrarna. Och om det ena hotellet inte klarade av att få upp bilderna fick nästa hotell ta hand om det resterande. Plus det som kameran plockat upp nästa dag.

Men även om bredbandet fungerar väl så kan man konstatera att det blir VÄLDIGT mycket bilder som sparas. Jag rekommenderar INTE att man kör det via mobiltelefonens 3G.

Det går att hävda att kvaliteten på de enskilda bilderna är dålig. Och det går inte att hävda att de på något sätt kan konkurrera med bra mobiltelefoner och absolut inte med kameror med bättre objektiv, som systemkameror eller en GoPro-kamera.

Dessutom innebär en regelbunden användning av Narrative-kameran att du får galet många bilder på väggar och tak, på bilrattar, på datorskärmar och kanske på tv-apparater. Det blir helt enkelt väldigt monotont. Jag vägrar tro att just jag har ett så tråkigt liv att mitt liv i bilder blir tråkigt att dokumentera.

Relaterat: Entreprenören har inte 10 000 timmar

Jag tror dock att värdet med Narrative-kameran kanske inte sitter i just bildkvaliteten på den enskilda bilden. Jag tänker att värdet måste sitta i helheten, att man får en känsla för vad som hänt, inte bara den enskilda sekunden bilden togs, utan före och efter och kopplat till ett sammanhang.

Och detta kanske är min största invändning mot Narrative-kameran. Jag skulle vilja göra mer med bilderna. Nu går det att plocka ut enskilda bilder och lägga upp dem på valfria sociala plattformar. Men jag tror att bilderna och bildserierna hade behövt ännu mer sammanhang, ännu mer möjligheter när de väl kommit in i Narratives servrar.

Narrative är en bra början, med en och annan förbättringspotential. Men hur ser fortsättningen ut? Vad kan vi göra med bilderna? Hur kan de bli en del av något ännu större? Svarar vi rätt på den frågan tror jag att detta kan bli något fantastiskt.

Precis som min sommar varit. Även om det inte synts riktigt bra på bilderna.