Visste ni att mysteriet med Jack the Rippers identitet är löst? Jomenvisst! En DNA-analys har avslöjat vem av handfullen länge misstänkta det egentligen var. I över hundra år har vi undrat vem som brutalt mördade kvinnor i London, och nu har modern teknik gett oss svaret!

Relaterat: Vi vaktar väktarna

Eller, ja. Inte riktigt. Mindre än ett dygn efter att flertalet tidningar plockat upp nyheten och många av oss delat och förundrats över artikeln som nästan kändes för bra för att vara sann… kom det en artikel som förklarade att det var för bra för att vara sant.

Ajdå.

Nu var det i och för sig ganska många som postade länken med kommentarer i stil med Kan det stämma? men det vore ju inte första gången som en hel hoper med människor blev lurade av något som lät ballt. Till och med hjälpligt smarta människor. Ibland är det inte helt enkelt att räkna ut vad som är trovärdigt och som man vågar dela.

Framför allt när det gäller vetenskapliga och komplicerade resonemang kan det vara svårt för lekmän att avgöra vad som är verkligt eller ens rimligt. Artikeln om Jack the Ripper förklarade förloppet i författarens bok om avslöjandet på ett sätt som kändes som en logisk kedja. Okej, DNA på en sjal och DNA från släktingar till offret och den tilltänkte gärningsmannen, och hm, där, okej, en pil i diagrammet… Och så blir en teori plötsligt verklighet, och rubrikerna sprider sig. (Och tidningarna skulle väl inte skriva det om det inte stämde, de faktakollar väl allt? Väl? Va?)

I teorin innebär internet fantastiska möjligheter att källgranska. Om inte annat kan man kolla Snopes.com, som brukar vara snabba med att belägga eller avfärda nya rykten och påståenden. Men ibland är det svårt att kunna avgöra vilka källor som är bra. Det är klart att någon kan ha hittat på alla led i ett resonemang, och det är klart att man kan försöka dubbelkolla varje stavelse, men det är inte alltid enkelt.

Sen är det förstås så att även punkterandet av Ripper-avslöjandet kan vara lika falskt. Det kan vara någon annan sur akademiker som vägrar gå med på att någon löst mysteriet, och som kommer med precis lika tvärsäkra påståenden. Det är också möjligt – och inte alls ovanligt i kretsar där det finns många olika hett diskuterade teorier om något. Det finns många saker som är sanningar tills de plötsligt inte är det. Och det är också svårt för vanligt folk att avgöra.

Men. Vi ska inte sluta försöka. Vi ska definitivt inte sluta dela balla nyheter, men det är smart att utnyttja möjligheten att med en snabb googling kolla upp saker som, ja, känns för bra (eller bisarra) för att vara sanna. Ibland kommer det att vara precis så fantastiskt som det verkar – och ibland kan du verka smartast i kompisgänget som kan dela med kommentaren ”Synd bara att det inte stämmer.”

Och ibland kan man få bli glad för att världen är precis så märklig som länken påstår.

En vän kommenterade för övrigt att Uppskärarens fem offer låter nästan futtigt idag. Vi har hunnit få oss mycket mer produktiva seriemördare sen dess, och framför allt är populärkulturen späckad med så mycket våld att det kan krävas en del för att chocka. (Även om han nu som sagt var ganska bra på våld.)

Då krävs det ett århundrade av undran för att göra någon legendarisk. Och då kan man göra en mustig nyhetssoppa av en liten liten spik som när det kom till kritan knappt ens var en nubb.


Julia Skott är journalist, författare och krönikör på Internetworld. På Twitter är hon: @juliaskott



Missa inte nya Internetworldpodden - allt om veckans stora nätsnackisar. Lyssna på veckans avsnitt här:

Prenumerera på podden! Du hittar oss i iTunes och på Libsyn.