Nina Åkestam öppnade sin keynote med att tala om psykofarmaka. Hur hon, 25 år gammal, stod utanför ett apotek med ett recept i handen: “Två tablett dagligen mot utmattningsdepression.”

Det är en historia hon har berättat förr, dels i sin blogg på Resumé och dels i boken Meningen med hela skiten. Från Webbdagarnas stora scen talade hon om vad som hände efteråt.

– Som den akademiker jag är ställde jag frågan: Varför i helvete blir det så här?

Hon nämner ett par tänkbara förklaringar: Känslan av att varje bra jobb är ett jobb man har på nåder. I det ögonblick man inte presterar på topp kommer någon annan stå där, redo att ta över det. Det finns aldrig tillräckligt med jobb. Varje val handlar ju om jobben. Men det slutar aldrig vara ett problem.

– Det har varit en kris i hela mitt liv, säger Nina Åkestam.

Dessutom: Upplevelsen att ingenting går att förändra. Trots – och här staplar hon historiska exempel på varandra – att nära nog varje aspekt av hur vi arbetar har förändrats förr. Arbetstider har förkortats, barnarbete har förbjudits, lagar har stiftats mot löneskillnader mellan kvinnor och män. (Även om det sistnämnda snarast är ett exempel på hur den mer än 50-åriga lagstiftningen inte har bitit på verkligheten).

– Men faktum är att vi löste många av problemen som var ett resultat av den industriella revolutionen.

Frågan är hur förändringar av arbetslivet i ett postindustriellt samhälle skulle se ut. Och om de över huvud taget kommer. Ja, säger Nina Åkestam.

– Jag tror att vi befinner oss precis där de befann sig innan Saltsjöbadsavtalet.

För sin egen del ledde utbrändheten fram till ett par strategier. Tre av dem fick avsluta hennes keynote på Webbdagarna.

1. Tänk på energi snarare än på tid 
När varje arbetsdag är olika så är det orimligt att arbetstiden ska vara densamma hela tiden.

– Någonting man gör en dag kan vara extremt krävande. Att prata inför 600 personer till exempel. Då är man rätt trött efteråt. Andra saker kan man kanske göra tolv timmar i sträck.

2. Jobba som i lustiga huset
Lustiga huset på Gröna Lund i Stockholm har en annorlunda entretrappa. I mitten är den som trappor är mest, men vid sidorna består trapporna av motordrivna steg som rör sig i förhållande till varandra. Den som tajmar sina steg fel faller direkt. Den som håller rätt tempo får motorns hjälp att blixtsnabbt flyga upp mot Lustiga huset. För att röra sig snabbt upp för den vanliga trappan funkar bara muskelkraft. Ingenting hjälper en upp.

– Om man gör rätt är den snabbare, roligare och mer imponerande än trappan i mitten. Men ändå arbetar vi som om jobbet var som trappan i mitten.

3. Kom ihåg att ingen bryr sig 
– Kom ihåg att ingen jävel orkar bry sig. Vi har en tendens att gå och tro att hela universum snurrar kring oss, säger Nina Åkestam. Men de flesta vet inte ens vem man är.

Så: De flesta människor vet inte vem man är. De som vet vem man är har annat för sig än att lägga varje tillkortakommande på minnet. De som verkligen bryr sig – vänner, familj – är inte så intresserade av hur man presterar.

– Det kan låta deppigt, men det har en fördel: Det är inte så farligt att misslyckas. Ingen kommer minnas det.