Stiftelsen Punkt Se och BRIS har tillsammans tagit fram en guidebok, Motverka nätmobbning, för hur man som vuxen kan jobba mot och hantera mobbning av barn på nätet.

Jag tror det är skitbra. Det är alltid positivt med mer kunskap och mer diskussion kring hur vi kan hjälpa utsatta barn och unga, och mer kunskap och diskussion kring internet generellt. Det är ju ett område som inte är helt enkelt.

De flesta medieredaktioner har policydokument eller rutiner kring hur de jobbar både i allmänhet och med vissa sorters ämnen eller nyheter i synnerhet. Jag brukar tänka att de flesta vanliga människor också borde ha något slags egen digital utgivarpolicy, där man i förväg funderar på hur man vill bete sig och dela med sig av sitt liv på internet, så att det redan är avgjort och hanterat i förväg, långt innan det blir skarpt läge.

Relaterat: När det verkar för bra för att vara sant...

Med barn blir det svårare. Å ena sidan är väl föräldrarna något slags ansvariga utgivare för sina barn, å andra sidan måste vi nog inse att ganska många barn och ungdomar sköter en hel del av det dagliga redaktionella arbetet själva, så att säga, utan att föräldrar eller andra vuxna har jättemycket koll. Det är en viktig balansgång att både hjälpa och lita på barnen. Att låta dem hänga på både nätet och lekplatsen med lagom mycket frihet och ansvar – men också ha koll på vad de gör, och se till att man inte bara räknar med att ens barn är smart nog att göra rätt. Prata om det, hela tiden, så att de vet vad du förväntar dig och du vad de tänker.

Många som har barn idag kanske själva har hängt på nätet som unga, och tycker att de har klart bättre koll än deras egna föräldrar hade – och det kan ju vara sant. Men det kan också vara en falsk trygghet att tro att man har koll och förstår internet, om det inte också kommer med konkret kunskap, istället för en uppfattning om att man kan det här med internet. Det krävs aktiv diskussion och medvetenhet som inte stannar vid vissheten om att man märker om någonting är fel. Ett barn kan skämmas för det som händer på Instagram eller Kik och inte vilja att föräldrarna ska se – och hen kan också skämmas för ett konto någonstans som hen inte har berättat om.

Många av tipsen handlar om vad man ska göra för att skydda någon från mobbning, och hur man ska hantera det om och när det händer. Det är minst lika viktigt att prata med sina barn om hur man beter sig mot andra – oavsett ålder är det lätt att fångas upp i en stämning där man, som barn får uppskattning för att vara vass och rolig, eller där ”alla” är med och sätter snygghetspoäng eller rankar ballast i klassen, eller var det nu kan vara. Det är farligt att skjuta ifrån sig tanken om att ens eget barn också kan vara mobbare - antingen av bara farten, eller för att du råkat uppfostra en liten skitunge.

Sen tror jag att det viktigaste ändå är att som alltid komma ihåg är att internet inte är någon värld helt väsensskild från den ”riktiga”. Mobbning är inte något som skapats av internet, och det brukar inte hålla sig bara på internet även om tekniken kan göra att det tar sig andra och ibland jobbigare uttryck. Det är jätteviktigt att prata om nätmobbning, men det kan inte vara en diskussion separat från den om allmänt folkvett och respekt.


Julia Skott är journalist, författare och krönikör på Internetworld. På Twitter är hon: @juliaskott