Idag fortsätter Internetworlds reportage om den japanska startup-scenen. Said Karlsson rapporterar från ett företagsklimat i förändring.
Läs del 1 här: Nu vill Japans startups ut i världen
Nästa morgon ger jag mig av till Tennoz Isle, en konstgjord ö i Tokyobukten, inte långt från Narita, en av stadens två internationella flygplatser. Här ligger Samurai Startup Island, en av stadens största inkubatorer för teknikstartups. Väggarna är prydda med målningar av japanska pagoder, guldfiskar och bambuträd, och på ett bord mitt i lokalen står ett samuraisvärd uppställt. Idag samsas 50 startups om borden i det öppna kontorslandskapet. Här finns även en relaxhörna med tv-spel, böcker och magasin, samt ett mötesrum inrett i traditionell japansk stil.
Vid sidan om finansiellt stöd erbjuder Samurai Incubate de företag som antas till programmet hjälp med att komma i kontakt med riskkapitalister, fri rådgivning med en amerikansk advokat samt stöd från de måga andra mentorer som står till förfogande. Mindre företag kan även hyra kontorsplats här. Den här morgonen är det uteslutande Japaner som sitter och arbetar runt borden.
Samurai Startup Island erbjuder kreativa kontorsplatser. Foto: Said Karlsson.
– Vårt mål är att hjälpa japanska startups att nå ut till en global publik, säger Takuma Terakubo, som idag arbetar heltid med Samurai Incubate, när han tar emot mig.
Ett vanligt problem för japanska startups är att de ofta saknar det globala perspektivet. Att landet är en önation som länge dragit sig för att släppa in influenser utifrån är en förklaring till detta. En annan anledning är att den japanska marknaden, bestående av drygt 127 miljoner människor, i sig är så stor att många företag helt enkelt nöjer sig med att satsa lokalt. Att relativt få japaner pratar engelska är också ett stort problem, säger Takuma Terakubo.
– Många japanska startups saknar det globala perspektivet. Vi vill hjälpa dem att vidga sina vyer bland annat genom att arrangera möten med utländska investerare. Det är en av förklaringarna till att vi ligger just här, nära Haneda-flygplatsen.
Takuma Terakubo håller med om att ekosystemet för startups fortfarande är i sin linda här i Japan, men säger även han att utvecklingen snabbt går framåt.
– För två, tre år sedan var det väldigt svårt för startups att hitta finansiärer, i synnerhet om grundarna var unga och saknade tidigare kontakter med det japanska näringslivet. Men idag är det mycket lättare. Nu för tiden letar många japanska storföretag mycket aktivt efter startups som de kan investera i. Det har gått så snabbt att vissa till och med har börjat prata om att det hela är en bubbla.
I takt med att vårt samtal fortsätter trillar allt fler och fler av hyresgästerna in i lokalen. Efter en stund slår sig en ung ingenjör sig ner bredvid oss. Han berättar att han är anställd av ett av Japans ledande teknikföretag, men att han har blivit hitskickad av sin arbetsgivare. När han får höra att jag är journalist blir han plötsligt lite nervös och ber om att få vara anonym om jag
ska citera honom.
Samurai Startup Island ska lyfta den japanska startupscenen. Foto: Said Karlsson.
– Japanska storföretag är ofta väldigt byråkratiska. Om jag uttalar mig i egenskap av anställd måste vi först skicka en översatt version av texten till min chef, om inte han hittar något att anmärka på så skickas allt sedan vidare upp i hirearkin för godkännande. Om du har en tight deadline är det ingen idé att ens försöka gå den officiella vägen, det tar för lång tid och är väldigt svårt, säger han med ett skratt.
När jag lovar honom anonymitet berättar han öppenhjärtigt hur traditionell japansk storföretagsmentalitet ofta kolliderar med jakten på nyskapande affärsidéer, och varför det är ett problem. Många av jätteföretagen brottas idag med röda siffror, då deras gamla affärsmodeller ofta är dåligt anpassade till dagens globala och uppkopplade ekonomi. På senare år har investeringarna och uppköpen av startups visserligen ökat kraftigt, vilket är en av förklaringarna till varför han nu har skickats hit för att arbeta heltid med ett eget projekt. Om allt går vägen kommer konceptet sedan att lanseras skarpt under arbetsgivarens varumärke.
– Problemet är att det finns en gammaldags mall för hur allt ska gå till. Steg för steg måste det finnas detaljerade instruktioner för allt. Det tankesättet fungerar kanske bra när det handlar om hur man sätter ihop en skrivare eller en TV. Men nu har mina chefer bett mig ta fram en steg-för-steg manual så att andra anställda ska kunna lära sig skapa innovativa produkter. Du hör väl själv hur galet det låter? De är helt fast i det gamla tankesättet, säger han.
Trots att företagets stelbenthet stundtals kan vara väldigt frustrerande har han dock inga planer på att säga upp och bilda ett eget företag istället.
– Jag känner respekt och vördnad inför min arbetsgivare. De anställde mig efter att jag tog examen, och har sedan dess tränat upp mig och lärt mig allt jag vet. Nu har de gett mig möjligheten att utveckla min egen idé här, och de betalar min lön under tiden jag gör det. Om mitt projekt går bra kommer det lanseras under deras namn. Tryggheten det innebär att arbeta för ett stort företag är något jag värderar högt och ingenting jag är redo att överge, säger ingenjören, innan han ursäktar sig för att återgå till arbetet på det hemliga projektet.