I förra veckans avsnitt av Internetworldpodden gästades vi av spinndoktorn Jerry Silfwer, som bland mycket annat pratade om begreppet ”dark social”. Allt det som delas via internet och rimligen faller in under social spridning och interaktion, men som sprids på ställen där det inte syns – i chattar, mejl och dylikt. (Parallellen är alltså till dark web, de ”dolda” delarna av internet.)

Jag började genast fundera på hur man avgör vad som ska delas var och hur. Vill man att andra ska se att man delar något särskilt med en viss person och i så fall på vilket sätt. Ska jag gratta en vän på födelsedagen på Facebook även om jag redan sms:at den, så att det syns offentligt och folk vet att jag också grattar och är en god vän? Ska jag posta en rolig länk på deras vägg, eller på min egen vägg med en taggning, eller ska jag bara skicka den i en privat chatt? Och så vidare. Det finns mycket att säga där, om hur vi resonerar kring vad som syns hur, och jag ser fram emot att alldeles säkert få läsa kloka akademiska texter om vad de olika strategierna betyder om oss som personer och om hur våra hjärnor fungerar.

I alla fall. I podden skämtade jag då till om ”gray social”, vilket Jerry Silfwer tyckte var jätteroligt. Och jag har funderat vidare på det där. Med gray social menar jag de saker som delas helt öppet, i mer eller mindre offentliga kanaler, men som kanske ändå inte syns. Gråzons-socialt. Inte belysta, inte gömda.

För det känns som att det är väldigt lätt att glömma att allt inte syns bara för att det går att se, om ni förstår hur jag menar. Det är ganska många saker som flyger under folks radar av olika skäl, hur gärna vi än kanske vill tro att alla ser och håller koll på allt vi gör.

På grund av algoritmer, tidszoner, olika vanor eller kanske till och med inställningar som döljer just dig, är det ganska mycket av det som du gör på internet som dina vänner och följare faktiskt missar. Du tror att alla har koll på allt du gör för att du har berättat om det. Sedan träffar du folk på en fest och det visar sig att det helt har gått dem förbi att du flyttat, fått nytt jobb, är med barn, har gjort slut – oavsett hur mycket du tycker att du har tjatat om det.

Läs mer: Nej, Facebook bryr sig inte om din protest

Det är faktiskt lite roligt, ibland när jag undrat just om jag nät-pratar för mycket om en viss sak och folk tröttnat på att höra om det träffar jag någon som blir glatt överraskad över något som för dem är senaste nytt.

Det går förstås åt bägge håll, vilket kan vara en bra sak att komma ihåg om man är vän med eller följer mer än en handfull personer. Du ser inte allt de skriver, och de ser inte allt du skriver, om ni inte anstränger er lite extra för att jaga rätt på varandra. Vi kanske tror att alla ser allt, men mycket flyter omkring i något slags vag, grå gröt av internetbrus.

Jag vill nästan försöka bygga någonting som tar reda på hur många statusar eller tweets eller blogginlägg som inte ses av någon förutom den som skrev dem. Som bara försvinner ut i etern. Som träd som faller i skogen utan att någon hör.