Så har det hänt. Microsofts kopieringsskydd på mediefiler, det så kallade drm-skyddet, har knäckts. Med hjälp av ett litet verktyg som just nu sprids som en löpeld på nätet kan musikspår och videoklipp köpta och nedladdade från nätbutiker med Microsoft som teknisk leverantör öppnas upp och kopieras som aldrig förr.

Att Microsoft skulle reagera snabbt var väntat. Hur musikbranschen kommer att reagera återstår att se. Själv tror jag att detta kan bli startpunkten för ett bredare genombrott för legala nedladdningstjänster.

Kopieringsskydd är ett otyg. Ett ansträngt symptom på branschens föråldrade perspektiv, ett enormt feltänk. Varför envisas skiv- och filmbolagen med att ge sina kunder – de få som faktiskt betalar – en stympad vara?

Microsoft har inlett ett patchkrig med hackarna. Endast tre dagar efter att kopieringsskyddet hade knäckts fanns en ”säkerhetsuppdatering” tillgänglig. Efter ytterligare någon dag kom en uppdaterad version av hacket som kan kringgå Microsofts patch.

I skrivande stund har Microsofts replik på repliken ännu inte kommit, och egentligen är det inte relevant. Illusionen är bruten, drm-skydd är inte absoluta. Kopieringsskydd kommer alltid att knäckas. Eller som Bruce Schneier på tidningen Wired skriver:

”Att försöka göra digitala filer icke-kopierbara är som att försöka förhindra vatten från att vara vått.”

På kort sikt kan hacket få negativa konsekvenser. Butiker som Napster, som experimenterar med att låta kunderna ladda ner obegränsade mängder musik mot en fast månadskostnad, får det svårt – själva idén bygger ju på att filerna slutar fungera om kunderna slutar betala.

På lång sikt är det dock positivt att skyddet knäckts. Genom att urvattna betydelsen av drm-skydd kommer fenomenet förhoppningsvis att dö ut.

Branschen måste våga lita på folks ärlighet och vilja att göra rätt för sig. Piratkopieringen kommer att fortsätta oberoende av kopieringsskydden; det är inte de betalande kunderna som lägger ut musiken på fildelningsnätverken. Men om drm-skydden försvann från de legala filerna och varorna därmed inte längre levererades defekta – ja, då skulle i alla fall jag ha svårt att motivera varför jag inte ska betala för mig.

Den tiden då vi kunder var tvungna att finna oss i skivbolagens villkor är förbi. Den enda väg underhållningsbranschen har att välja är att finna sig i våra.