I dagarna har jag blivit kund hos vad som nog är mitt absoluta favoritföretag just nu: Ekolådan. Det är något av det vackraste jag stött på. Ekolådan brinner för ekologisk odling och kör ut lådor med ekologiska frukter och grönsaker till privatpersoner i Stockholm och Linköping. Var eller varannan vecka får man härligt fräscha och obesprutade nyttigheter direkt hem till dörren. På sajten kan man läsa om hur man ska förvara och hantera grönsakerna, och få tips på god tillagning. Kan det bli bättre?

Jag älskade Ekolådan redan innan jag fått min första leverans. Företaget drivs av eldsjälar, som så många riktigt bra företag. Idén kom ganska lätt: en av grundarna hade fått grönsakslådor hemkörda när hon bodde i Skottland. Och ville ha samma sak när hon kom hem.

Men man säger ofta att det inte är affärsidén som är det viktigaste, utan genomförandet. Det är synd, för annars hade jag varit miljonär många gånger om. Och därför kan jag inte låta bli att imponeras av alla som faktiskt genomfört sina idéer. Som brunnit för något, vågat satsa, haft tålamod och till slut sett resultat på sista raden.

Det händer att vi pratar på redaktionen om det som vissa kallar den andra internetbubblan. Efter att vi publicerat listan över Sveriges hetaste internetentreprenörer fick vi kritik för att vara med och blåsa upp den. För att vi hyllade företag som ännu inte visat resultat, företag som kan vara - och som vi tror är - morgondagens företag, men som liksom alla modiga satsningar istället kan floppa och vara glömda om ett par år. Min devis är: Ska vi nu vara med och blåsa upp en internetbubbla, då ska vi också ta ett riktigt djäkla djupt andetag innan vi blåser. För jag tror inte att den kommer att brista.

Men kanske ännu hellre än en internetbubbla skulle jag vilja vara med att blåsa upp en företagarbubbla. Skapa lite hjältegloria kring våra entreprenörer. Hylla dem som vågar satsa sin tid, sina pengar och sitt hjärta på en affärsidé. Jag tror inte att det finns någon risk att vi hyllar entreprenörer för mycket i Sverige, för sådan är inte den svenska folksjälen skapt.
Jag har i mitt nätverk en kvinna som sedan två år tillbaka arbetar heltid med sin affärsidé. Hon har tagit fram konceptet till en mjukvara och lagt ut utvecklingen på en partner. Den första partnern misslyckades och hoppade av ett år in i satsningen. Men min bekant gav inte upp, utan jobbar nu med en ny leverantör.

Trots att startpengarna vid det här laget har tagit slut har hon inte en tanke på att ge upp. ”Vad modig du är”, sa jag när hon berättade om sitt arbete. ”Tycker du?” frågade hon förvånad. För vissa kommer entreprenörskapet mer naturligt än för andra.

Jag tycker att jag har världens roligaste jobb. Jag får prata med visionärer och entreprenörer dagligen. Jag får sätta mitt journalistiska stetoskop till deras hjärnor och smittas för en stund av deras drivkraft och idéer. Det enda jag kan tänka mig vore ännu roligare vore att vara en av dessa entreprenörer själv. Och om jag någonsin hamnar där hoppas jag att jag fortfarande har kvar det här spaltutrymmet, för då ska jag banne mig skriva en hyllningskrönika åt mig själv.