Text och foto Pierre Andersson
Det var i slutet av 1994 eller början av 1995, han minns inte exakt, men själva ögonblicket är kristallklart för Jason Kottke. Han studerade på Coe Collage i Iowa när en kurskamrat visade honom webben för första gången.
- Det var verkligen en otrolig grej, säger Jason Kottke. Jag blev helt fascinerad från första ögonblicket. Här fanns så många möjligheter, det kändes som en oändlig resurs att utforska. Och där fanns en känsla av kontroll! Här kunde jag delta och inte bara passivt ta emot som med tv:n.
Planerna på att doktorera i fysik las på hyllan. Han hoppade av forskarutbildningen och flyttade tillbaka hem till pappan på gården i Wisconsin. I nio månader ägnade han 50-60 timmar i veckan på att lära sig html, javaskript, Photoshop och andra verktyg samtidigt som han byggde ett slags portfölj på sin egen webbplats.
- Tack vare det lyckades jag få ett jobb som webbdesigner i Minneapolis. Sedan jobbade jag nog på fyra-fem olika ställen där, men hela tiden behöll jag min gamla sajt, 0sil8.com, som ett slags kreativt andningshål.
Samma drivkraft idag
Jason Kottke ger ett försiktigt intryck. Han tänker efter innan han svarar, pratar inte i onödan och verkar vara mån om att inte framstå som skrytsam. Vi träffas på Empire Diner på Tionde Avenyn på Manhattan. Kottke både bor och arbetar i New York sedan några år tillbaka.
Han började blogga i mars 1998. Det allra första inlägget verkar i stort gälla än i dag: ”Jag bestämde mig för att börja skriva ner saker. För att jag glömmer. För att jag tänker och känner bättre när jag skriver.”
- Det där med att jag skriver för att komma ihåg gäller fortfarande till viss del. Man kan säga att bloggandet är ett speciellt sätt att röra sig genom webben, det tvingar en att reflektera över saker på ett annat sätt. Till och med när jag bara lägger ut en länk och skriver en eller två meningar om den måste jag tänka efter mer aktivt om vad det är jag egentligen har läst eller upplevt.
Efter åtta år är Jason Kottke både veteran och något av en kändis i bloggvärlden. Det han skriver får ofta uppmärksamhet och diskuteras inte sällan flitigt av andra. I dag ligger antalet unika besökare på omkring 40 000 per dygn och på Technoratis bloggrankning ligger Kottke.org på 20:e plats av de drygt 28 miljoner bloggar som Technorati följer.
- Jo, det är ganska mycket för en småstadsgrabb från Wisconsin, skrattar han. Det har varit en ganska kontinuerlig ökning ända sedan starten. Jag har uppdaterat nästan varje dag sedan 1999 och så har sajten fått mycket uppmärksamhet vid några tillfällen.
Webben som operativsystem
Jason Kottke har alltid funderat och skrivit mycket om webbens framtid. Vi pratar om hur webben har förändrat våra liv och om vad som fortfarande ligger framför oss.
- En stor förändring som jag tror att vi kommer att få se är tanken på webben som ett operativsystem, säger Jason Kottke. Du kommer att sitta vid din dator utan att bry dig särskilt mycket om det är Mac, Windows eller Linux så länge du har en fungerande webbläsare. De vanligaste applikationerna kommer att ligga på webben, precis som Gmail och
Flickr gör i dag.
Han erkänner dock att det finns många hinder på vägen.
- Visst, det kommer att ta ett tag innan vi är där. De största hindren är tillgänglighet och om folk litar tillräckligt på tjänsterna för att våga -lagra viktiga data där.
Ett problem är också att många vill ha både sina data och sina applikationer tillgängliga när de inte är uppkopplade.
- Men man kan också vända på det. Om du inte har en dator med dig har du i alla fall inte tillgång till din information. Om grejorna ligger på nätet kan du komma åt dem på vilket internetkafé som helst.
Så vad är nyckeln? Vad krävs för att tanken på webben som operativsystem ska slå igenom?
- Jag tror att något företag måste gå först och visa vägen. Jag trodde länge att det skulle bli Google, men de verkar delvis ha slagit in på en annan väg. Firefox har nog chansen, men också traditionella jättar som Microsoft eller AOL.
- En annan sak som krävs för att det här ska slå igenom är att applikationerna på webben har funktioner som inte finns på desktopvarian-terna. Om jag ska använda en ordbehandlare på nätet i stället för en som är installerad på min dator måste jag få något mer.
En sådan fördel skulle kunna vara att användaren slipper alla bekymmer med att hålla mjukvaran uppdaterad. Allt sådant sköts på server-sidan. En annan stor fördel är att det blir enklare att dela information.
- Att applikationerna ligger på webben och lever i en webbläsare ger en massa gratisfördelar, säger Jason Kottke. Visst skulle det till exempel ha gått att bygga Flickr som ett program som installeras på din dator, men det stora med just den är ju alla hyperlänkar hit och dit. Med webben får du en massa sociala aspekter som går att utnyttja på alla möjliga sätt.
En av trösklarna som folk måste komma över är psykologisk, tror Jason Kottke. Vi är vana vid att skapa mapphierarkier på våra hårddiskar och vill ha koll på exakt var vår data är lagrad.
- Men det håller på att ändras. Själv blev jag väldigt frustrerad när jag började använda Itunes och Iphoto och inte visste vart mina bilder och min musik tog vägen på hårddisken. Sedan insåg jag att jag inte behöver bry mig. All han-tering av data sker ju ändå via applikationen.
De senaste åren har det surrats mycket om Web 2.0. Exakt vad termen innebär verkar knappast någon veta.
- Web 2.0 är ungefär vad folk vill att det ska vara, ler Jason Kottke. Men helt klart har det fungerat som en bra marknadsföringsterm, ett sätt att visa att webben är tillbaka på allvar efter kraschen. Nu finns det ett intresse för att satsa på webbprojekt igen.
Diskussionerna om Web 2.0 handlar ofta om små, smarta applikationer byggda på webbstandarder och med tekniker som ajax, som gör det möjligt att interagera med en webbsida utan att den behöver laddas om hela tiden.
Själv använder Jason Kottke sällan termen, den är för bred och för otydlig, och hajpen har kanske blivit väl stor.
- Ta Flickr till exempel. Det är en fantastisk tjänst, men inte främst för att den använder Web 2.0-teknik, utan för att den ger en så bra användarupplevelse. Det är kul att använda sajten.
Han berättar att Ludicorp, företaget bakom Flickr, egentligen jobbade med onlinespelet Game Neverending när man fick idén att använda samma verktyg till en fotolagringstjänst.
- Tittar man noga finns många av grundankarna kvar. Precis som spelet bygger Flickr mycket på social interaktion. Och det finns så mycket att upptäcka, man hittar hela tiden nya sätt att använda sajten på.
Öppenhet för användarna
Just öppenheten tror Jason Kottke är en viktig förklaring till att tjänster som Flickr, Delicious och Basecamp (37signals.com) har fått mycket uppmärksamhet och många användare det -senaste året.
- Tjänsterna är verkligen inbjudande och som användare kan jag välja själv på vilket sätt jag vill använda dem. I alldeles för många fall försöker utvecklaren styra för mycket. I de här tjänsterna är de dessutom väldigt bra på att hitta på nya sätt att använda all den information som användarna stoppar in i systemen.
För lite över ett år sedan bestämde han sig för att säga upp sig från jobbet som webbdesigner och blogga på heltid. Tanken hade grott i hans huvud i över nio månader, men den ursprungliga idén kom från Anil Dash, en av grundarna till företaget Movable Type.
- Anil nämnde vid något tillfälle att ”du skulle kunna göra det på heltid om du ville”. Det var så jag började tänka på det. Självklart var det lockande att få göra det jag älskar att göra på heltid.
Den enkla vägen hade varit att börja publicera annonser på sajten. Han visste att sajter som Boingboing och Gawker tjänade pengar genom annonser, men ville inte gå samma väg. När jag frågar varför drar han på svaret:
- Annonser är … Jag känner att jag på sätt och vis inte skulle visa full respekt för mina läsare om jag började med annonser på sajten, säger han. Jag ska erkänna att jag har mjuknat en aning i min ståndpunkt, men annonser kan förstöra så mycket av läsupplevelsen. Jag vill inte att det ska hända på min sajt.
Försörjd av läsarna
Lösningen blev att be läsarna om bidrag. För 30 dollar eller mer blir man så kallad micropatron på sajten, men även mindre bidrag tas emot. Redan första dagen kom 200 bidrag.
- De flesta har skickat in den föreslagna summan, men det verkligt fantastiska är de som skickar in två dollar med hälsningen ”jag är verkligen pank, men tycker att din sajt är så bra”.
Under året har nästan 1 500 personer bidragit med totalt 39 000 dollar. Nästan hela summan kom in under de första tre veckorna efter att han hade bett om bidrag. Kottke har lyckats leva på bloggandet i ett år och kunde till och med ta ett par veckors semester i Sydostasien i höstas (som självklart bloggades).
Trots framgången kommer han inte att be om bidrag igen.
- Mycket har hänt under året som har gjort att jag inte har lagt riktigt så mycket tid och energi på sajten som jag hade tänkt. I stället för att se projektet som ett nytt företag som man lägger hela sin själ i har det blivit ett nio till fem-projekt. Jag kommer definitivt att fortsätta blogga, men jag vet inte riktigt i vilken form eller hur jag ska försörja mig.
Först ska han dock ta en time out. Om mindre än en månad gifter han sig och tänker tillåta sig att tänka på annat än bloggen ett tag. Var han mötte sin blivande fru? På en konferens om webben, såklart.
Jason Kottke
Gör: Är bloggveteran som bloggar på heltid.
Ålder: 32
Bor: New York
Bakgrund: Webbdesigner som frilans och anställd i Minneapolis, San Fransisco och New York. Har bloggat på Kottke.org sedan mars 1998.
Drivkraft: Nyfikenhet.
Ser fram emot på nätet: Att webben blir ett operativsystem där fler och fler applikationer körs direkt i webbläsaren.
Jason Kottkes 6 bästa webbtips:
The Morning News. Bra kvalitet på innehållet. Här finns alla nyheter du behöver under dagen.
Cynical-C. Nästan allt här handlar om något jag är intresserad av.
3 Quarks Daily. Vetenskapsmannen Richard Dawkins läser den, då borde väl du också?
Flickr. Den enda sajten jag besöker när jag är ledig. www.flickr.com
Marginal Revolution. Okonventionell syn på ekonomi - alltid intressant.
Goldenfiddle. Jag ogillar verkligen kändisskvaller, men Goldenfiddle får det att verka intressant på något sätt.
Jason Kottke om…
Web 2.0: ”Det är ungefär vad folk vill att det ska vara. Men helt klart har det fungerat som en bra marknadsföringsterm, ett sätt att visa att webben är tillbaka på allvar efter kraschen.”
Webben som operativsystem: ”Att applikationerna ligger på webben och lever i en webbläsare ger en massa gratisfördelar. Med webben får du en massa sociala aspekter som går att utnyttja på alla möjliga sätt.”
Jasons blogg hittar du på:
