Nya uppgifter som talar till Pär Brumarks fördel har framkommit sedan detta inlägg skrevs. Mer information om detta finns längst ner på sidan.

Kommentar: Jag skrev igår om turerna kring nu-domänen och Pär Brumarks utspel där han försöker framstå som en godhjärtad välgörare som helt ideellt kämpar för den lilla ön Niues rätt.

Redan under gårdagens arbete framstod Pär Brumark och hans kompis Klas Carlin som skumma typer, i synnerhet som de först försökte dölja kopplingarna mellan varandra. Klas Carlin gjorde (innan han talat med Pär) ingen hemlighet av att han var ute efter nu-domänen för affärsmöjligheterna. Pär å sin sida hävdade att inget vinstintresse låg bakom engagemanget och att de bägge två enbart var inblandade för Niues skull.

Pär Brumark hävdade även att han var sanktionerad av regeringen på Niue att föra deras talan i frågan och mejlade över ett par fullmakter för att styrka detta.

Nu har Computer Sweden lyckats nå en företrädare för regeringen på Niue, nämligen Richard Hipa, vice ordförande i regeringens it-utvecklingsråd med särskilt ansvar för just nu-domänen. Han känner varken till Pär Brumark eller att någon fullmakt skulle ha utfärdats. Dessutom intygar han att om en sådan fullmakt skulle ha utfärdats borde han ha känt till det.

Jag vågar därför påstå att Pär Brumark är en ful fisk som har utnyttjat sin personliga vänskap med Realtid.se:s redaktör Olle Blomkvist för att sätta press på Bill Semich och Nu Domain som sedan 1997 har rättigheterna till nu-domänen. Syftet är att själva få ta del av den lönsamma kakan.

Vilken relation Pär Brumark har till ambassadören Toke Tagali – som alltså undertecknat ”fullmakterna” – och med vilken legitimitet Toke Tagali gjort detta kan man än så länge bara spekulera i, men det är helt klart anmärkningsvärt att regeringen på Niue säger att den inte känner till Pär Brumark.

Brumarks försvar med att Richard Hipa inte skulle vara informerad, och att han om han vore det skulle vara för rädd för att tala på grund av Semichs skrämselmetoder låter som en långsökt retorik som är utformad för att vara omöjlig att slå hål på.

Andemeningen i det Pär Brumark säger är ungefär: ”Om någon säger att det jag säger inte stämmer är det för att den jag säger är boven i dramat är så elak att de inte vågar annat.”

Jag hoppas att Pär Brumark och Klas Carlin genom detta har bränt sig så mycket på hela historien att de drar sig ur och att fokus istället hamnar på det som är viktigt. Nämligen att Bill Semich och hans Nu Domain fick rättigheterna till nu-domänen på en tid när betydelsen av ett nationellt domännamn inte var tydliga – i synnerhet inte på en tropisk ö mitt i Stilla havet.

Fler länder än Niue för och har fört kampen om att göra toppdomänen till en nationell egendom. Bill Semich kan mycket väl vara en lika ful fisk som Pär Brumark.

[Tillägg 2006-12-22 14:56:]
Pär Brumark har hört av sig till Internetworld med anledning av detta inlägg. Vi har erbjudit Pär Brumark utrymme för att bemöta våra anklagelser, men han har avböjt medverkan.

[Tillägg 2006-12-29 10:41:]
I ett pressmeddelande daterat den 22/12 har Niues premiärminister Mititaiagaimene Young Vivian bekräftat äktheten på Pär Brumarks fullmakter. Vidare har regeringen till Computer Sweden bekräftat att Richard Hipa verkligen är ansvarig för Nu-domänen i administrationen, men att han på grund av en kommunikationsmiss inte hade information om detta.

Tvivlen kring Pär Brumakrs fullmakter var orsaken till att jag skrev detta inlägg och jag hade inte angripit Pär Brumark lika hårt om jag inte tagit del av uppgifterna från Niue som tydde på att Pär Brumark saknade rätt att föra deras talan. Jag är dock fortsatt tveksam till Pär Brumark och Klas Carlins engagemang. Jag har helt enkelt svårt att tro att de engagerat sig i Niue av ren godhet även om de bedyrar att så är fallet.

Förhoppningsvis får jag fel. Om inte annat lär det bli svårt för Pär Brumark och Klas Carlin att sko sig på nu-domänen nu när de offentligt lovat att deras engagemang är helt ideellt.