Det är alltid lätt att vara efterklok. Inte minst när det gäller att döma ut affärsidéer som bygger på en webbtjänst och att man via den ska ge bort saker gratis. Eller riskkapitalister som gav miljoner och åter miljoner till unga entreprenörer som knappt har lyckats sälja jultidningar tidigare, än mindre drivit ett eget företag.

Så nu, när riskkapitalister åter slänger pengar på allt som sägs innehålla Ajax eller Webb 2.0 och när publicering på webben blivit enklare än någonsin, då erbjuder vi på PC World vår egen lista över de 25 värsta webbtjänsterna någonsin.

Många av dessa 25 har sina rötter i dot-com-årens hype, under en tid då ingen dålig idé kunde undgå att bli finansierad. Vissa var till och med rena bedrägerier. I andra fall rör det sig om dålig design, från botten och upp, eller om sajter som var lite för oförsiktiga med användarnas information eller webbtjänster som försökte samla in lite för mycket personlig information i utbyte mot för på tok för lite.

Och för att bevisa att vi inte är rädda för att ge oss på någon som är större än oss själva valde vi att ge titeln ”Den värsta webbtjänsten” till kanske en av webbvärldens hetaste tjänster just nu.

Text: Dan Tynan
Översättning: Magnus Höij

25 Rentmychest.com
Leta upp ordet ”hunk” i en ordbok så hittar du en bild på Chris Pirillo med bar överkropp. Det är mannen bakom nedladdningstjänster som lockergnome.com. Förr hittade man flera sådana bilder på denna sajt, där Chris Pirillo auktionerade ut ord som han sedan skrev på sitt eget bröst. Priset låg på 20 dollar per ord. Numera är dessa hemmagjorda meddelanden borta och är istället ersatta med en bakgrundsbild som jag önskar att jag aldrig sett samt en lång rad av ord som verkar vara till salu. Men tro det eller ej – numera är prislappen ännu högre: 200 dollar och uppåt. Snälla, kan inte någon ge denne man ett gymkort?

24. IKissYou.org
Under en kort tid 1999 blev denne dragspelsspelande turk vid namn Mahir Cagri en av de största kändisarna på nätet. Det säger i och för sig mer om oss själva än det gör om hans egen relativt harmlösa webb. Hans sajt, med privata bilder, charmigt hackig engelska och frasen ”Welcome to my home page…I Kiss You!!!” blev en mindre sensation på nätet. Skälen är idag höljt i dunkel. Mahirs minne lever dock kvar i Sacha Baron Cohens figur ”Borat”, som har mer än en likhet med turken.

23. InmatesForYou.com
Denna sajt hjälper dig att hitta den där speciella personen i ditt liv, även om det kan ta 13 år innan du får en chans att träffa henne.

22. Digital Entertainment Networ (den.com)
Denna sajt brände över 100 miljoner dollar innan den slog igen butiken i januari 2002. En sex-skandal som inkluderade sajtens vd gjorde inte saken bättre.

21. Golden Palace Casino
Webbtjänster brukade förr i tiden göra ungefär vad som helst för att få en rubrik i tidningen, och casinot Golden Palace reklamkampanjer gjorde just det. Allt från att köpa en ostburgare som såg ut som den heliga Maria (”Holy Toast”) till att köpa in en njursten från skådespelaren William Shatner (Captain Kirk från Star Trek till exempel) har detta casino satsat på.

20. Hotmail.com
I mitten av 90-talet var Hotmail i princip en schweizisk armékniv för spammare, som använde gratistjänsten Hotmail på alla tänkbara sätt. Användare av Hotmail-konton dränktes regelmässigt i spam och annat elände – delvis på grund av att nya användare automatiskt lades till en publik lista över e-postadresser. Det i sin tur gjorde dem till lätta byten för spammare. Under senare delen av 2002 tog Microsoft itu med spam-problematiken på allvar, men vid den tidpunkten hade de flesta Hotmail-användare redan fått sin livstidskvot av spam flera gånger om.

19. WebVan
Det riktigt feta exemplet på bomber under dotcom-åren, WebVan, drog in i runda slängar 1,2 miljarder dollar från olika riskkapitalister innan de slutligen checkade ut i juli 2001. Kostnaden för att bygga upp ett nationellt nätverk för distribution av livsmedel visade sig vara lite för stort för onlinevärlden. Det hela är ett perfekt exempel på en suverän idé utan en fungerande affärsmodell. Enda skälet till att denna tjänst inte ligger högre på vår lista är att leveranserna faktiskt fungerade riktigt bra så länge de nu fungerade alls.

18. Beenz.com och Flooz.com (delad plats)
Dessa två projekt för att skapa en webb-baserad valuta sjönk som en sten i augusti 2001. Sajterna hoppades att användarna på nätet hellre skulle använda en speciell nätvaluta när de handlade istället för kreditkort. Men kunderna sa: Nej tack. Den största skillnaden mellan de två? Flooz använde Whoppi Goldberg som talesperson. Hennes karriär har inte varit densamma sedan dess, den heller.

17. Boo.com
Denna symbol för att bränna pengar under dotcomåren var så effektiv i att göra av med resurserna att man skulle tro att cheferna jobbade på någon amerikansk myndighet. Återförsäljarna av mode använde sig av en 3D-avatar kallad Miss Boo, men de verkliga stjärnorna på Boo var grundarna, som gjorde av med pengar som om de var på väg att bli omoderna – 120 miljoner dollar på sex månader på tjusiga våningar och dyrbara gåvor, liksom en sajt som var på tok för komplicerad för den modemuppkopplade värld av år 2000.

16. Microsoft Windows Update
Microsoft hade nog sluppit undan vår granskning om det inte var så att vi var tvungna att besöka deras kryptiska och svår-använda sajt så ofta. Det är enda skälet någonsin till att använda Internet Explorer – och då bara på grund av att Microsofts uppdateringstjänst vägrar fungera med någon annan webbläsare. Men det är inte skäl nog.

15. Neuticles.com
Tycker din hund att det är pinsamt att ha blivit kastrerad? Dess fyrbenta vänner behöver aldrig få veta något, tack vare Neuticles – implantat som återställer organen till den form de hade före ingreppet. Speciellt snyggt är introt till sajten, som visar en studsande boll (naturligtvis). Japp, dessa kosmetiska detaljer är inget skämt – de är till salu från 73 dollar paret och uppåt.

14. BidForSurgery.com
Tyvärr handlar den här sajten om precis det den säger att den ska handla om. Tänk Priceline för ansiktslyftningar. Nej, vi skämtar inte.

13. Whitehouse.com
Detta är inte den virtuella hemvisten för den amerikanska presidenten – det är ju Whitehouse.gov. Whitehouse.com startade sin verksamhet under Clintons tid som president genom att fokusera på politiska avarter. I september 1998 hjälpte sajten till att sprida Starr-rapporten, som skulle kartlägga detaljerna kring Clintons investeringar i Whitewater. Efter dess har sajten också blivit den mest omtalade porr-sajten på nätet. Bland annat har man här kunnat hitta ”Månadens praktikant i Vita huset”. Idag hittar man en söktjänst på sajten.

12. The Dancing Baby
Denna dansande bäbis, som både var märkligt underhållande och väldigt störande, tog webben med storm och fick genomslag hela vägen in i tv-sofforna i mitten av 90-talet. Bäbisen var med i både Ally McBeal och i olika reklamkampanjer, bland annat. Idag finns det tusentals sajter med dussintals varianter på denna dans. Om du letar efter de skyliga för att ha gett liv åt detta fenomen, skyll på föräldrarna hos Burning Pixel Productions.

11. Rabies for Kids
Här är ett bra exempel på vad som händer när goda intentioner möter riktigt usel design. Bakom tjänsten ligger en amerikansk myndighet, men det har ändå givit upphov till en riktigt bedrövlig användning av grafik på olika sätt. Det lär komma fradga ur munnen på dig långt innan du når avdelningen ”Activities”, som bland annat erbjuder ett foto av en hunds hjärna som skärs itu av en skalpell.

10. MyLackey.com
Detta bolag från Seattle erbjöd sig att ta ut din hund på promenad, hämta kemtvätten åt dig och en hel del andra hushållssysslor mot en mindre avgift. (Är det inte sådant vi brukar ha småsyskon till?) Detta dotcom-bolag skaffade underleverantörer för att göra det trista, tråkiga jobbet, men det trista jobbet gällde även de egna medarbetarna. I ett ökänt brev från en av grundarna, Brendon Barnicle fick de 65 medarbetarna veta att det inte dög att jobba mindre än 11 timmar om dagen. Det i sin tur gjorde McLackey till en symbol för etiken på dotcom-bolagen.

9. Hamsterdance.com
Mycket troligt den mest irriterande sajten på jorden. Hörselskydd rekommenderas.

8. BonziBuddy
Denna animerade, lila apa kallade sig själv ”din bästa vän på nätet”. Men många av de som laddade ner programmet kände sig inte lika vänskapligt inställa efteråt. Buddy kunde dela med sig av olika roliga historier, läsa upp sin e-post, hantera din kalender, ladda ner filer och så vidare. Men apan höll också ordning på hur användaren surfade, kapade hemsidor och installerade flera av sina reklamvisande kompisar. Lite beroende på hur du ställt in din webbläsare kunde det räcka med att besöka Bonzis webbtjänst eller klicka på en banner-annons för att programmet skulle installeras. 2002 fick irriterade nätanvändare nog och stämde Bonzi för missledande marknadsföring. 2005 var historien om Buddy slut.

7. Pets.com
Vem släppte ut den här hunden? Då, i högkonjunkturens 1999 var det säkert helt normalt att lägga 175 miljoner dollar på att göra en socka föreställande en hund till en kändis. Men själva idén med att spara några kronor på inköp av hundmat eller bajspåsar blev aldrig en riktig fullträff bland kunderna. När bolaget Pets.com i november 2006 gick i putten hade det bara tagit nio månader från det att bolaget börsnoterades tills det bittra slutet.

6. Pixelon.com
Detta bolag som arbetade med strömmade media var i praktiken mer en ”dot con” än det var ”dot com”. Tanken var att utnyttja ny teknik som gjorde det möjligt sända högkvalitets-ljud och video över nätet. Men Pixelons vd och grundare, ”Michael Fenne” var i realiteten en pseudonym för David Kim Stanley, som för övrigt gjorde slut på merparten av investerarnas pengar, typ 16 miljoner dollar, på ett lanseringsparty i Las Vegas med Tony Bennett, Kiss och The Who. Innan Stanley hade startat Pixelon hade han erkänt att han hade svindlat vänner och grannar på 1,5 miljoner dollar. I praktiken var han på rymmen och bodde i baksätet på sin bil när han startade bolaget. Den revolutionerande teknik som Pixelon skulle använda var minst lika missledande.

5. AllAdvantage
Denna sajt hade den strålande idén att betala folk 50 cent i timmen för att surfa runt och titta på bannerannonser hela dagen. Plus 10 cent per timme för varje vän de lyckades övertala att ställa upp på samma premisser. Allt användarna behövde göra var att installera en ”Viewbar”, som visade annonser och som kontrollerade hur lång tid användaren var online. Otroligt nog lyckades företaget att dra in 135 miljoner dollar i riskkapital och övertala två miljoner användare att installera programmet innan det rasade samman i februari 2001. Av någon anledning misslyckades företaget att övertyga annonsörerna om vitsen med att visa upp sina annonser för personer med en dagsinkomst på fyra dollar. Märkligt.

4. CD Universe
I december 1999 bröt sig en rysk hackare vid namn Maxim in i denna musiksajt, stal 350 000 kreditkortsnummer och krävde sedan 100 000 dollar i lösen. När CD Universe vägrade betala la Maxim ut 25 000 uppgifter på en annan webbsajt. Vid den tidpunkten ägdes CD Universe av eUniverse, som hade kombinerat sin sajt och sin kunddatabas på en helt öppen server. ”Det var i princip bara en tidsfråga innan någon skulle stjäla det”, säger Chuck Beilman, som numera äger CD Universe. Numera är kunddatabasen skild från webben, krypterad och ligger säkert bakom en brandvägg.

3. Cartoonnetwok.com
Nej, domännamnet är inte felstavat. Det är istället en medveten felstavning från någon som hoppas att få lite trafik från den ”riktiga” sajten. Cartoonnetwok var bara en av 5500 vilseledande domäner som ägs av John Zuccarini, som också gör affärer som ”Cupcace Confidential”. Men detta var inte det enda sättet som Zuccarini gjorde skumma affärer på. När tjänstemän från amerikanska handelsmyndigheter gick in på en av hans sidor öppnades 29 nya webbläsare fyllda med erbjudanden om billiga lån, psykologhjälp online, spel och porr. När de tryckte på Tillbaka-knappen öppnades ytterligare sju nya fönster. Vad värre var: många av de ”felstavade” sajter som Zuccarini startat riktade sig mot barn. 2003 erkände Zuccarini sig skyldig till brott och fick 2,5 års fängelse för sina insatser.

2. CyberRebate
Idén bakom CyberRebate var att kunderna skulle få tillbaka 100 procent av inköpspriset för olika hemelektronikprylar givet att a) man betalade upp till 10 gånger mer för varan än vad den normalt skulle kosta i butik och b) att CyberRebate fick behålla pengarna i minst 10 veckor. Själva affärsidén var att tjäna pengar på alla dem som glömde att begära pengarna tillbaka. Oturligt nog för CyberRebate var det inte så många som glömde, när det kom till kritan. Företaget ansökte om konkurs i maj 2001 med krav på 60 miljoner från olika kunder. Kunder som kom i kläm fick nöja sig med att få tillbaka 9 cent för varje dollar de hade betalat in.

1. MySpace.com
Jo, vi vet. Med mer än 90 miljoner användare är MySpace mer populära än Elvis, ”American Idol” och glass. Men webbens bäst besökta sajt är samtidigt den sämst designade och mest kontraproduktiva.

Enkelheten att skapa sidor, ladda upp bilder, dela med sig av ens innersta tankar och att skaffa nya vänner gjorde MySpace snabbt till en av webbens viktigaste samlingsplatser, också för de som inte har rent mjöl i påsen. Det i sin tur har gjort sajten till ett lätt byte för politiker som, i jakt på röster, har utnyttjat föräldrars oro. I en tid då nätets grunder attackeras både från de stora teleoperatörerna och från olika myndigheter är MySpace en huvudvärk vi kunde varit utan.

Men låt oss lämna den frågan ett ögonblick. Grafiskt sett ser många av MySpaces sidor ut som ett tonårsrum efter en tornado: brokiga bakgrunder, rutor innuti andra rutor, enorma bilder och andra störande moment. Försök att ladda några av dessa sidor samtidigt och se vad som händer med din dators processor. Se upp för spyware också, eftersom det verkar som om MySpace har blivit ett populärt sätt att sprida olika elakheter på. Och eftersom MySpace är en plats där fraser som ”U are sooooooo hot!!!” uppfattas som en komplimang kan man heller inte hävda att MySpace försöker bidra till ett mer civiliserat sätt att umgås på.

Som ett svar på den kritik sajten fått i den allmänna debatten och dessutom kritik det fått i olika rättegångar, har bolaget bakom nu börjat ändra sina policies – exempelvis genom att begränsa vuxnas möjlighet att kontakta ungdomar. Det räcker knappast. Genom att kräva någon form av godkännande eller auktorisation från användarna – eller deras föräldrar – för att styrka användarnas ålder hade varit ett mycket bra sätt att hålla slöddret borta och göra sajten både mänskligare och vänligare.

Är då MySpace så illa? Inte alls. Är vi bara gamla stötat? Ja, troligen. Men webbens mest populära sajt är i starkt behov av en kraftfull säkerhetsgenomgång. Och sannolikt också en ombyggnad. Tills dess kommer MySpace aldrig någonsin att bli OurSpace.