En örn som fångar ett barn och en hemvideo med jollrande tvillingbebisar nådde snabbt miljonpublik online. Vad gör egentligen en film till en viral hit, som sprids snabbt i sociala medier? Vi frågade Hanna Belander, copy och creative director på reklambyrån McCann Stockholm, som ­under flera år har suttit i juryn för reklampriset Guldägget, och Mikael Engvall, sociala medier-strateg på webbyrån Social Factory om vad vi kan lära av klippen.

Amatörvideon som blev kommersiell

Det söta klippet med två spädbarn som verkar helt upptagna av sitt jollersamtal har visats mer än 78 000 000 gånger på Youtube. Och då är inte alla de versioner av videon som lagts upp, med bland annat påhittade undertexter – pratar de om kriget i Syrien? Strumpor? En förrymd orm? – med i beräkningen.

Internetleverantören Com Hem drog nytta av klippet genom att lägga in sina egna maskotar, två runda röd­håriga damer, i det och använda det som reklamfilm. I Com Hems version pratar barnen i stället om företagets erbjudande om bredband på 200 megabit. På Youtube har reklamversionen kommit upp i över 200 000 visningar.

Hanna Belander på McCann tycker att Com Hem har använt klippet på ett bra sätt, företagets eget inklippta material stör inte tittaren. Att den ursprungliga filmen blev så populär beror delvis på att den är just en amatörvideo, menar hon.

– Till att börja med är det alltid kul med barn. Sedan är den rolig, det som händer i den är ju på riktigt, barn går inte att regissera.

Mikael Engvall på Social Factory påpekar att familjen som ursprungligen la ut klippet förmodligen har tjänat bra med pengar på att sälja det vidare, numera behövs inte någon avancerad teknisk utrustning för att producera en film som sedan blir oerhört spridd. Han förklarar klippets popularitet:

– Man tittar på barn som det här fantastiska och blir fascinerad av deras spontanitet, att de är ärliga rakt igenom. Så gör man en projektion: Det ser ut som ett vuxet samtal.

Örnen som fångade ett barn

En annan nätsuccé ser ut som en grynig mobilvideo. Den visar hur en örn sveper ner över ett fält, tar tag i ett småbarn och släpar det någon meter.

Klippet spreds snabbt online och tittare spekulerade i om rovfågelsattacken verkligen hade ­inträffat. Det hela var arrangerat. Studenter från universitetet för animation och design, Centre NAD, i Montreal låg bakom ­filmen.

Hanna Belander menar att örnfilmen är ett smart pr-trick, ­eftersom den ser så verklighetstrogen ut.

– Det här är spektakulärt förstås, sedan undrar man om den är på riktigt eller inte. Jag kan tänka mig att folk har tittat flera gånger för att få reda på hur det är gjort.

Och otäcka händelser fascinerar:

– Händer det en olycka på stan stannar folk till. Det är samma sak på nätet, säger hon.

Mikael Engvall påpekar att fågelattacken spelar på ett universellt, mänskligt drag. Något som också gör att den fungerar oavsett vilket land den visas i.

– Filmen går inte längre än till vår däggdjursdel: självbevarelsedrift och yngelvård. Hur många gånger har inte vi däggdjur och människor satt skyddet av avkomman före vår egen självbevarelsedrift?

– Man tar en kula för sitt barn. Filmen tar så långt ner på alla människors grundläggande instinkter, säger han.

Mikael Engvall ser en likhet mellan örnfilmen och bebis­filmen: ingen av dem hör ihop med en specifik kultur.

– Ju mer man kan komma ner till grundläggande saker desto större chans har man att sprida sig internationellt.

Går det då att bestämma sig för att skapa en viral film? Inte direkt, menar Hanna Belander.

– Det går många misslyckanden på varje viral hit, men man kan ta in så många ingredienser som möjligt. Sådana ingredienser kan vara kända ansikten, att parodiera internetfenomen och söta kattungar och barn förstås.