Likt det numera föråldrade talesättet att om något står i tidningen måste det vara sant tycks vi nästan reagera likadant när vi ser en bild. Ibland framgår det till och med att ett budskap eller en bild är falsk eller manipulerad, men den sprids ändå vidare.

Den digitala strategen Michael Kazarnowizc har föreläst om källkritik på nätet och visar exempel på bilder och budskap som många har valt att sprida vidare, men som i slutändan visat sig vara falska.

Ett exempel är en bild på hövdingen Raoni från en ursprungsbefolkning i Sydamerika som sitter och gråter. Bilden dyker då och då upp i flödet i sociala medier när nya personer delar den. Under bilden står det att den brasilianska regeringen har tagit det slutgiltiga beslutet att bygga en damm som kommer att ödelägga stora delar av den mark som Raonis stam lever och verkar på.

– Men bilden är inte sann. Han gråter för att han återförenas med en släkting. Det finns ett inbyggt problem i att sprida en halvsanning. Hövdingen höll fortfarande på att slåss mot det här och hans budskap var att han inte hade gett upp, säger Michael Kazarnowizc.

Ett annat exempel är en bild på den 90-åriga komikern Betty White och ett citat bredvid som sägs komma från henne. I själva verket har hon aldrig sagt så. Många förknippar henne med att vara rapp och slagfärdig och kanske är det därför den som ser bilden förutsätter att det är sant.

– Betty White vill inte ha citatet kopplat till sig. Hon är inte den typen av komiker, säger Michael Kazarnowizc.

Samtidigt tror han att de som delar bilden inte funderar så mycket på om det stämmer eller inte. De ser inte sin egen roll i att sprida falsk information vidare.

– 'Jag är inte så viktig så det spelar väl ingen roll om jag far med osanning', verkar de tänka.

Som företag gäller det att vara vaksam för osanningar som kan spridas genom bilder om det egna företaget, men det handlar också om att det egna bildmaterialet måste vara kontrollerat och faktagranskat. Michael Kazarnowizc nämner Amnesty, som använde en bild från den första Prideparaden i Uganda. Dock slirade Amnesty något på sanningen i den information som var kopplad till bilden, trots att situationen för homosexuella i Uganda är minst sagt utsatt.

– De skrev att homosexualitet i Uganda är förenat med dödsstraff, men problemet är att det inte är sant. När de börjar överdriva sanningen på det sättet förlorar de trovärdighet.

Det är lätt att företag och organisationer själva blir utsatta för att missuppfattningar eller bilder tagna ur sitt sammanhang sprids snabbt. McDonalds är ett företag som har drabbats flera gånger, kanske beroende på att det är ett stort globalt företag som många har en relation till.

– Jag tänker på bilden på en lapp som var upptejpad på dörren till en McDonalds-restaurang. Det stod att svarta får betala mer på McDonalds. Tänk dig att någon sätter upp en liknande lapp på en Scandicdörr och tar ett foto. Den skulle spridas oerhört fort, säger Michael Kazarnowizc. Trots att de flesta nog förstod att budskapet inte kunde stämma spreds McDonalds-bilden ändå vidare.

– Man behöver fundera på hur mycket mitt eget förtroende är värt hos andra. Enligt min uppfattning används bilder i större utsträckning för att sprida osanningar jämfört med text.

Reklambranschen har länge arbetat med att förändra bilder och att till exempel retuschera människors utseende. Gränsen för vad betraktaren accepterar när det gäller förändringar och ”lögner” i bilder är olika beroende på kontext. Men enligt ­Michael Kazarnowizc är det ändå bilder med en äkta känsla som sprids snabbast.

– Det finns en rå äkthet i många av de bilder som sprids på internet. De bilder som är för polerade ses på med mer misstänksamhet.

Michael Kazarnowizc tror att vi är på väg in i ett nytt klassamhälle där förmågan att kritiskt granska och bedöma sanningshalten i bilder och information står högt i kurs. Klasserna kommer inte skiljas åt på grund av inkomst som i industrisamhället. Informationshantering och uppbyggd trovärdighet samt förmåga att använda teknik är faktorer som kommer att påverka.

– Underklassen kommer inte att förstå att det de skriver på nätet kommer att förfölja dem länge. Överklassen kommer att veta hur man använder det och med det följer en makt.