Musik bereder vägen
Här ska betydelsen av Spotifys breda genomslag inte underskattas. Genom att erbjuda en streamad musiktjänst som för det stora flertalet konsumenter bara fungerar, för att parafrasera Steve Jobs mantra ”it just works”, har inställningen till att ha musiken vi lyssnar på i vår egen ägo förändrats. Att få över den acceptansen till filmområdet, där vi dessutom till skillnad från musik oftast bara tar del av en titel en enda gång, borde inte vara så svårt om tjänsteleverantörerna erbjuder tillräckligt bra plattformar. Och till den punkten skulle nog många säga att vi nu har nått.
– För oss som leverantörer finns det dessutom ännu en orsak till att abonnemangsformatet är att föredra, säger Niclas Ekdahl på Viaplay. Vi har en kundgrupp på en miljon nordbor som redan handlar sport, film och tv-serier av oss via sitt tv-abonnemang, och då är det relativt enkelt för oss att addera internetkomponenten. Ska en startup-tjänst försöka köpa de film- och tv-rättigheter vi sitter på måste de inte bara bjuda över oss för internetbiten utan också för den traditionella verksamheten. För oss innebär abonnemangsmodellen innehållssynergier och vi har även en historisk kompetens av att sälja abonnemang, vår kundhantering är helt strukturerad kring återkommande köp.
Tre fönster för film
Sändningsrättigheter är en avgörande punkt i diskussionen om streamingtjänsternas möjligheter till långsiktig framgång. På filmområdet talas ofta om visningsfönster, där man något förenklat kan säga att biofönstret är det första, dvd/bluray-fönstret det andra och betal-tv-fönstret det tredje. Tiden för hur länge fönstren hålls öppna har kortats på senare år, men ramverket är i stort fortfarande intakt. Streamingtjänsterna ligger i regel i det tredje visningsfönstret, något som medför att redan etablerade aktörer inom betal-tv har en klar fördel om de breddar sin verksamhet och även blir en streamingtjänst.
De som sitter med trumf på hand i detta avseende i Sverige är Viasat och Cmore. Utan att i detalj gå in på ägarturer och strukturer kan man säga att MTG-ägda Viasat en gång i tiden var TV1000 och att Cmore, som ägs av TV 4-Gruppen som i sin tur ägs av Bonniers, i tidernas begynnelse hette Filmnet. Dessa två filmkanaler har slagits om svenskarnas gunst sedan slutet av 1980-talet, då marknaden för kabel- och betal-tv exploderade, och med åren har dessa kanalplattformar hunnit knyta ovärderliga kontakter och slutit mångåriga och ofta exklusiva avtal. De viktigaste avtalen är de med de sex stora Hollywoodbolagen.
I Sverige har Viasat första tjing på filmer från tre av dessa – Disney, Sony och Universal. Cmore sitter på avtalen med Fox och Paramount och Netflix har det sjätte med Warner Bros.
– Det här rör sig om rätt långa avtal. Så jag vågar säga att när det gäller Hollywoodfilmer är det ingen som kan slå oss på fingrarna, säger Niclas Ekdahl på Viasat.
Fortsatt avtal med HBO
Men även om Cmore har ett avtal mindre än Viaplay har de ett annat starkt kort: ett långt och genom åren fruktbart avtal med HBO. Det har alltid varit hos Cmore, eller Canal Plus som de hette under många år, som svenskar har kunnat se produktioner från det inflytelserika tv-bolaget först. Det här är ett avtal som Cmore kommer att fortsätta ha, berättar Cmores vd Johan Kleberg. Att HBO efter ett par förseningar drog igång sin streamingtjänst i Sverige strax före jul förändrar inte detta.
– Vi har nyligen förnyat vårt avtal med HBO och har exakt samma rättigheter till deras material som HBO Nordic har. Och vi ser ingen idé med att hålla på materialet, har ett tv-avsnitt visats i USA ska det ut hos oss också. Vi har inget att skylla på, vi hinner få ut det. Det är vårt enda sätt att kunna möta pirattjänsterna.
Varför HBO på det här sättet delvis underminerar sin egen streamingtjänst vill Johan Kleberg helst inte spekulera i, men han säger ändå att han antar att HBO anser att det är bättre att deras serier finns på två plattformar i stället för en.
