När bloggfenomenet var ungt utropade många bloggare att de minsann skrev personligt, men absolut inte privat. Åren gick. Facebook blev det fyrljus av identitetsskapande på nätet som hämtade kraft från alla de tidigare nätverken och kanalerna för socialt umgänge på webben.
Över fyra miljoner svenskar har ett konto på Facebook och på exakt samma sätt som att människosamlingar i den fysiska verkligheten drar till sig företag och affärer blir också den sociala webben en arena för kommersiella budskap eller relationer.
Med etableringen av företag, organisationer och myndigheter i de sociala rummen på nätet dyker en rad frågor upp när det gäller det personliga och det privata.
Det är vi som jobbar med kommunikation och affärer på nätet i olika former som hela tiden måste göra avvägningar. Det duger nämligen sällan att vara ”det stora varumärket” när du vill prata direkt med dina kunder i en diskussionstråd på Facebook eller i ett svar på Twitter.
Då blir dialogen lätt färglös. I stället uppskattar många kunder att mötas av en riktig människa, ett personligt tilltal och en tydlig avsändare på nätet.
Men den professionella kommunikationen utförs av vanliga individer, som också har egna Facebooksidor eller Twitterkonton och som ibland måste representera både sin arbetsgivare och sig själva samtidigt i kontakterna med omvärlden. Det ställer krav på både tillgänglighet och lyhördhet, men framför allt gör det att gränserna mellan jobb och fritid suddas ut.
– När någon nämner Björn Borg en söndagskväll kan jag inte ignorera det, jag måste hantera det. Jag förstår att många blir stressade av att hela tiden vara tillgängliga, men jag blir stressad av att vara bortkopplad.
Så säger Micke Kazarnowicz. Han är ansvarig för sociala medier på Björn Borg och en aktiv debattör och bloggare. För honom är det självklart att representera sin arbetsgivare i de sociala medierna, men kanske framför allt att representera sig själv.
Han pekar på att det är viktigt att aktivt ta kontroll över sin egen nätnärvaro och att skilja på sig själv och sin uppdragsgivare när det gäller till exempel användarnamn och de konton man registrerar på olika tjänster. Det ska gå att byta arbetsgivare utan att allt står och faller med den person som har ansvarat för den sociala medier-närvaron.
– Någon gång ska någon annan ta över och det måste gå att knyta loss det från en själv. Det är väldigt få som på riktigt har tydliga strategier för sociala medier. Ofta byter man arbetsgivare till någon i samma bransch. Om jag byter till en konkurrent men har kvar mina inloggningsuppgifter, vad händer då? Jag skulle aldrig skapa en identitet namngiven efter en specifik arbetsgivare.
Skriv aldrig något, varken som privatperson eller i rollen som representant för ett företag, som du inte skulle kunna säga öga mot öga till den det handlar om.
Skilj på dig själv och din arbetsgivare eller uppdragsgivare när du väljer till exempel Twitternamn eller registrerar konton på olika sociala nätverk. Om du byter jobb kan det bli klurigt att behöva byta alla konton.
Utnyttja dock möjligheten att låta dig själv eller andra i personalen synas i företagets eller organisationens kanaler. Att det finns riktiga personer bakom en företagssida på Facebook eller en Youtubekanal ökar trovärdigheten.
Se på företagets sociala medier-konton som ”platshållare” där de personer som just nu är mest lämpade att driva närvaron är aktiva, men också möjliga att byta ut vid personalförändringar.
Använd till exempel grupper på Facebook och Linkedin för att komma i kontakt med personer du inte har som vänner på ditt privata konto. Det gör det lättare att hålla isär dina roller.
