Karin Adelskölds föräldrar var gröna vågare som flyttade ut på landet och drev ett biodynamiskt jordbruk för trettio år sedan mitt bland bönderna på landet i Östergötland. Karin Adelsköld blev en outsider, eftersom hon kom från stan och hade annorlunda föräldrar. Sedan flyttade familjen till Karin Adelskölds farmor och farfar i en liten by på landet. Då bodde de i en herrgård och hon var återigen annorlunda, men på ett helt annat sätt.
– Jag är van vid att vara annorlunda i många sammanhang. Och det tror jag gör att jag också är van att tänka fritt.
Karin Adelsköld är en renässansmänniska i webb-, medie- och underhållningsvärlden. Hon är stå upp-komiker, en av två grundare till tekniksajten Lillagumman.se och har skrivit boken ”Lilla gummans gör-det-själv-guide” tillsammans med medgrundaren Johanna Ögren.
Hon är också programledare på radio och tv samt moderator. Just nu är hon aktuell med flera tv- och radioprojekt, en stå upp-turné samtidigt som hon skriver det sista på en bok med titeln ”Våga stå upp – så blir du en roligare talare”. Hon utsågs nyligen till Sveriges roligaste twittrare.
Karin Adelsköld brukar skämta om kreativitet i sin stå upp-show: ”Jag har funderat på det här med kreativitet. Men så kom jag inte längre...”.
Det är hela skämtet. Poängen är att kreativitet handlar om att inte tänka så mycket.
– Jag har gått från att vara väldigt uppstyrd och karriärmässig till att släppa allt. Tidigare har jag kreativt lagt krokben för mig själv därför att jag tänkt för mycket på vad andra ska tycka, på vad jag är bra på och sådant. För mig släppte det för tre år sedan när jag började bara göra saker. Nu ser jag ser kreativiteten som en slags livskraft som bor i mig.
Och det handlar förstås i andra änden om hårt jobb, menar Karin Adelsköld.
– De kreativa människorna som märks är de som gör något av idéerna. Där krävs sjukt hårt arbete och uthållighet. Jag gillar det som Jan Guillou har sagt, att ”Inspiration är för amatörer”. Man måste jobba på det.
När är du som mest kreativ?
– När jag är kreativ blir jag ännu mer kreativ. När jag är i en period då jag skapar mycket skapar jag ännu mer.
Karin Adelsköld inspireras också av andra människor.
– När jag träffar framför allt kvinnor som är kreativa känner jag att ”henne vill jag hänga mer med”. Då känner jag att idéer föds. En del kan ju känna att när de träffar någon annan som är jättekreativ och duktig så blir det ett hot. Men jag tycker man ska suga sig fast som en fisk på en val. Jag tror att kreativitet smittar på det sättet.
Internet är ständigt med när Karin Adelsköld skapar och påverkar hennes arbetssätt mycket.
– Jag kan få en idé och kan direkt gå ut och researcha. Eller så kan jag få feedback på Twitter eller Facebook och testa skämt, till exempel. Jag brukade ha en massa faktaböcker som jag använde till inspiration. Men dem slängde jag. Nätet fungerar så mycket bättre.
Men det kan också bli för mycket, menar hon.
– Internet är precis som ett smörgåsbord. Med skillnaden att antalet rätter är oändligt och ingen säger till dig hur mycket du får äta. Risken är förstås stor att man äter av allt och alldeles för mycket. Till sist spyr man och blir tom. Detsamma gäller att konsumera information och idéer på nätet. Man måste ansvara själv för att ta till sig det man behöver och mäktar med.
Karin Adelskölds kreativa process fungerar likadant oavsett om det handlar om att göra radio, skriva något eller göra stand up. Hon skriver alltid ner alla idéer och försöker tänka helt fritt.
– När jag sitter ner och ska skriva stand up får jag hundra idéer om andra saker. Då skriver jag upp dem och går igenom dem senare. Tidigare hade jag en låda där jag la ner lappar med idéer. Nu använder jag mobilen.
Karin Adelsköld tar upp sin telefon och går igenom vad
hon antecknade igår, där står ”ost, teknik-stand up, bodelning”, bland annat. Uppslag för stå upp-skämt, berättar hon. Hon spånar också gärna på idéer med andra.
– När jag skriver skämt sitter jag ofta med min bästa kompis, som också är ståuppare, och så pratar vi bara, kanske intervjuar varandra. Det kan fungera så att jag frågar: ”Vad är du rädd för?” ”Jag är mörkrädd.” ”Okej, prata i fem minuter om att vara mörkrädd.”
– Kreativiteten är min superkraft. Jag har blivit så duktig på att vårda den och utnyttja den, så det finns ingen situation som jag inte kan ta mig ur eller lösa eftersom jag är så kreativ. Jag är idéernas MacGyver.
Men kreativiteten har också sitt pris.
– Min kreativitet gör att jag inte kan sitta still utan bara måste fara runt och hitta på saker. Jag kan bli trött på mig själv att jag alltid måste vrida och vända på saker. Men eftersom jag matar det kreativa monstret hela tiden vill det också hela tiden ha mer. Det har tagit lite tid att kontrollera superkraften kan man säga, haha.
Karin Adelsköld tycker också att det finns en press i dag på att alla ska vara så himla kreativa.
– Men jag kan tycka att det är skönt att alla inte är lika kreativa. Vi behöver alla typer. Vi ska till exempel vara glada att piloter och kirurger inte är kreativa.
Hon skrattar lite åt tanken på en kirurg som får för sig att vara lite kreativ på jobbet; ”Varför satte du foten där, liksom?”. Sedan utbrister hon:
– Nu har jag inte tid längre för nu måste jag gå och skriva stå upp-skämt om kreativa kirurger.
Karin Adelsköld blev nummer ett på Internetworlds lista över digitala Sveriges mest kreativa personer. Läs mer om listan här.
...att vårda kreativiteten:
– Jag måste ta hand den. Jag måste träna och sova åtta timmar varje dag. Och jag har slutat att dricka alkohol helt, för efter bara ett glas vin dör min kreativitet.
...tåg:
– Åka tåg är bra. Jag skriver fantastiskt bra på tåg. Att det är i rörelse gör något, kanske. Och när jag duschar kommer många idéer. Kanske att jag slappnar av.
...kommande boken ”Våga stå upp – så blir du en roligare talare”:
– Jag tar alla tricks som jag har lärt mig från stand up och försöker hjälpa alla som vill bli bättre på att tala inför publik. Retorik i all ära, men som stå upp-komiker blir man ju proffs. Eftersom jag inte hållit på med det här så länge känner jag fortfarande att: ”Varför känner inte alla till det här?”.
...när hon kör fast:
– Det gäller att inte sitta och pressa, utan då går jag ut en sväng. Spånar med andra. Om det inte finns någon att ringa kan jag be om hjälp på Twitter eller Facebook.
...när det blev fel:
– Jag var på en Mamma-barn-mässa i Gävle och skulle uppträda. Jag skämtar ju ganska hårt om mina barn och om att det är jobbigt att vara förälder. Jag brukar till exempel säga: ”Jag är inte världens bästa mamma. Men så har jag inte världens bästa barn heller. Om jag bara hade fått bättre material att jobba med så...”. Men det blev helt fel. De mammor som går på en Mamma-barn-mässa på en lördag och tittar på träleksaker är mammor som bara älskar att vara mammor. De tycker inte att det är jobbigt. Då blev jag förbannad på mig själv. Jag borde ha varit så kreativ att jag kunnat räkna ut det. Nästa dag körde jag bara skämt om tokiga grejer som barn gör och säger. Det blev succé.
...en späckad dag på jobbet:
– Eftersom jag bor utanför stan brukar jag samla ihop mycket på en dag. Det kan vara att jag går på en plåtning på förmiddagen. Sedan gör jag radio på lunchen. Därefter bokar jag intervjuer och kontaktar folk som jag ska intervjua. Sedan är det dags att slipa på skämt.
Sedan åker jag tåg till ett gig, giggar och sedan tåg hem igen. Alla transportsträckor används till att blogga och skriva.
”Hur länge måste man vara sjuk som egenföretagare för att man ska få en stödgala?”
”Oj vem var tanten med reflexväst, gåstavar, broddar och mamelucker som var ute å gick nyss? Det var jag.”
”Funderar på att gå under jorden. Men hur gör man det?”
”Och om man går under jorden, får man facebooka och twittra då eller är det strikt avhållsamhet som gäller?”
”Spikmatta vad är det för trams? Ungarna har ätit knäcke i sängen idag. Där har ni fuckin› fakirsmärta så det räcker.”
