Varför är sociala medier en ledningsfråga?
– Därför att det innehåller så många avvägningar. Och det handlar om att hitta kompetensen, att få tiden. Då behöver du skicka en signal som säger att ”Det här är prioriterat”, och ge mandat.
Kan man strunta i sociala medier?
– Det är som att strunta i att svara i telefon. Det hade vi aldrig gjort. Vi kan inte göra något åt att folk väljer att berätta om sina upplevelser av vårt varumärke. Att förhålla sig till det är affärskritiskt.
En annan viktig fråga för Brit Stakston är att få in sociala medier i kriskommunikationen. Det har många organisationer fortfarande inte gjort, erfar hon.
– Medier fångar snabbt upp reaktionerna i sociala medier. Plötsligt har man Aktuellt utanför dörren. Det är lätt gjort att man säger till webbredaktören att ”sköter du Twitterflödet”. Men det finns många människor på Twitter som sprider information mellan sig. En enda tweet kan fångas upp av medier. Det är ett faktum man måste förhålla sig till.
Brit Stakston pratar mycket om makt. Makt och demokrati. Makten att förändra. Och den makt man kan få i sociala medier. Med många följare ökar makten – och ansvaret som följer med den. Maktpositioner i sociala medier är något man måste ifrågasätta, anser Brit Stakston, så att vi inte får en ny elit i sociala medier, en elit som är lika exkluderande som de gamla maktstrukturerna.
Det är lätt hänt att den som är duktig på sociala medier behåller kunskapen för sig själv. Men som folkbildare brinner Brit Stakston för att dela med sig av kunskapen, och av makten.
– Det blir ofta så att en person blir sociala medier-expert på ett företag. Och sedan sitter den där och twittrar loss, men delar inte med sig. Då blir sociala medier exkluderande. Jag brukar ställa frågan ”Vem har du hjälpt att förstå den här veckan?”.
Vad är tråkigast med ditt jobb?
– Det måste vara när man möter människor som har en stor entusiasm och tro på detta, och har idéer som kan tillföra verksamheten mycket. Och så avfärdas de, det fastnar någonstans för att man är fast i sina fördomar. Det är sällan det blir så, men det är jättetråkigt.
Vad är roligast?
– Det är väldigt förmånligt att få jobba med kommunikation just nu. Jag tycker det är roligt att ge andra redskap för att bli förstådda och nå ut. Det är roligt när de håller den digitala nyckeln i sin hand och jag får se vad de åstadkommer. Och att se mötet mellan organisation och individer.
