Han spår datorns död

När vi möter Kevin Kelly har han precis klivit av scenen från ett framträdande på Webbdagarna i Stockholm. Han virvlas iväg för en snabb fotografering. Är det en fullspäckad dag, frågar vi. ”Ja”, blir det korta, sammanbitna svaret.

En stund senare slår vi oss ner vid ett bord. En kvinna erbjuder sig att hämta lunch.

– Inga däggdjur, tack, beställer Kevin Kelly, och förtydligar:

– Jag äter inte djur jag själv inte är kapabel att döda. Höns kan jag döda, det har vi själva på gården. Men inte däggdjur.

Hur ser en vanlig dag i ditt liv ut?

– Jag har utformat mitt liv så att det inte finns några vanliga dagar. Jag är inte bra på att planera. Jag har inga regelbundna vanor. Jag är inte ­ordningssam. Men det finns en rad saker som jag gör regelbundet. Jag svarar på alla mejl jag får. Jag läser mycket böcker – det ser jag som en del av mitt jobb. Och jag läser bloggar. Jag försöker skriva ­varje dag, och fotografera varje dag, även om det bara är något litet. Och jag gillar att cykla. I somras ­cyklade jag från Kanada till San Francisco med min son.

– Däremot undviker jag konferenser. Konferenser är som potatischips. De är beroendeframkallande och smakar gott, men utdelningen är liten.

Tänker du mycket på det? På vilken utdelning du får av saker du gör?

– Ja. Jag har en klocka på min dator som räknar ner antalet dagar jag har kvar att leva. Jag utgår från medellivslängden för en man i USA, som är 74 år. Jag har ungefär 7 000 dagar kvar att leva. Och det finns mycket kvar som jag vill göra!

Du har gjort väldigt mycket i ditt liv. Du har cyklat över hela kontinenter. När du var ung sålde du vid ett tillfälle alla dina ägodelar och gav dig ut att resa. Finns det så mycket kvar på listan, du måste ju ha klarat av en hel del?

– Listan blir inte kortare när man blir äldre – den blir längre! Det finns så många böcker att skriva. Min lista utgår från vad jag vill producera, ­snarare än vad jag vill uppleva. Varje kväll ställs jag inför ett val: Vill jag titta på en dokumentär eller göra en dokumentär?

Varför är det viktigt för dig att producera?

– Jag vet inte, jag har alltid varit sådan. Jag skapade ett naturmuseum i källaren när jag var barn. Min motivation är att maximera mitt lärande. Att skriva är ett sätt att tänka, och att lära sig på. Jag tycker allt är intressant att lära sig om.

Kevin Kelly gestikulerar mot tallriken med mat som nu har anlänt.

– Ta couscous till exempel. Studerar man det närmare finns det massor av kunskap om couscous. Hur det odlas, vilka olika sorter det finns

Hur kommer det då sig att du har inriktat dig på just teknik?

– Därför att det är det viktigaste som händer nu. Vi kan fördjupa oss i historiska händelser och tycka att det är intressant, men det påverkar oss inte lika mycket som Facebook gör. Mobiltelefonen har större påverkan än historien. Jag tror att något stort håller på att hända nu. Något som förändrar oss, säger han.

I en tid där vi har sett stora förändringar, pådrivna av internetkommunikationens utveckling, är det lätt att tro att de stora revolutionernas tid är ­förbi. Men det är precis tvärtom, menar Kevin ­Kelly. De tekniker som kommer att orsaka störst förändringar är inte uppfunna än. Vi befinner oss bara i början av revolutionen.

En av de omvälvande trender som pågår är att information flyttar ut i molnet. Molnet kommer att förändra hela vår samhällsekonomi, tror Kevin Kelly. Molnet innebär att ägande tappar sitt värde. Nu blir det ”att ha tillgång till” som har ett värde – inte att äga.

En annan viktig trend är den ökande mätbar­heten och informationsinsamlandet, det som kallas stora data. Vi är på väg att mäta och registrera allt mer uppgifter, inte minst vad gäller vår egen kropp och aktivitet, det som kallas ”quantified self”. Och allt lagras i molnet.

Kevin Kelly var konsult under produktionen av filmen ”Minority Report” och var med och målade upp filmens framtidsmiljö. I filmen håller ett slags stordator hela tiden koll på var huvudpersonen, som spelas av Tom Cruise, befinner sig och hur han mår.

Att vi i framtiden kommer att ha sensorer som ­registrerar och mäter signaler från vår kropp ­kommer bland annat att förändra vården i grunden, ­anser Kevin Kelly.

Personliga robotar är en annan framtidstrend som Kevin Kelly lyfter fram. Robotarna kommer att vara smarta, för de har tillgång till de data – om oss, och om omvärlden – som lagras i molnet. Det gör att vi inte kommer att behöva köra våra bilar själva i framtiden, menar Kevin Kelly. Robotarna kommer också i viss grad att ersätta mänsklig vårdpersonal.

Och datorn, den kommer inte att finnas i framtiden. I alla fall inte som vi känner den i dag. Vi kommer att arbeta genom handrörelser och läsa på en skärm som kan vara inbyggd i ett par glas­ögon, i stället för att sitta vid en fast arbetsplats.

– Det som sker nu kommer att förändra vilka vi är och hur vi gör våra jobb. Jag gissar att 95 procent av dina vänner jobbar framför en dator. Så var det inte för 30 år sedan. Och jag tror att den förändring som kommer nu blir lika stor som den som varit. Om 30 år sitter vi inte framför datorn längre. Folk kommer att röra på sig, de kan arbeta medan de går. Datorer kommer inte att kallas för datorer längre. Barn kanske inte ens kommer att veta vad en dator är, precis som barn i dag inte vet vad en grammofon är.

Blir det en förändring till det ­bättre?

– Ja, absolut. Jag är optimist! Jag tror att vi kommer att ägna oss mer åt icke-nödvändigt arbete i framtiden. Och att en större del av ekonomin kommer att handla om icke-nödvändiga värden.

– Jag tror inte på produktivitet – att mäta produktion per timme passar robotar, inte människor. Jag tror att vi människor vill göra saker som handlar om att upptäcka, som forskning, konst… Ta ­vetenskap, det är inte produktivt alls. De allra ­flesta experiment misslyckas. Och inom konsten så slängs de flesta projekt bort.

Att ekonomin ska handla mer om saker som inte är nödvändiga för vår överlevnad – kommer det att förändra samhällsekonomin?

– Ja, men det är inte ett skifte som sker om 30 år, eller kanske på flera hundra år. Men jag tror att vi rör oss bort från pengar som värde. Jag tror att ­status kommer att ta över som valuta.

Kevin Kelly kallar det för ”attention economy”. Och anser att vi redan håller på att förflytta oss dit.

– Matkostnaden har sjunkit kraftigt, sett till den reella kostnaden av hur mycket du behöver arbeta för att äta. Det frigör tid till annat. I stället lägger folk en massa tid på internet, utan att få betalt för det. Tänk varje gång du ställer en fråga till Google och får ett svar. Det är något som inte räknas i vår ekonomi i dag. Skulle du behöva köpa det svaret för pengar, då vore det rätt dyrt. Vår ekonomi förändras, pengar kommer att bli mindre viktigt.

Tror du att dagens företag förstår vidden av den revolution vi befinner oss i?

– Nej. Företag tvingas fokusera på nuet. De tittar kanske maximalt på nästa kvartal. Det är ett ­inneboende dilemma för alla företag att optimera den kunskap man har i dag, samtidigt som man måste tillåta misslyckanden och inte alltid gå den optimala vägen, annars kan man aldrig lära sig ­något nytt.

Vad bör man förstå av det som händer nu, för att kunna göra sitt jobb bra?

– Jag tror att man ska fokusera på att göra något som har en betydelse, som har ett värde för människor, i stället för att fokusera på att tjäna pengar.

– Jag har bestämt mig för att jag inte bryr mig om hur många böcker jag säljer. Jag tittar bara på hur många som läser dem. Det handlar om att vara till nytta. Att bara titta på siffror är inte hållbart på sikt. Gör man något som är till nytta för andra så kommer pengarna att komma.

Kevin Kelly om...

… Facebook
”Facebook är till nytta för folk. Men jag hade inte velat driva deras företag. Jag har svårt att se hur de ska klara av att bli lönsamma. Att låta folk betala för att andra ska läsa deras statusuppdateringar tycker jag är att gå åt fel håll. Det vore bättre att ta ­betalt av användarna. Tycker folk inte att deras tjänst är värd tre dollar om året är den inte till tillräckligt nyttig.”

… Twitter
”Twitter passar inte min stil. Jag tycker om att tänka efter lite innan jag säger något.”

… Instagram
”Jag har inte använt det. Jag gillar att redigera mina bilder. Jag är inte en sådan person som gör saker på språng, mitt temperament är inte sådant. Men jag förbehåller mig rätten att ändra mig!”

… mobilitet
”Jag är inte någon särskilt mobil person. Jag gillar att ­sitta vid mitt skrivbord. När jag lämnar det, lämnar jag ­arbetet bakom mig. Jag kollar inte mejlen jämt.”

… digital stress
”Jag är inte alltid uppkopplad. Jag tycker om att ta paus från saker. Jag tror att folk kan känna sig mer förpliktigade till tekniken än vad de kanske borde. En del gillar det, men om det känns som en stress bör man ta en paus. Jag ser att allt fler tar paus från det digitala – som ett halvår utan mejl. Eller en vecka. Eller en dag varje vecka då man inte använder dator, tangentbord eller annan elektronik. Det tror jag är bra – det är som att ta semester, det gör man ju för att sedan komma tillbaka med ny kraft.”