Somalia ligger av förklarliga skäl långt ned på listan över uppkopplade länder. Landet är ett av de mest krigsdrabbade i världen och har i praktiken saknat fungerande regering sedan inbördeskrig bröt ut 1991.

Bara drygt en procent av landets befolkning har tillgång till internet. Där fasta telefonförbindelser saknas sker uppkoppling huvudsakligen via satellit, vilket kostar tiotusentals kronor i månaden. Det är en helt oöverstiglig kostnad för den absoluta majoriteten av landets befolkning. Avsaknaden av ordentliga förbindelser med omvärlden gör också livet svårt för landets universitet och de spillror av näringslivet som har klarat sig undan inbördeskriget.

Att ge landet bättre förbindelser med omvärlden är ett av huvudmålen med projektet Somaliren. Det drogs igång 2006 som ett samarbete mellan nio somaliska universitet och KTH i Sverige. Projektet ska leda till att de nio största universiteten i Somalia kopplas ihop med fiberkabel. Någon gång i framtiden, när situationen i landet stabiliserats, är förhoppningen att det nätet ska bli stommen i landets förbindelse med resten av internet.

Men det är långt kvar dit. De forskare som arbetar med Somaliren-projektet påpekar alla att utvecklingen går mycket långsamt framåt.

– Möjligheterna är väldigt begränsade. Det finns egentligen inget fungerande statsskick i landet. När vi utredde möjligheterna att bygga ett nationellt fibernät fick vi jobba med en tidshorisont på 30 år, säger Mikael Rapp, masterstudent i industriell ekonomi på KTH. Sommaren 2012 var han projektledare för Somaliren på KTH.

– Vi undersökte vilka städer som var lämpliga att koppla ihop och la grunden för ett nationellt investeringscase i svartfiber.

En lärdom var att det visade sig finnas stora fördelar att gräva ned fiber tillsammans med elkablar.

– Om kabeln är elektrifierad avskräcker det koppartjuvar. Annars gräver de upp fibern och blir besvikna, eller hittar nya funktioner för fiberkabeln som att till exempel göra smycken, säger Mikael Rapp.

Björn Pehrson är professor i telekommunikationssystem vid KTH. Han har arbetat med internetutveckling i Afrika i ett drygt decennium och var med och grundade Ubuntunet Alliance år 2005. Det är en sammanslutning av ett tiotal forskningsnät i östra och södra Afrika, de ländernas motsvarigheter till det svenska Sunet. Sammanslutningen bygger och driver ett ryggradsnät som kopplar ihop de nationella näten med varandra och med omvärlden.

– Somalia är ett av flera länder som KTH jobbar i. Det är ett flaggskepp i den mån att de allra största utmaningarna finns där. Vi har lyckats skapa kontakter med flera stora universitet i landet. Förhoppningarna är stora, men arbetet går långsamt, säger han.

KTH:s insatser i Somalia finansieras huvudsakligen av somaliska organisationer i Sverige. Trots utmaningarna är Björn Pehrson övertygad om att arbetet gör nytta. Inte minst har forskningsprojekten stor potential att skapa nya affärsmöjligheter för lokala entreprenörer. Björn Pehrson berättar om en Linuxbaserad internetrouter med höga prestanda och låg energiförbrukning som skapats av forskare vid KTH, speciellt framtagen för förutsättningarna i Afrika söder om Sahara.

– Den kan drivas med solkraft och kostar mellan 5 000 och 10 000 kronor. Motsvarande utrustning från exempelvis Cisco skulle gå på minst en halv miljon. Vi pratar nu med Makerere-universitetet i Kampala om att starta en företagsinkubator i samarbete med flera universitet. Det första projektet blir att låta lokala entreprenörer exploatera den tekniken i olika affärsupplägg.

Fakta

Endast 1,1 procent av ­befolkningen i Somalia är uppkopplade till internet. Somaliren-projektet, där bland annat KTH medverkar, ska bidra till att ändra på det.