Såväl det ständiga flödet av kommunikation i sociala medier som det moderna öppna kontoret är miljöer som verkar ha utformats för att passa personer som trivs med att bombarderas med intryck och ständigt delta i konversationer. Men långt ifrån alla tycker om eller mår bra av att hela tiden stimuleras socialt.

Författaren Susan Cain fick ­förra året stort genomslag med ­boken ”Quiet: The power of introverts in a world that can’t stop talking”. I den beskriver hon hur män­niskor grovt kan delas in i två grupper: extroverta och introverta. De extroverta personerna mår bäst och känner sig mest levande och kreativa tillsammans med andra i större grupper. De introverta får i stället energi av ensamma och tysta stunder eller i mindre sociala sammanhang.

Susan Cain menar att vi i dagens samhälle fokuserar alltför mycket på egenskaper och personer som är extroverta. Vi tror att kreativitet, innovation och ledarskapsförmåga hänger ihop med att vara utåtriktad. Och personer som i grunden är introverta ser det ofta som negativa egenskaper och låtsas vara extroverta för att få jobb, befordringar eller sociala framgångar. Mycket går förlorat på det ­sättet, menar Susan Cain, vi borde lära oss att bättre ta vara på de ­positiva egenskaper som introverta personer besitter.

Susan Cain stöder sig bland ­annat på forskning som visar att ­introverta ledare ofta gör bättre resultat. Anledningen är att introverta chefer är bättre på att låta sina underlydande utveckla sina egna idéer.

Extroverta ledare blir lätt exalterade och ”tar över” och låter på det sättet sina egna idéer överskugga andras. I organisationer som styrs av ledare med mer introverta drag frodas därför fler idéer och olika synsätt.

Introverta personer får också bättre betyg och större kunskap i skolan, visar forskning. Trots det ser samhället ofta dessa personers introverta tendenser som problem som måste överkommas.

Susan Cain på­pekar att flera av ­historiens största ledare och förgrunds­figurer har beskrivit sig själva som i grunden introverta personer, exempelvis Eleanor Roosevelt, ­Mahatma Gandhi och Rosa Parks. Ett färskt exempel är USA:s ­president ­Barack Obama.

Innovation, konst och vetenskap kommer också ofta från personer med introverta drag. Några exempel som Susan Cain använder är Charles Darwin och barnboksförfattaren Dr. Seuss.
Ett annat exempel är Apples framgångar, som till stor del tillskrivs den extroverte showmannen Steve Jobs. Men många glömmer det faktum att den första Appledatorn helt och hållet skapades av den introverte Steve Wozniak, som satt på sitt arbetsrum på Hewlett Packard tidiga mornar och sena kvällar då han fick arbeta ostört och tänka i fred.

De mest framgångsrika grupperna eller samarbetena, enligt Susan Cain, består ofta av just denna kombination av extroverta och introverta personer. Och introverta personer behöver ostörda utrymmen och tid att tänka och ladda energi. Framtidens arbetsplatser kommer förhoppningsvis att bli mer lyhörda och anpassade även för dem av oss som frodas i det tysta.

Susanne Cain argumenterar i boken för att de senaste årens fan­tastiska framgångar för kollektiva digitala projekt som Linux och Wiki­pedia förlett oss att tro att alla projekt blir bättre ju fler människor som är inblandade även utanför internet. Även om digitala samarbeten bevisligen fungerar väldigt bra visar undersökningar att det inte rakt av går att översätta till den fysiska världen. Att jobba tillsammans i en stor grupp på samma plats leder inte till bättre resultat än när människor jobbar var för sig.
Introverta personer fungerar väldigt bra när de får samarbeta digitalt på sina egna villkor, men de kan inte jobba lika effektivt i grupper på ”vanliga” arbetsplatser. Kommunikationsmöjligheterna på internet är på det sättet både en orsak till problemet och en del av lösningen.

Susan Cain förespråkar inte att alla ska jobba ensamma hela tiden. Men hon menar att vi skulle vinna på att låta människor vara mer flexibla och få möjlighet att anpassa sin arbetsmiljö på det sätt som passar dem. Att styra hur mycket stimulans från andra människor som fungerar för dem. Och när de vill ha den. Hon vill se en ökad förståelse för att grupparbeten, team-building och öppna kontorslandskap inte alltid leder till bättre resultat.