Webben vs korruptionen i Brasilien

På den brasilianska riksrevisionens vägg mot gatan i Brasilia hänger en tio gånger tjugo meter stor banner med texten ”Ta reda på hur regeringen använder dina pengar – gå in på www.portaltransparencia.gov.br”. I entrén är det fullt med folk, kö till kroppsskannern och vakter överallt.

När vi tränger oss ur hissen många våningar upp, och pressekreteraren leder oss vidare genom korridoren, skyndar vi förbi en flera meter lång ­affisch med ett par solglasögon i ­spionstil som ber medborgarna att hålla ett öga på statens utgifter. ­Minnet överraskar med en scen från Terry Gilliams dystopiska film Brazil från 1985, där kameran sveper över ett rum inne på ett ministerium. En affisch på väggen uppmanar: ”Don’t suspect a friend – report him”.

I dagens Brasilien vill staten vara din vän, att du spionerar och att du rapporterar. Det webbaserade öppenhetsarbetet de senaste åren har därför varit radikalt. Målet är att komma åt den korruption som fräter sönder staten inifrån.

Under Dilma Rousseffs första år som president i Brasilien 2011 sparkade hon sex ministrar för olika korruptionsanklagelser. Sedan 2003 har 3 600 statliga tjänstemän avskedats för att ha skaffat sig för­delar via tjänsten, varit oärliga, tagit emot mutor ­eller liknande och de blir fler för varje år. På tio år har Brasilien sjunkit från plats 46 till 73 på Transparency Internationals index för upplevd korruption.

Det är begripligt att Mário Vinícius Spinelli, ansvarig för det korruptionsförebyggande arbetet vid Riksrevisionen, är en stressad man. Han vet hur man svarar kort och klart.

– Arbetet måste ske på flera plan, institutionellt, kulturellt och i hur människor uppför sig. Det ­senaste decenniet har man stiftat ett antal nya ­lagar som är centrala i arbetet mot korruptionen, till ­exempel öppenhetslagen och lagen om tillgång till information. Dess­utom har man stärkt flera av statens myndigheter, som just Riksrevisionen och den ­federala polisen.

Lagen om tillgång till information antogs av kongressen och presidenten under slutet av 2011, och började gälla den 16 maj 2012. Det är ett omfattande paket av principer och metoder för hur medborgarna ska kunna ta del av offentlig information. Lagen ­bygger på offentlighetsprincipen, men säger inte bara att alla allmänna handlingar är offentliga, och endast undantagsvis får vara hemliga, utan också att de ska publiceras på webben.

Alldeles oavsett om någon har efterfrågat en viss uppgift, ska myndigheterna minst publicera: organisationsstruktur, ekonomiska transaktioner och utgifter, aktuella upphandlingar och de kontrakt som sluts, data om de program, aktiviteter och infrastrukturprojekt som pågår samt svar på de vanligaste frågorna från invånarna.

Lagen säger också att informationen ska publiceras i öppna, strukturerade och maskinläsbara format och vara tillgänglig för externa system.

Därmed skiljer sig lagen från den svenska offentlighetsprincipen på två centrala punkter. Det är inte handlingar som ska vara offentliga utan själva informationen och den ska inte bara vara tillgänglig utan också publiceras.

– Genomförandet av lagen består huvudsakligen av två delar. Först den aktiva öppenheten som innebär att staten publicerar allt mera data och information på webben. Utöver myndigheternas egna hemsidor är öppenhetsportalen, Portal da Transparência, central. Den visar statens alla inköp, utbetalningar och transfereringar. När en statlig myndighet köper en penna syns det dagen efter på öppenhetsportalen. Varje dag publicerar vi cirka 30 000 dokument, säger Mário Vinícius Spinelli.

Det innebär egentligen att ni har flyttat hela bok­föringssystemet till webben?

– Exakt.