När den brasilianska politiken öppnades upp på 1980-talet efter decennier av militärdiktatur, blev det uppenbart att hela den politiska infrastrukturen för ekonomin var körd i botten. Det fanns inget fungerande budgetarbete i kongressen, ingen fungerande uppföljning, ingen fungerande revision. Centralbanken delade konton med den statliga kommersiella banken Banco do Brasil. Priser och löner var indexerade gentemot inflationen, vilket blev inflationsdrivande i sig. En central del i arbetet för att stabilisera ekonomin blev skapandet av Siafi, ett centralt bok­föringssystem för hela den federala statsapparaten.

– Den andra delen av genomförandet kallar vi den passiva öppenheten. Den tvingar myndig­heterna att skapa fysiska kontor dit medborgarna kan vända sig för att ta del av information, och en ­gemensam webbsida där man kan begära ut informationen elektroniskt. Man kan också följa ärendets gång och överklaga direkt om myndigheten inte lämnar ut informationen.

Plötsligt ringer ministern och Mário Vinícius ­Spinelli måste springa. Vi hinner med en sista fråga.

Vilken är skillnaden mellan korruptionen nu och under militärdiktaturen?

– Nu, när informationen kommer ut, och staten är mer öppen, är korruptionen mer synlig för samhället. Under diktaturen och de slutna regeringarna visste ingen vad som pågick. Därför är det en helt falsk känsla, som vissa förmedlar, att det är mer korruption nu än förr.

Några våningar ned träffar vi Leila Bezerra ­Motta och Gisele de Melo Maeda Mendanha, som båda var med när öppenhetsportalen lanserades i november 2004.

– Det pratades mycket om korruptionen då, och tidningarna krävde att regeringen skulle öppna upp Siafi för att de skulle kunna se vad staten spenderade pengarna på, berättar Leila Bezerra Motta, som var med i den arbetsgrupp som skapade sidan.
Gruppen hade ett drygt halvår på sig att bli klara.

– Det var inte mycket tid och vi hade inte så mycket att inspireras av heller. Det fanns ingen annan som hade gjort något liknande. Men vi förstod att det var nyskapande och skulle få stor betydelse. Den stora diskussionen var hur mycket information vi skulle ha med.

I början publicerade man två delar av bokföringen: statens alla betalningar för inköp och statens transfereringar till delstater, kommuner och personer, bland annat socialbidraget Bolsa família. Sedan dess har sidan vuxit både vad gäller detaljer och innehåll. Numer finns här alla politikers betalkort, civilförsvarets katastrofhjälp, bokföringen för kostnaderna inför fotbolls-VM 2014 och OS i Rio de Janeiro 2016 samt lönerna för alla statsanställda. I princip finns nu alla statens utgifter med, även om till exempel summorna för försvaret och säkerhetstjänsten inte publiceras.

– Det var en av direktörerna här som tryckte på knappen så att sidan publicerades. Vi hade en liten ceremoni här i huset, säger Gisele de Melo Maeda Mendanha, som då arbetade på informationsavdelningen och i dag är kommunikationschef.

Hon berättar att en av utmaningarna nu är att göra allt tillgängligt via api:er och att skapa fler filter.

– Det kanske viktigaste resultatet av öppenhetsportalen är att den främjar den sociala kontrollen över regeringen. Varken Riksrevisionen eller andra kontrollorgan kan vara i alla kommuner hela tiden. Men medborgarna är där. De kan se vad som pågår och jämföra med utgifterna, säger ­Gisele de Melo Maeda Mendanha och visar den ena artikeln efter den andra med korruptionsskandaler som grävts fram via öppenhetsportalen.

– Det är ingen tvekan om att det sätter press på ministrar och tjänstemän att tänka sig för när de vet att deras utgifter blir offentliga dagen efter.

Fakta

1987: Den brasilianska statens
nya bokföringssystem Siafi sjösätts. Kongressledamöterna får inom något år tillgång till systemet för att kunna kontrollera statens utgifter.

1991: En kongressledamot lämnar sitt lösenord till Siafi till
en journalist, som upptäcker att dåvarande presidenten har gjort flera felaktiga utbetalningar.

2004: Delar av Siafi ­publiceras på webben ­under namnet Portal da Transparência, Öppenhetsportalen.

2009: Ett tillägg till öppenhets-
lagen tvingar staten, delstater, kommuner och offentliga myndigheter och företag att offentliggöra sina utgifter i realtid på egna öppenhetsportaler.

2011: Brasilien och USA bildar
Open Government Partnership. Lagen om tillgång till information antas av kongressen och av president Dilma Rousseff, och ­börjar gälla 16 maj 2012.

2012: Open Government Partnership
har sitt första ordinarie årsmöte i Brasilia. Mer än femtio länder och flera hundra organisationer deltar. Den brasilianska statens webbsida för öppna data lanseras.

Brasiliens webbplats med öppna data: 
dados.gov.br
Statens öppenhets­portal: 
portaldatransparencia.gov.br
Federala distriktets ­öppenhetsportal: 
transparencia.df.gov.br/