Café Balaio har färska blommor i gamla öl­flaskor på borden, udda konstverk och böcker i en väggfast hylla, flyers om kulturevenemang lite överallt och utmärkt internetuppkoppling. ­Alexandre Gomes, programmerare, hackare, småföretagare och startup-entusiast, berättar att han för bara ett och ett halvt år sedan aldrig hade varit aktiv i politiken. Däremot var han trött på att de enda kunderna i Brasilia var regeringsorgan som sällan visste vad de ville ha.

I slutet av 2010 gick han på det ena seminariet ­efter det andra om öppna data och den semantiska webben i jakt på nya affärsidéer. På planerings­ministeriet hade man precis satt igång arbetet med en webbsida för öppna data och flera gånger stötte han på de tre personerna som ansvarade för arbetet. Vid något av tillfällena stannade de kvar och pratade. Alexandre Gomes frågade hur arbetet gick.

– Ministeriets plan började i, säg, mars 2011, berättar han och tar mitt block och ritar en tidslinje, och så skulle de lansera portalen i april ett år senare.

Tjänstemännen såg att Alexandre Gomes var skeptisk. Hur skulle du göra? frågade de.

– I det privata arbetar man inte längre så, sa jag. Jag skulle lansera den första versionen så snabbt som möjligt, nästa här, nästa här, nästa här och så lär man sig med tiden, berättar han och låter fingret hoppa i början av tidslinjen.

Tjänstemännen erbjöd Alexandre Gomes att vara med, de hade ändå tänkt öppna upp arbetet för intresserade utifrån. Alexandre Gomes föreslog att de skulle träffas fredagen därpå, låsa in sig i åtta timmar, göra så mycket de kunde och sedan direkt lansera den första versionen. Nu såg tjänstemännen skeptiska ut och förklarade att ministeriet inte riktigt erbjöd förutsättningarna för den typen av övningar.

– Så jag erbjöd mitt företags lokaler och fredagen därpå satte vi igång. Den första versionen fick sedan så mycket beröm, att vi gjorde samma sak igen och igen. Med tiden bjöd vi också in dem vi kände som var intresserade och personer från olika myndigheter och universitet.

– Snart var vi fler än lokalerna hade plats för. Men en av deltagarna kände ägaren här på kaféet och på övervåningen finns det alltid plats.

Varannan fredag i flera månader träffades de på Café Balaio och ritade upp planerna för hela projektet, som går under namnet INDA, nationell infrastruktur för öppna data, och som efter öppenhetsportalen, öppenhetslagen och lagen om tillgång till information är det fjärde benet i öppenhetspolitiken.

I maj i år lanserades den färdiga webbsidan dados.gov.br, som inom tre år ska samla alla ministeriernas och de statliga myndigheternas informationsdatabaser. Utöver själva webbsidan består INDA av ett antal metoder och format för hur informationen ska presenteras och ett utbildningsprogram för dem som ansvarar för databaserna.

Hur kunde en så överbyråkratisk stat som ­Brasilien arbeta så flexibelt?

– De tre tjänstemännen var ännu inte förgiftade av trögheten inom byråkratin. Ingen av dem hade arbetat mer än ett år på ministeriet, säger Alexandre Gomes.

En av de tre på planeringsministeriet är Nitaí Bezarra.

– Jag kom till Brasilia för att förändra världen, säger han och ler stort.

– När vi skapade arbetsgruppen bestämde vi redan från början att öppna för framtida användare av informationen och tillsammans med dem skapa den infrastruktur som behövdes.

Vilken var fördelen med att ministeriet öppnades upp?

– Det var inte bara viktigt för just detta arbete, utan också som modell för andra projekt. Det ledde till att projektet snabbare och bättre uppnådde de kvalitetsmål vi hade. Dessutom har många framtida användare redan lärt sig hur systemet fungerar.

Men fungerar politiken eller är det bara storytelling? Av de 100 frågor som Contas Abertas skickade den första dagen lagen om tillgång till information började gälla, fick han efter den månad myndigheterna har på sig inget svar på 43 och bara fullständigt svar på 28. Framför allt var det myndigheter i kommuner och delstater som inte svarade, nekade svar eller krävde mer tid. Riksrevisionens siffror visar däremot att av de drygt tio tusen frågor som ställdes första månaden fick 70 procent svar i tid. Så ju längre bort från beslutsfattarna och de nationella medierna myndigheterna ligger, desto svårare kommer det vara att genomföra lagen.

När vi pratar med journalister, aktivister och hackare om de olika öppenhetsportalerna menar många att informationen inte är av tillräckligt hög kvalitet. Och kanske är det inte heller realistiskt att tre personer ska kunna bygga ihop en webbsida med statens alla databaser i öppna format på tre år.

Men snarare än bevis på dålig planering och svaga institutioner, är halvfärdiga sidor och korta förberedelsetider sannolikt en strategi för att medborgare ska börja kräva ut information och därmed sätta myndigheterna under press. Något som får människor att agera, en injektion för demokratin.

Samma dag som Dilma Rousseff skrev under lagen om tillgång till information, skrev hon också under ett beslut om att tillsätta en sanningskommission som ska utreda människorättsbrotten under den brasilianska militärdiktaturen 1964 till 1985. En av de viktigaste paragraferna i lagen om tillgång till information säger därför att information om människorättskränkningar aldrig mer får hållas hemlig.

Fakta

1987: Den brasilianska statens
nya bokföringssystem Siafi sjösätts. Kongressledamöterna får inom något år tillgång till systemet för att kunna kontrollera statens utgifter.

1991: En kongressledamot lämnar sitt lösenord till Siafi till
en journalist, som upptäcker att dåvarande presidenten har gjort flera felaktiga utbetalningar.

2004: Delar av Siafi ­publiceras på webben ­under namnet Portal da Transparência, Öppenhetsportalen.

2009: Ett tillägg till öppenhets-
lagen tvingar staten, delstater, kommuner och offentliga myndigheter och företag att offentliggöra sina utgifter i realtid på egna öppenhetsportaler.

2011: Brasilien och USA bildar
Open Government Partnership. Lagen om tillgång till information antas av kongressen och av president Dilma Rousseff, och ­börjar gälla 16 maj 2012.

2012: Open Government Partnership
har sitt första ordinarie årsmöte i Brasilia. Mer än femtio länder och flera hundra organisationer deltar. Den brasilianska statens webbsida för öppna data lanseras.

Brasiliens webbplats med öppna data: 
dados.gov.br
Statens öppenhets­portal: 
portaldatransparencia.gov.br
Federala distriktets ­öppenhetsportal: 
transparencia.df.gov.br/