– Jag tänkte göra skillnad med en liten berättelse.

Så började Thérèse Mannheimer från Doberman sin presentation på Webbdagarna. Hon berättade om när hon fick en ljusblå bmx-cykel med Kalle Anka-muddar på när hon var fyra år. Hur hon gav sig på att cykla utan att förstå att hon inte kunde. Hur hon sprungit hela livet men kanske inte riktigt vetat varför.

Thérèse Mannheimer jobbade tidigare åt Johan Stael von Holstein som hon fick många lärdomar från, och också jobbade väldigt hårt för. Sedan började hon jobba som konsult inom reklam.

– Jag gav all min energi åt att försöka övertyga kunder om att göra saker. Men jag har velat göra saker som fungerar. Om flödet inte konverterar har jag inte varit intresserad av att göra en kampansajt som ska ordna problemet, jag har velat ta reda på varför flödet inte konverterar.

En dag i juni började Thérèse hosta. Hon blev inlagd med dubbelsidig lunginflammation på Södersjukhuset.

– Jag hade jobbat alldeles för mycket. Jag låg på sjukhus i två veckor. Under den tiden hinner man tänka väldigt mycket. Varför tänkte jag att människor som är trötta och sjuka är svaga? Varför tänkte jag att folk som gick hem för att hämta ungar på dagis prioriterar fel? Ja, jag tänkte så.

– När man umgås med entreprenörer har man en tendens att tycka att folk som inte springer lika snabbt är lite sämre.

Thérèse Mannheimer sa upp sig från sitt jobb och jobbade inte på fyra månader. Hon gick i terapi och mediterade och försökte förstå varför hon tänkte som hon gjort. Nu jobbar hon på Doberman men har sina egna projekt Allbright och Lissly vid sidan av.

– Jag kan inte som konsult längre säga "det där löser jag åt dig". Det kräver mycket tid från kunderna i engagemang. Det är inget jag kan lägga ovanpå. Jag vill fortsätta jobba med något jag brinner för och är passionerad för. Och det har jag hittat på min nya arbetsplats.

Thérèse Mannheimers presentation var utlämnande och personlig och på Twitter pratade flera i publiken om att om något är transparent så var det hennes presentation.

Expertpanelens Therese Reuterswärd undrade hur man som ledare ska stötta ambitionen hos sina medarbetare utan att samtidigt bränna ut dem.

– Man måste gå ner i rötterna av organisationen. Man ska till exempel inte ha 100 procents beläggning på en byrå. Det måste finnas tid för utveckling och reflektion. Hela sättet att jobba som konsult med 100-procentsveckor är inte upplagt för att må bra. Det är jobbigt när någon mår dåligt och det är dyrt när någon är borta. Men det måste få vara så. Som organisation måste man se att människor i sitt naturliga tillstånd är både ledsna och glada.

– Det normala för en människa är att ibland vara trött och ledsen. Som företag har man ett ansvar att se att man anställer människor och inte robotar.